Röda rummet

En skärmdumpad bild på en chatt konversation dök upp i mitt flöde häromdagen där en tjej fick ett meddelande från en främmande man som helt utan anledning skrev att hon var tjock, ful o bad henne skära sig i armarna.
Hon delade den på en Facebookgrupp o fick fint stöd av de flesta kvinnor. Männen däremot..
Allt från "sluta gnäll", "är man lättkränkt så ska man inte vara på sociala medier" till "blir du kallad hora eller elaka saker så deal with it", följt av ett världen är en pissig plats, folk kommer alltid att vara elaka på sociala medier, kan du inte ta det så skyll dig själv.. Vad kan du göra åt det?
En sak är iaf säker, med en "världen är en pissig plats, folk kommer alltid att vara dumma o en deal with it" attityd så kommer världen fortsätta att vara pissig o folk kommer alltid att ta sig friheter att kränka andra.. Är det någonting jag lärt mig i livet så är det att stå upp för mig själv o mitt värde som människa. Så nej kära man, jag tänker inte deal with it om någon kränkt dissad bitterk*k kallar mig för hora. Jag tänker inte heller ta åt mig o känna mig kränkt av ordet. Tvärtom så sträcker jag på mig o blir lite stolt över att jag lyckats provocera någon så pass mycket att han måste gå till personangrepp o kalla mig för nedvärderande ord, på så vis så vet jag att jag har berört o fått fram mitt budskap om att kvinnor också är människor med samma rättigheter som människor med snopp. Även om de inte håller med mig så har jag iaf träffat en öm punkt. Väckt en reaktion. En får vara glad åt det lilla..
De hora skrikande männen peppar mig o påminner mig om varför jag kämpar för det jag gör.
Låt dem vråla, de säger mer om dem än om oss som blir kallade för horor. Låt dem bli en påminnelse om varför kampen för kvinnors rättigheter faktiskt finns kvar. Vänd på maktbalansen i samtalen eller diskussionerna med dessa män. Det är deras största fasa i livet, att bli "ägd" av en kvinna, om så bara verbalt. Att vara i underläge mot någon som tillhör det "svaga könet".
Tänk dig själv om du vill förolämpa någon med nedsättande ord o dålig attityd o personen inte ens reagerar eller svarar "jaha", "ok"eller ännu värre skrattar åt dig.
Ge dem inte reaktionen de vill ha.
Fick en dickpic skickad till mig för ettag sedan där han ist för en "åh vad kränkt jag blir" reaktion fick han sig en lektion i hygien o ett tips om att inhandla en rakhyvel o rakskum om han ville skicka sånna bilder till folk om inte syftet med bilden var att göra mig spyfärdig.. Fick inget svar på det o såg sedan att han måste ha blockat mig. Blir varken stressad i byxan eller kränkt av en bild på en snopp, men deal with it tänker jag inte göra. Jag tänker fortsätta att slå tillbaka, se till att återta maktbalansen, vägra reagera på det sätt som de vill. Hänger ut dem på Insta vilket jag även informerar dem om att jag kommer att göra. Med text, namn, bild o tillhörande snopp. De flesta brukar antingen sluta skriva eller blocka mig efter det. En del har bett om ursäkt..
(för er som blev väldigt nyfikna nu så heter kontot på Insta Alfahonan1980)
Deala aldrig med din stolthet, värdighet eller rättigheter. Ta inte skit, blir du kallad hora, var en stolt hora, så slå tillbaka, sträck på dig o fortsätt kampen för kvinnors lika värde. Tills männen har lärt sig att inte kalla kvinnor för hora så provocerar jag mer som en stolt hora än som kränkt hora. För det är kränkta de vill att vi ska bli o känna oss..
Deal with it är det sista jag tänker göra eller lära min dotter att göra!

 

Har ni känt den där känslan som uppstår när två främmande människor som befinner sig på samma känslomässiga plan möts i någon slags själslig symbios?
Det har jag. Häromdagen på ett möte där det inte alls var meningen att jag skulle bli för känslomässigt involverad.
Det var tänkt att vara ett möte mellan en myndighetsperson o en klient.
Ett möte där jag som yrkesperson ska hålla i trådarna o vara en professionell samtalsledare.
Men riktigt så blev det inte..
Istället möttes två främmande själar i sorg i någon slags konstig osynlig känslosymbios.
Klienten var precis som jag mitt uppe i ett sorgarbete.
Hen har förlorat sina nära o kära o jag en älskad vän.
Hen delgav mig sin historia. Jag blev påmind om att hen skulle behövt min avlidne vän som även väglett mig genom sorgbearbetning. Hade min vän fortfarande varit frisk o vid liv hade jag gett hennes nummer om hen hade velat.
Vi pratade om sorg, döden, tårar o bearbetning av sorgen. Om vikten att få vara ledsen o att få läka i sin egen takt.
Hen var precis som jag innan jag fick hjälp av min vän. Uttryckte precis samma saker som jag själv gjorde innan jag kom i kontakt med mina egna känslor, innan jag fann modet att våga stanna i dem o hantera dem istället för att fly ifrån dem.
Så där satt vi, två främlingar, en myndighetsperson o en klient med varsin sorg. Hen grät o jag grät. Hen över sin sorg o jag över min, men även av medkänsla för denna människa som förlorat så mycket av sitt liv. Jag kände en konstig lättnad över att lite förtäckt få släppa lite på mina egna privata känslor.
Tack hen för att jag fick ta del av din historia o dela din sorg med dig i ett så annorlunda men vackert möte.
När orden tagit slut o tårarna slutat att rinna så avslutade vi mötet med en varm kram.
Känslomässigt omtumlad lämnade jag lokalen o fick ut. Passerade en kyrka vars kör just då sjöng Jill Jonssons "Kärleken är", ni vet om ängeln som flög förbi mot himmelen så fri men som lämnade sitt leende på vår jord.
Jag vet vilka änglar det var som flög förbi o jag är säker på att de log på väg upp till sin himmel.
 

Tänk att det fortfarande finns män som tror på könsbiologi.
Fick erfara detta i en diskussion om att kvinnor har lägre lön än män för lika arbete.
Som vanligt en massa män som skulle tala om för kvinnorna varför det var så.. De hade även svaret på lösningen på problemet, som i vanlig ordning gick ut på att kvinnor ska ändra på sitt beteende o välja mansdominerade yrken om vi nu var så missnöjda med lönen..
Visst fine, sitt ensam på akuten med din hjärtinfarkt då, eller vårda dig själv på sjukhuset. Någon personal lär du ju inte hitta eftersom du uppmanar oss till att byta yrke till något mansdominerat..
Jag tror på könsbiologi lika lite som jag tror på rasbiologi.
Skillnaden ligger inte i könet utan har med samhället o uppfostran att göra!
Ta en titt på hur det ser ut i samhället, på förskolor, skolor o arbetsplatser.
Behandlas flickor o pojkar likadant i klassrummet, får flickor lika mycket tid och uppmärksamhet?
Får flickor bete sig på samma sätt som pojkar?
Har flickor o pojkar samma "krav" på sig i samhället när det gäller utseende o beteende?
Tjejer har fortfarande "skinn på näsan" om de lyckats hävda sig på något vis. Killar är kaxiga medan tjejer är näbbiga när de framför sitt missnöje, gärna i kombination med frågan "har du mens eller?"
Varför är det ingen som säger till killar "vad kaxig du är, har du spermastockning eller" ?
Åter till lönediskussionen:
En av könsbiologerna hävdade att "Män väljer yrke utefter lön o kvinnor utefter intresse, kvinnor tar inte heller risker i lika stor utsträckning som män".. är det då något biologiskt fel på män som väljer jobb utifrån intresse o inte inkomst o män som inte tar några risker? Är de mindre manliga då?
Saker o ting blir manligt o kvinnligt för att vi människor o samhället har gjort det till manligt respektive kvinnligt.
Annan åsikt: Kvinnor är bättre på omvårdnad än män" Så en kvinnlig undersköterska eller sjuksköterska ger dig bättre vård än en manlig av samma yrkeskategori pga kön?
Du tror inte att det kan vara så att flickor redan från tidig ålder får lära sig att passa upp o ta hand om andra, hjälpa till hemma o ta ansvar?!
Ledsen men jag tycker inte kvinnor är bättre på omvårdnad pga köns tillhörighet. Jag tycker inte heller att kvinnor ska behöva byta yrkeskarriär för att få likvärdig lön som män. Det är inte en lösning på problemet..
Hamnade i en annan tråd om någon stackars kvinna som inte kunde hitta bikini i vanliga butiker för att bysten var för stor..
Även i den diskussionen kom männen med sina goda råd o tips om hur kvinnan kunde lösa problemet. Hon kan tex banta eller bara gå ner lite i vikt så blir brösten mindre. Eller bara sluta titta i butiker som bara säljer bh ar för de som omfattas av normen.
Någon tyckte inte ens att det var ett problem eftersom hon kan välja att göra något åt det. Eller bästa lösningen av alla, hon kan operera brösten till lagom storlek om hon nu har problem med att de inte får plats i en normstor bh.
Tack kära män men återkom när ni själva har bröst eller fått lägre lön än en kvinnlig kollega pga eran snopp.
O sluta tala om för kvinnor att de ska ändra på sitt beteende eller kroppar för att inte bli diskriminerande eller stöta på kroppsrelaterade problem som ni själva aldrig kommer att erfara!
Det finns faktiskt kvinnor som inte tänker ändra sitt beteende eller byta yrkeskarriär för att passa in i ert patriarkaliska samhälle. Inte heller plastikoperera sig eller banta för att kunna hitta en bh. Bara för att ni inte ser eller upplever problemet själva betyder det inte att det inte är ett problem för oss som har bröst o lägre lön!
Skulle vi ha en diskussion om mensskydd så skulle det säkert dyka upp en massa män med briljanta idéer som att vi ska ta en Alvedon eller operera bort livmodern så vi slipper ha mens!