Visar inlägg från september 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Känner mig lite som Madicken

Minns ni det där avsnittet av Madicken när hon skulle på utflykt med skolan men ramlade från taket o fick hjärnskakning? 


Lite så känner jag mig idag. 
Har i flera veckor sett fram emot att åka till Linköping o hälsa på en gammal pluggkompis. Vi hade tänkt att ha en liten tjejhelg för gamla tiders skull. Blir ju inte av att vi träffas så ofta. Både jag o J har barn o A har man o vovve. Det är inte som förr i världen när man bara kunde kasta sig iväg o vara spontan. 
Som mamma o matte krävs det planering o att hitta en helg som passar alla.. 
Så lagon lätt. 

Jag hade verkligen sett fram emot att få åka ner till Linköping. Få lite egentid, vila upp mig o bara få vara med tjejerna.. Ladda batterierna o för första gången på snart 11 månader få sova en hel natt utan bli väckt av en bebis.. Jag hade verkligen behövt boosta med ny energi.. 

Men istället så ligger jag här nerbäddad tillsammans med katten i sängen, med feber, halsont o en förkylning från helvetet. 
Snapsar Alvedon o Bisolvon, hostar o kraxar..

Likt Madicken ligger jag här o grämer mig att jag missar en underbar helg med goda vänner.. 
Att J dessutom gjort en tårta som hon lagt ut på Instagram gör inte saken lättare. Behöver jag säga att den såg ruskigt god ut?! 

Mitt i all misär så kom SJ s sms biljett också. Som ett litet hån mot en redan bitter själ. Inte är den omkokningsbar heller så bye bye ca 300 kr.. 

Önskar er alla en fortsatt trevlig helg o hoppas att ni får en härlig helg J o A! 

Nu drar jag ner ridån igen! 

Taggat med: 

, ,

Med vänlig häsning andra sidan- besök från andevärlden

Finns det ett liv efter detta? 

Jag har alltid varit öppen o mottaglig för kontakt från andra sidan eller andevärlden. När jag var liten var jag fruktansvärt mörkrädd.. Det är jag fortfarande men det är först i vuxen ålder jag förstått att det är för att jag är öppen. 
Sedan jag var barn har jag alltid känt av energier. Känt av någons närvaro fast jag är ensam. 
I mitt barndomshem hände det konstiga saker som även andra o hunden reagerat på. 
Vid ett tillfälle var jag ensam hemma med hunden. Jag väntade besök o stod i badrummet o fixade i ordning mig när jag hör någon ropa mitt namn högt. Det var så tydligt att jag svarade att jag är i badrummet, jag kommer snart. Tänkte förståss att det var mitt besök som kom. 
Gick ut i hallen men ingen var där. Hunden var också borta. Tänkte att de drev med mig o att de hade gömt sig bakom ytterdörren. Ingen där o ingen hund. Letade runt i huset o hittade hunden i köket. Han satt ihopsjunken vid diskbänken o skakade som ett asplöv. Det var han inte ensam om.. 
Vänner har även flygit upp ur en fåtölj i vardagsrummet o skrikit att det är någon som kliat dem på armen med naglarna. 

Bodde själv i en 1 a där det också hände saker. Tv n stängde av o drog igång av sig själv o bytte kanal. 
Ibland när jag vaknade på morgonen så stod alla köksluckor öppna o bestick lådorna var utdragna. 
Varje kväll var det någon som petade mig på benen när jag skulle sova. Fick nog o sa vid flera tillfällen att "det var ett jäkla petande, jag försöker faktiskt att sova". 
Hade vid den tiden även lärt mig att man kan be energierna att gå mot ljuset. 
En natt fick jag nog. Jag stod ute på balkongen o tog min kvälls cigg o kände stark energi o att det var någon som pillade mig i håret. 
Jag sa högt "gå mot ljuset, eller gå vart fasen ni vill, men lämna mig ifred nu".  Så här i efterhand så förstår jag hur löjligt det måste ha låtit o jag hoppas att inga grannar hörde mig.  😁 

Spökerierna fortsatte när jag började plugga. Då började jag även se saker. Jag delade lgh med några kompisar o det var alltid jättekallt i mitt rum. En natt kunde jag inte sova för att det var så kallt. Jag låg o vred o vände på mig o helt plötsligt såg jag en skugga sitta vid fotänden. Dåg ut som en kvinna som bad, hon stod på knä på golvet o hade armarna o knäppta händer i fotänden. 
En annan natt brakade mitt skrivbord ihop. Det var ett skrivbord med lådor på sidorna. 
Med ett brak rasade alla lådor isär.. 
Braket hördes in till min kompis som låg i andra änden av lgh. 

I alla hus o lgh jag bott i har det spökat. Ytterdörrar har öppnats, tekniska prylar får egna liv eller dör efter kort tid o djur som stirrar ut i tomma intet o sedan springer iväg o skäller mot något som inte syns. 

När vi flyttade in i huset vi bor i nu var vi inte välkomna. En tung o obehaglig energi fanns i huset på nedervåningen. Jag vägrade att vara själv där, o blev rädd bara jag öppnade ytterdörren. 
Tog dit ett medium som bekräftade, berättade o tog bort honom. Han finns tom på bild i prospektet vi fick på visningen.
Hans energi mötte en dag en energi som var på övervåningen för att skydda mig. 
I badrummet har vi krokar med sugpropp som man hänger handdukar på. 
En dag hörde jag ett brak innefrån badrummet. Ena kroken med en handduk o en morgonrock på har lossnat från väggen. Handduken o morgonrocken har ramlat rakt ner o ligger i en hög på golvet. Helt normalt, det som inte var lika normalt var att kroken hade flugit 1,5 meter rakt ut, nästan ut i hallen. 
Blev lugnt i huset ettag efter att mediumet varit här. Sen började det igen. Nu kände till o med min extremt skeptiska man av saker. 
Lampor med dimmer började dimmra själva, datorn går in i sparläge efter ettag o då måste man skriva in lösenord igen. 
För att lösenordssidan ska komma upp måste man trycka på startknappen. Min man gjorde det o han blev rätt paff när han såg att lösenraden bestod av en massa tecken. Har hört steg utanför huset precis som att någon går på vår altan. 
Men droppen var när energin blev närgången o la sig bredvid mig i sängen. 
Jag vaknade kl 06.30 o såg att min man låg kvar. Tänkte att Han kanske försovit sig eller skulle upp senare till jobbet. Han brukar gå upp vid 05.50. Men denna morgon låg han kvar. Jag gick upp o tog en cigg o tänkte att om han inte gått upp när jag kommer in så får jag väcka honom. Jag stod med ansiktet in mot köket hela tiden. 
Ingen hade gått upp medan jag stod där. Gick in o kollade i sovrummet o då var det tomt på hans sida. 
Jag tänkte att fasen vad bråttom han måste fått. Han måste ha hoppat i kläderna o sprungit direkt ner för trappen.. 
Pratade med honom senare på dagen o frågade om han haft bråttom på morgonen. 
Nej sade han förvånat, jag gick upp vanlig tid o åt frukost i lugn o ro, åkte till jobbet kl 06.20. Det var alltså inte min man jag såg ligga i sängen när jag vaknade. 

Det var fruktansvärt obehagligt! 

När jag var gravid hände det något fantastiskt istället. 

Jag fick havandeskaps förgiftning o låg inlagd på sjukhus. Läkaren kom in en morgon o sa att de tänkte sätta igång förlossningen. Precis när läkaren gått ut ur rummet o min man går ut för att ringa till jobbet så händer det en märklig sak. 
Fönstret stod öppet o in kommer en Talgoxe. Den går in genom fönstret, målmedvetet,precis som att den vet vart den ska.. Den sitter på fönserbrädan o kvittrar. Sedan flyger den o sätter sig på tv bänken, tittar på mig o fortsätter kvittra. Sedan flyger den ner på golvet o går runt o sedan flyger den tillbaka till fönstret o går ut samma väg den kom. Den var så lugn hela tiden, en fågel som flyger in av misstag flaxar ju runt i panik. Men inte den här. Det var som att den ville säga någonting. 
Precis när den lämnat rummet kom min man tillbaka in. 

Men det slutar inte där. Pratade med pappa i telefonen 3 dagar efter det här hände o helt plötsligt säger han "vad konstigt det sitter en talgoxe på fönsterbrädan o tittar precis som att den vill komma in" (jag har inte berättat om det som hände) det hände min svägerska också. Dagen efter att de hade besökt oss på sjukhuset efter att lilla A hade kommit så satt hon i sitt kök o åt frukost. Hon tänkte på oss o hur vi mådde. Då kommer det en talgoxe o sätter sig på deras fönsterbräda o tittar in genom fönstret. Vid tre tillfällen har det alltså kommit en talgoxe o pockat på uppmärksamhet från mig eller mina anhöriga. 

Innan min dotter föddes (jag har alltid vetat att det skulle bli en tjej, redan innan jag blev gravid) så försökte jag få fram när hon skulle födas. Fick siffrorna 11, 20, 5, 12 o 14.  Blev inte klokare av det. Idag förstår jag varje siffra.  
Kl 20 kom första värken. Hon föddes fen 5/11 kl 14;12. 
Jag sa även hela graviditeten att hon skulle komma tidigare. Nej sa alla, de flesta går över tiden med första barnet. Men jag var säker på min magkänsla. 

Finns det ett liv efter detta? 
Råder delade menigar om det, jag har iaf upplevt så mkt att jag inte kan förneka att jag tror på det.. 

Frågor, svar, utmattning o en massa känslor.

Vilken helg det har varit. 
I fredags kom min älskade barnhems syster Hanna upp o hälsade på från Göteborg. 
Min man åkte till London över helgen så i lördags hade vi en "Indisk afton" här hemma hos mig. 
Två vänner som är gudomligt duktiga på indisk mat stod för matlagningen. 
Många var vi, trångt var det men trevligt hade vi. 
Fick också äran att träffa ytterligare en barnhems syster o en nyckelperson i min adoptionsprocess. 
Tack alla som kom o förgyllde min kväll, extra tack till kockarna för hårt slit o utsökt mat. 
Söndagen tillbringades i Skärholmen där vi träffade en barndomsvän till Hanna vilket resulterade i en ny fb vän! 😀 

Men helgen har också inneburit mkt känslor, många frågor har fått svar. 
Både jag o Hanna har fått en resa tillbaka till vårat förflutna. Både roligt o känslosamt på samma gång. 
Hanna gjorde nya upptäkter o jag har äntligen fått svar på en fråga som grämt mig hela livet. 
Äntligen har jag fått reda på vart jag var mina första 5 månader i livet. 
Mkt värdefull information för mig. 
Nu vet jag vart mitt liv började på riktigt! I 34 år har mitt liv börjat när jag var 5 månader o kom från min födelseby till barnhemmet i Kolkata. Nu äntligen börjar det när jag föddes.. 
Blir givetvis till att försöka hitta dit i november när jag åker till Indien. 

Efter en helg fylld av glädje, känslor, varm vänskap o hysteriska barnskrik så är jag helt utmattad. 

Förkylning, stor fest, ensam med förkyld bebis i 4 dygn kombinerat med Fibromyalgi är ingen bra kombination. 
Som vanligt är priset högt för att ha ett socialt liv. 
Känner mig helt ledbruten, ryggen går nästan av på mitten. Armar o handleder värker efter att ha burit 9 kg bebis flera timmar om dagen.. 
Huvudet sprängs nästan i bitar av alla höga ljud o skrik det har varit under helgens gång. 
Nu under kvällen fick jag frossa o illamående också.. 
Att jag är så trött att jag håller på att gå upp i molekyler behöver jag inte ens säga antar jag. Snittar 3-4 tim sömn per natt sedan i fredags.. 
Liten vaknar 1 gång i timmen.. 
Imorgon kväll ska jag äntligen få sova, min man får ta henne från att han kommer hem från jobbet o under natten.. 
Då åker öronpropparna i o så ska jag på riktigt smälta helgen, all information o känslor. Just nu snurrar allt bara runt, hjärnan o kroppen har lagt ner. 
Avslutar med att säga att jag beundrar alla ensamstående föräldrar.. Att ni orkar! 

Jag har fattat det viktigaste beslutet i mitt liv

Har i många år velat fram o tillbaka. 

Velat men ändå inte. Inte vågat, för känslosamt, för jobbigt. 
Jag har väl inte varit redo till hundra förens nu.. Allting har ju sin tid. 
Min tid är nu. Jag jag är redo, hoppas jag.. Nu finns det ingen återvändo. 
Biljetter är bokade, visum ansökt o vaccin taget.. 
Jag har varirt splittrad i frågan men har alltid velat veta. 
Men vad är det jag vill veta egentligen? Finns det något mer att få reda på än det jag redan vet? 
Hur kommer jag att hantera svaren eller icke svaren.. 
Vad är det jag saknar? 

Efter 34 år har jag bestämt mig för att göra min  återresa. Återvända till mina rötter, Se vart jag kommer ifrån, vart mitt liv började o vart mitt liv kunde ha varit. 
Kanske få den där sista pusselbiten i livets pussel på plats, oavsett om jag hittar den eller inte. 

Det kommer bli min livs resa, både själsligt o fysiskt. Jag har under livets gång hittat mig själv o vem jag är. Nu är det dags att möta den jag kunde ha blivit. Lära känna en ny sida av mig själv. 

Till er som har eller ska adoptera. 
Det kommer kanske en dag då ditt barn kommer att börja ställa frågor, intressera sig för sitt ursprung. För hur svenska vi än är, hur små vi än var när vi kom hit så har vi en historia i bagaget. Våra liv har börjat med ett trauma, en separation. vi har på olika sätt förlorat det viktigaste i ett barns liv. Våra föräldrar. 
Några har ett namn, ett kort eller kanske minnen.  Vissa har ingenting. 

Därför ber jag er som har eller ska adoptera, den dagen ditt barn vill veta saker om sitt ursprung.. Dölj ingenting. Berätta det ni vet, visa bilder, gå igenom akten tillsammans med era barn. Bara för att vi börjar intressera oss för vårt ursprung, vår histora, våra rötter så behöver det inte betyda att vi är på väg bort från er. Att vi inte är nöjda med våra liv här. 
Vill era barn försöka hitta sina biologisla föräldrar, stötta dem i det. 
Det behöver inte betyda att de vill byta ut er eller att de kommer att älska dem mer om de skulle hitta dem. 
Mina föräldrar kommer alltid att varna mina föräldrar oavsett om jag hittar mina biologiska föräldrar eller inte. Ingenting kan ändra på det! 
Men att ha sina föräldrars stöd i den processen o de känslorna betyder mycket! 
Bli därför inte rädda eller förskräckta om era barn en dag vill försöka hitta dem som från början gav dem livet. 

Långt ifrån alla är intresserade av sitt ursprung.  Vi är alla olika o har olika behov av att få veta. 
Känner många som som säger att de har sin familj o sitt liv här o nöjda med det. Många vill inte gräva i det förflutna av olika anledningar. 
Vill poängtera att jag endast kan tala för mig själv. Jag kan bara sätta ord på mina känslor o mina tankar. Ingen annans. 
Adopterade är som sagt ingen homogen grupp. Vi har alla olika tankar o känslor kring vår adoption. 

I juni 1980 lämnade en mamma i Indien bort sin dotter. 34 år senare lämnar en mamma i Sverige sin dotter för att återvända o försöka hitta den sista pusselbiten i sitt livspussel. 
Är det inte ödets ironi? 

Höger, vänster framåt marsch

Dagen efter valet o reaktionerna är många o olika. 

Ett moln av oro verkar ligga som en dimma över Sverige. 

De flesta är oroliga för sd s ökning..

Många skriver idag på sociala medier att de är rädda för att gå ut, att de är ledsna över att 13% av svenska folket inte vill ha dem här. 

Barn med utländska föräldrar gråter o är oroliga att familjen ska splittras eftersom deras mamma o pappa är ifrån  olika länder.. Muslimer..Själva är de födda här i Sverige. De är oroliga för att de inte vet vem som hatar o vem som inte gör det. Kanske min fröken i skolan egentligen inte vill att jag ska vara här skriver någon. 

Människor med utländskt påbrå är oroliga för sin framtid o för sina barns framtid. För sin egen o sina barns trygghet. Så även jag.. 

Många känner ilska o sorg över att 13% vill förvägra dem rätten till en familj. Att adoptera barn, att gifta sig.. Att ha samma rättigheter som andra. 

Mitt i denna ilska, sorg o frustration kommer även oron över Sveriges framtid. Vad kommer hända nu, hur ska det bli med ny regering? 

En kompis funderar allvarligt på att flytta sin firma utomlands, en annan som är i fas 3 men inte räknas som ungdom är orolig över att hon kommer bli fortsatt arbetslös för att alla jobb kommer gå till ungdomar istället för till henne.. 

En barnfamilj som använt sig av Rut avdraget för att få livspusslet att gå ihop måste nu säga upp kvinnan som städar hos dem.. Vill poängtera att min kompis inte är ledsen över att förlora städhjälpen i sig, utan hon är ledsen att hon måste göra kvinnan arbetslös.. Hon talar inte så bra svenska o kommer att få svårt att hitta ett nytt jobb.. Denna barnfamilj är även oroliga för om de kan bo kvar i sitt hus pga fastighetsskatten. Huset är deras hobby. 

Många verkar också oroa sig över svenska kronans sjunkande värde, ökade skatter o ökad arbetslöshet. 

Samtidigt som vår nye stadminister uppger att ett samarbete nellan blockgränserna inte blir aktuellt så ökar spänningen ännu mer.. Inget samarbete mellan alliansen o de rödgröna, helst inte v heller. Hur ska han få ihop en stark regering? 

Hur ska han vinna tillbaka de väljare han förlorat som ist valt att missnöjes rösta på sd? 

Ökar arbetslösheten o vi går in i en ny finanskris så lär sd dubbla sina röster ännu mer till nästa val. 

Han måste se till att fler får jobb, inte bara ungdomar, skaffa en vattentät integrationspolitik o rädda Sveriges välfärd för att få sd att minska till nästa val. 

Om han nu tänker lägga fokus alls på att få ut sd ur rikstagen.. 

Vi kanske måste bortse ifrån om vi är höger, vänster, röda eller blåa o tillsammans ta steget att krossa rasismen?! 

Många har idag uttryckt sina åsikter om att sd ökade så kraftigt. 

Många har sagt upp bekantskapen med vänner som röstat på sd. 

Bra tycker vissa, löjligt o odemokratiskt tycker andra.. 

Så här svarade jag angående om det är löjligt eller inte att ta bort vänner som röstar på sd.. 

"Det kan tyckas löjligt att man tar bort vänner som röstar på sd, med är också lätt för vita etniska svenskar att tänka så.. Det är inte ni som är rädda när ni går ut, det är inte era barn som får lida, det är inte ni som utsätts för rasism  o hat.. 

Det är inte ni som får skulden, eller nedlåtande blickar från folk. 

Det är inte er sd politikerna kallar parasiter, halvmänniskor o jävla aphuvuden.

Det är inre er de önskar att de i yttrandefrihetens namn får skrika neger efter på stan.. 

Det är inte er de vill se bli tvångssteriliserade. 

Det är inte er de jagar med järnrör o kallar jävla babbe.. 

Däremot riskerar jag att utsättas för allt det där. Min dotter riskerar att utsättas för det där. 

Det hinner bli ett val till innan min tjej börjar skolan. Jag vet att sd vill ha klassindelning efter etnicitet. Ska min dotters hudfärg o ras avgöra i vilken skola o klass hon får gå i? Vilka möjligheter hon ska ha i framtiden? 

Ska jag ha vänner som röstar på ett parti som önskar att de får skrika neger efter mig på stan? 

Ska jag ha vänner som stöttar ett parti som inte vill ha mig i Sverige, som inte vill ha hit mörkhyade adoptivbarn? 

Som vill utsätta mig o min dotter för diskriminering? 

Hur många svarta tror ni har vänner som är medlemmar i KKK, eller har vänner som öppet säger att de tycker apartheid var ett jäkla bra system? 

Sd s hat mot mig är personligt, därför vill jag inte ha sk vänner som stöttar ett parti som vill diskriminera alt kasta ut mig o min dotter ur Sverige! 

Löjligt eller inte, men så känner jag inför det hela!" 

Det kanske inte bekommer er att era vänner blir kallade för neger eller känner sig otrygga i samhället. Det kanske inte bekommer er att dina vänners barn riskerar att utsättas för våld o hat pga sin hudfärg eller bakgrund? 

Om det hade varit tvärt om? Om jag haft ovannämnda åsikter om dig o röstat på ett parti där hatet var riktat mot dig o dina barn, din familj.. Om jag röstat på ett parti som hatar vita människor... Hade du velat vara min vän då? 

Äldre inlägg