För någon vecka sedan bestämde jag mig för att gallra bland mina vänner på Facebook.
Många av er skrev att ni gärna ville vara kvar, vilket jag är glad för!
Efter gallringen var det några som hörde av sig o undrade varför jag tagit bort dem som vän.
En av dem är en person som jag inte pratat med på länge, han kommenterar aldrig något jag skriver på Facebook, jag har inte heller kommenterat det han skriver o det var åratal sedan vi sist pratade eller umgicks.
Det jag minns av denna person är att han ser sig själv lite som en frälsare.
Som en modern Messias.
Han säger sig jobba aktivt med LOA i sin vardag (Law of attraction) o vill gärna lära ut sin livsåskådning till andra. Det han inte tänker på är att alla andra inte delar hans livssyn.
Han moralpredikar gärna också om han tycker att man tycker eller gör något fel..
Under den period vi umgicks pratade han mycket om sig själv, hur bra han var på det han gjorde, hur missuppfattad han var o att alla var emot honom.
Ingen kunde glädjas med hans framgångar o ingen såg hans potential att bli något stort. Deras förlust sa han men jag ska visa dem.
Samtidigt som han hyllade sig själv o snöade in på sin egen kompetens fokuserade han även hårt på andras inkompetens.
Det var ofta diskussioner om hur fel han tyckte att samhället var, hur fel andra människor hade o att alla andra tänkte eller var på ett felaktigt sätt.
En sådan människa tar mycket energi o man vet inte riktigt om det är någon mening att säga emot för informationen går sällan in hos människor som tänker så.
Jag är inget fan av jantelagen o tycker att man ska vara stolt för den man är. Man ska tro på sig själv o tycka att man själv är bra.
Men vart går gränsen mellan självförtroende o högmod?
Får man tro så gott om sig själv att man under resan trycker ner o dumförklarar andra som inte tänker likadant? Att vara så insnöad på att man själv är så bra att man inte kan ta kritik eller se sina egna fel o brister?
LOA ger en det man önskar men denna person kom ingen vart med det han ville.
Jag minns att han ville ge ut en bok men fick nobben av alla bokförlag, givetvis var det alla bokförlag som hade fel, de såg inte hans kompetens att bli stor.. Åter igen deras förlust o han var så missförstådd, han är ju så bra på det han gör, varför kunde ingen se det?
Ibland önskar jag att jag kunde förklara för honom att det är inte så man jobbar med LOA.
För det man sänder ut kommer tillbaka, allt från känslor till handlingar.
Om man som min vän ser ner på andra så ser andra ner på en själv också.
Om man som min vän tycker att man är så missförstådd o tycker att alla andra har fel så kommer man aldrig att bli förstådd.
Man skapar ingen bra karriär genom att tala o tänka negativt om andra o att inte se sina egna fel o brister.
Tvärtom så hindrar det en själv från att utvecklas o bli bättre.
Kan man inte se sina egna fel o brister kan man heller inte göra något åt dem.
Ist för att tycka att alla bokförlag är dumma o gör inkompetenta bedömningar så kanske han skulle ha tackat dem för deras tid o frågat vad han kan göra annorlunda.
Ta till sig kritiken o förändra det som de inte var nöjda med.
Negativa tankar drar till sig negativa tankar. Positiva tankar drar till sig mer positiva tankar.
Ödmjukhet är motsatsen till Högmod o det är genom ödmjukheten man skapar sina mål.
Om han aktivt jobbar med LOA borde han känna till det.
Gläds med andra så får du själv känna glädje.
Ge med hjärtat så får du tillbaka när du själv behöver.
Exempelvis så lånade jag ut lite akuta pengar till en vän fast jag egentligen inte hade råd med det just då.
Fick sedan själv lite plötsliga utgifter, men tänkte att det ordnar sig iaf.. Jag vet ju att jag tids nog får tillbaka de där pengarna.
När jag kom hem samma kväll som jag fick de där plötsliga utgifterna låg det en utbetalningsavi i brevlådan.
Jag hade betalat en räkning 2 gånger o fick tillbaka 300kr.
Vår konversation om varför jag valt att ta bort honom som vän på Facebook slutade med att han ville tala om för mig vilka fel o brister han tyckte att jag hade o han aldrig själv skulle sjunka så lågt som jag hade gjort i vissa frågor.. Att han gärna ville guida mig rätt men att jag själv gjorde valet vilken väg jag vill ta..
Han blev upprörd över mitt handlande o visade verkligen sitt rätta jag o jag blev bara stärkt i mitt beslut att ha tagit bort honom som vän.
Jag vill ha vänner som accepterar mig som jag är, inte sånna som ska moralpredika om saker de tycker att jag tänker fel om. Som inte går till personangrepp när man på ett bra sätt försöker kritisera någonting de har gjort.
En förutsättning för att man ska kunna vara vänner är ju att man har något gemensamt o har någorlunda samma åsikter o syn på saker o ting.
Man kan inte få respekt från andra om man inte visar andra respekt tillbaka. Moralpredikan o personangrepp är inte ett ok sätt att ta kritik på o det går inte att bygga en sund vänskap på en envägskommunikation.
Därför tackar jag LOA för att personen visade sitt rätta jag, även negativa erfarenheter ska ses som positiva.
Nu vet jag vad han går för o vart han står i livet. Jag står inte på samma ställe o har inget utbyte av att lyssna på hur dumma andra människor är.
Jag vill ha positiv energi i mitt liv o därför kapar jag banden med en källa till negativitet.
Visst kan man vara lycksalig i sin egen tro, man ska tro på sig själv men inte på bekostnad av andra.
Äkta vänskap går inte ut på att försöka förändra varandra utan att uppskatta varandra för vem man verkligen är.