Hemkommen från Indien, har lite smått börjat landa i tankar o känslor.
Vant mig vid kylan, firat jul o avverkat den obligatoriska förkylningen efter att ha kommit från ca 25 + grader till nu ca 12 minus..
Denna Jul har varit annorlunda o speciell på många sätt.
Min lilla tjej har hunnit bli 1 år o mina tankar har varit både här hemma med henne o samtidigt med barnen jag mött under min resa som inte får uppleva en Jul med en massa
klappar, glädje o mat i överflöd.
Det sägs ju att Julen är barnens högtid, ändå är det så många barn som inte får en God Jul, som får lägga sig hungriga o utan lyckokänsla över att ha fått vad de önskat sig i julklapp.
I år har varken jag eller min familj brytt oss så mkt om just julklapparna.
Ett par klappar var med symboliskt innehåll.
Jag tycker det blir svårare o svårare att komma på något att önska sig, jag har ju allt jag behöver..
Efter att ha besökt två barnhem o så gott som dagligen mött människor som inte ens har mat för dagen känns det både fel o svårt att komma på en massa materiella saker jag vill ha.
Så jag hade faktiskt ingenting på min önskelista i år.
Därför blev jag extra glad för klappen från min mamma o pappa som innehöll ett gåvokort på 200 påsar vätskeersättning till barn som inte får en lika God Jul som jag.
200 barn får nu möjligheten att kanske få fortsätta leva ist för att jag får en pryl extra.
Denna Jul har varit annorlunda, härlig o lite extra känslosam!
Så med en känsla av tacksamhet tänker jag nu krypa ner i en varm säng tillsammans med två av de människor jag älskar mest i världen, bara det är en välsignelse i sig!
God fortsättning o var rädda om varandra!
Namaste! 🙏