Minns ni sagan "Flickan med svavelstickorna" av HC Andersen?
Den fattiga lilla flickan som sålde svavelstickor men ingen varken såg eller hörde henne..
Hon som tillslut började tända alla stickor för att hålla värmen i den kalla kylan. Som för varje sticka såg en massa saker hon drömde om men som försvann när stickan slocknade.
Det var allt ifrån mat till braskaminer o tillslut hennes avlidne mormor som kom med ljuset av stickorna.
O i ett hörn blev hon liggandes med utbrunna svavelstickor omkring sig efter att ha fattat sin mormors utsträckta hand o följt med henne till evighetens land.
Denna flicka är huvudperson i en tragisk saga men för många så är sagan en verklighet där de själva är huvudpersonen.
De kanske inte tänder svavelstickor rent bokstavligen men de delar flickans tragiska öde att inte ha råd med mat, kläder eller andra nödvändigheter.
I sagan är det en flicka, i verkliga livet är det äldre, sjukskrivna, arbetslösa, ensamstående eller föräldrar med sjuka barn som med eller utan svavelstickor ser hur mångt och mycket går dem förbi i livet.
Jag möter dem varje dag, människorna med svavelstickorna.. Jag har klienter som avsäger sig hjälp av hemtjänsten fast de har behov av hjälp eller som tackar nej till trygghetslarm i bostaden för att kostnaden är för dyr. Ett larm kostar 119 kr i månaden o är för många en stor källa till trygghet i hemmet men också en förmögenhet att betala..
Ska man som äldre med låg pension behöva prioritera bort sin egen säkerhet eller sina hjälpbehov av ekonomiska skäl?
Nu blir det ännu värre om man har oturen att vara sjuk också..
Högkostnadsskyddet höjs med 400kr o ligger på 1600kr. Tillhör man Norrbottens läns landsting kommer man få betala 500kr för ambulanstransport.. Ambulanstransport räknas inte in i högkostnadsskyddet..
Vad kommer nu hända med våra äldre med låg pension? De arbetslösa, sjukskrivna eller föräldrar med barn med särskilda behov?
De med låg eller ingen inkomst som är i behov, tom akut behov av sjukvård eller omsorg?
Ska rätten till ambulans o akutsjukvård bli en klassfråga?
Ska hemtjänst vara en klassfråga?
Ska mina klienter med låg pension, som ringer mig o säger att de vill ta bort behövliga insatser av hemtjänsten eller som av ekonomiska skäl avstår från trygghetslarm nu även behöva avsäga sig tryggheten att kunna ringa en ambulans om de skulle behöva?
Ska de äldre i Norrbottens län med akuta bröstsmärtor, stroke eller med frakturer efter fall i hemmet gå o lägga sig på soffan o hoppas på att det går över av sig självt?
Ska den arbetslösa ensamstående mamman med ett akut sjukt barn knacka på hos grannen o be om skjuts till akuten? Eller ska hon ta bussen?
Ska den som är sjukskriven behöva prioritera mellan mat eller ha möjlighet att kunna åka till sjukhuset med ambulans om olyckan är framme?
Ska vi alla som har möjlighet att spara pengar öppna ett "akut o ålderdoms konto" som vi kan använda oss av för att slippa prioritera bort våran trygghet o vårt kommande hjälpbehov när vi är i behov av hemtjänst eller för att ha råd att ringa 112 om vi eller våra barn skulle bli akut sjuka.. För att slippa bli en av dem som av ekonomiska skäl får lägga sig på soffan med sina bröstsmärtor o hoppas på att det går över..
När ska vi sluta spela rysk roulette med svaga o utsatta människors liv?
När ska äldre få känna sig trygga i sina hem o få den hjälp de behöver? När ska alla människor ha lika rätt till vård o omsorg oavsett ekonomisk situation? 

Flickan med svavelstickorna har åldrars, hon är ensamstående mamma,sjukskriven arbetslös eller pensionär. Hon finns överallt omkring oss o även vi kan hamna där en dag. Ensamna o sjuka får vi sitta där o tända en sticka i taget o kanske får vi se de sakerna vi förr hade men som nu är ett minne blott.. Som endast finns i våra drömmar. Kanske får vi frusna o hungriga sluta våra ögon i vår ensamhet o gå vidare in i evighetens land. 

Här om dagen fick jag ett samtal från en av mina klienter.. vårt samtal avslutades med att hon sa "man ska inte bli gammal i det här landet, och man ska inte ha någon kontakt med er.. Förlåt, men så är det, men det är inte ditt fel"
Mitt svar "Jag förstår hur du tänker."