Den 4 de november 1980 kom jag till ett barnhem i Kolkata, Indien. Jag var 5 månader gammal. Eftersom det inte finns någonting dokumenterat om min tid innan så känns det som att mitt liv börjar där och då. Den 4 de november 1980. Det var först då jag fick en existens trots att jag enligt de papper jag har är född i juni 1980. Jag fick ett namn, en bakgrund, vikt, längd o en hälsojournal. Det finns till och med några bilder på mig från barnhemmet. 

Ett papper stort som ett C4 kuvert är allt jag har nerskrivet om mina första 8 mån i livet innan jag kom hit till Sverige. 

Ett enda papper är länken mellan mig och min historia, min bakgrund o mina rötter. 

Detta papper har i många år gett mig blandade känslor. Jag har fyllts med både hopp o förtvivlan. Glädje o sorg men framförallt tacksamhet.  

Hopp om att kunna hitta någonting mer, förtvivlan över att det inte står mer. Glädje över att få leva o vara den jag är. Sorg över det jag har förlorat o kanske aldrig finner igen. Min biologiska familj. Källan till att jag finns till och är den jag är. 

Tacksamhet för allt jag fått i livet. En framtid, ett liv i kärlek o välfärd! 

Men Utan dessa erfarenheter hade jag inte varit den jag är idag. 

Den 5 te november 2013, exakt 33 år o 1 dag senare föddes min dotter. Våra liv började nästan exakt på samma datum. Hon är idag 5 månader, lika gammal som jag var då mitt liv började. 

Ödet? Ja kanske. 

När läkarna kom in och sa att de tänkte sätta igång mig (jag var inlagd på sjukhus för havandeskaps förgiftning) fick jag ett budskap från andra sidan. 

Budbäraren har besökt mig o min familj även efter det. 

Jag ska berätta mer om det en annan gång.