För en tid sedan scrollade jag på Facebook o fick syn på ett brev skrivet av en pappa till sin 4 åriga dotter. 

Hon ville att han skulle skyla henne med en handduk då hon bytte om efter att ha badat. Han frågade varför o dottern svarade : För att ingen ska säga att jag har en ful rumpa.. 

I 4 år lyckades han skydda sin dotter mot skönhetsideal o obekektfiering. 
Finns det ens folk som bryr sig hur en 4 årings rumpa ser ut? Finns det 4 åringar som anser sig veta hur en snygg rumpa ser ut? 
Jag blev rädd när jag läste detta. 
Hur länge ska jag själv lyckas skydda min egen dotter mot de minst sagt sjuka skönhetsideal som råder för kvinnor o unga tjejer idag? 
Kommer min dotters kropp att bedömas o objektifieras redan på förskolan? Kommer hon om 10 år vilja köpa stringtrosor o bh för att det är inne? För att hon vill vara sexig o behaga andra? Sminka sig o vara mån om sitt utseende? 
Jag vill att hon ska vara barn så länge som möjligt. 
När jag var 10 år sprang jag runt i disneykläder o lekte ute på skolgården. Lyckligt ovetandes om vad stringstrosor, bh o smink var. 
Ingen brydde sig om hur min rumpa såg ut eller om jag hade sexiga underkläder eller inte. 

Idag scrollade jag återigen på Facebook o blev rekommenderad en grupp om hälsa. På ena bilden fanns en höggravid kvinna o på den andra en supersmal vältränad  tjej med förstorade bröst o blonderat hår. 
På deras sida kunde man lära sig om hur denna tjej hade förvandlat sig sig själv o på bara några dagar gått ner 12 kg av en frukt cocktail. 
Jag tycker inte att det verkar vara varken sunt eller hälsosamt att leva på frukt cocktail.. Men det kanske inte är hela bilden av verkligheten heller. 

Zice zero är fortfarande idealet.
Smal o snygg = lycklig.. 
Unga tjejer o kvinnor lockas o hetsas så gott som dagligen att svälta sig själva. 
När ska vi sätta stopp för detta? 
Så länge vi köper att veckotidningar lockar kvinnliga läsare med rubriker som "så blir du smal inför sommaren" " Så kommer du i bikinin" "Gå ner si o så många kilon på en vecka" osv så kommer denna hets aldrig att sluta. 
Jag mår dåligt av all denna bli smal - bli lycklig propaganda. 
Vi kommer heller aldrig få ett slut så länge vi accepterar anorexia smala modeller.  
Jag har varit mager som en skrika fram tills jag var 26, inte var jag lyckligare för det!! 
Tvärtom så mådde jag dåligt av att vara så smal. Det var inget jag valde själv. Jag gjorde allt för att gå upp i vikt. Folk var oförskämda o tyckte det var helt ok att kommentera hur smal jag var. En kvinna gav mig tom pengar för att köpa mat. Hon trodde väl att jag svalt o inte hade råd att köpa mat.. 
Varför ska vi hetsas till att förändra oss själva? Vi ska bli smala, vi ska smeta på krämer för att se evigt unga ut. Vi ska göra på 1000 olika sätt för att få fastare rumpa.. Vi ska svälta oss själva med olika dieter för att få en drömkropp? Vems drömkropp? Din? Min? 
Nej samhällets - normens drömkropp. Kroppen du förväntas ha för att räknas som snygg. För som kvinna måste du vara snygg till varje pris! 
För vare sig du vill eller inte så ses du som ett objekt. 

Som undersköterska vet jag riskerna med att vara för smal. Att vara underviktig kan vara farligt o skadligt för hälsan. 
- Mensen kan försvinna o man kan få svårt att bli gravid. 
-Bristsjukdomar som järn o B 12 (om jag inte minns fel) 
-Är man dessutom ung så kan man stanna i växten. 
-cirkulationen/blodtrycket påverkas 
-man riskerar att dö i förtid. 
-Är man väldigt underviktig när man blir/är gravid riskerar man att föda förtidigt o barnets tillväxt kan hämmaas. 

Ändå pratas det bara om riskerna med övervikt. 

Vet ni att man kan få nervskador av botox? Ändå sprutar kvinnor gladeligen in detta gift i olika delar av kroppen. 
Silikoninlägg i brösten kan spricka o läcka ut i kroppen. 
Varför ska vi behöva skära i våra kroppar för att behaga andra? 
Jag kan förstå viss plastikkirurgi, men en normalbystad kvinna som dessutom har två bröst o inte ett. Varför? För vems skull? 
Hur långt ska samhället o skönhetsidelaen få pusha oss innan vi säger ifrån? 
Visst jag lägger också viss vikt i hur jag ser ut. Jag sminkar mig, målar naglarna o rakar bort kroppshår. 
Men jag gör det för min egen skull (vill jag tro iaf) det får mig att känna mig lite kvinnlig. Jag svär o muttrar också över resultatet på vågen o insiken av att jag aldrig mer kommer att komma i de där snygga jeansen.. 
Men jag ser ut som jag gör, inte mkt att göra åt.. Jag tänker ändå aldrig svälta mig själv för att andra tycker att jag ska vara smal. Jag tänker fortsätta att njuta av livet, god mat o sötsaker! Jag älskar mig själv precis som jag är! 

När ska vi inse att vi är vackra ändå fast vi väger över 50 kg o inte har zice zero i klädstorlek? 

När ska vi lära oss att älska oss själva så pass att vi inte skadar våra kroppar o låter normer o ideal ge oss ångest för hur vi ser ut? 
Ärligt talat, vad gör det om dina tuttar hänger lite, du har några rynkor i ansiktet eller ett par celluliter på låren? 
Går världen under för att du har några extra kilon eller saknar permanenta plutläppar? 
Finns säkert många som svarar ja på
Den frågan.. Jag dömer er inte - men ställ frågan till er själva. Varför o för vems skull? 

Älska dig själv, säg nej till sjuka krav o ideal! Vägra bli eller vara ett objekt för andra! 
Vägra vara en bricka i det sjuka spelet om den perfekta kroppen! 
Du är vacker o duger precis som du är! 
Var den du vill vara -för din egen skull, ingen annans!