Visar inlägg taggade med adopterad

Tillbaka till bloggens startsida

Så gör vi inte i Sverige- svenska män beter sig inte så

Vi upprörs alla över det som hände i Köln men på olika sätt.
En adopterad asiatisk kvinna skriver ett debattinlägg om att svenska män minsann inte heller har en rumsren kvinnosyn. Hon berättar öppet om sina upplevelser o erfarenheter om hur hon som adopterad asiatisk kvinna utsätts för olika former av ofredande av svenska män.
Fruktansvärt tycker de flesta.
Några andra adopterade asiater känner igen sig o någon etiskt svensk kvinna skriver ett eget inlägg om att det är absurt att jämföra svenska mäns kvinnosyn med sk Mena mäns syn på kvinnor.
På vilket sätt är det absurt undrar jag?
Mena männen i Köln attackerade kvinnorna i grupp menar några, så beter sig minsann inte svenska män..
Precis som att svenska män är några slags jämställdhets änglar tillhörande en feministisk gosskör.
Jag kan tala om att så är inte fallet.
Dagligen stöter jag på inlägg på sociala medier där svenska män önskar att vissa kvinnor blir våldtagna av allt ifrån somaliska sjörövare till att de själva ska våldta dem till döds.
Det skickas snoppbilder med våldtäkts hot, alltifrån att de ska våldtas i grupp eller på tu man hand.. En annan vill sätta en yxa i fittan på en specifik kvinna o en tredje ifrågasätter kvinnlig rösträtt o menar på att Sverige är ett Matriarkat, därför måste vi begränsa kvinnors yttrandefrihet.
En fjärde frågar "är du muslim fitta" o uppger sedan att han ska sprida sin vita kristna sperma i muslimska kvinnor o att det är hans jobb att "knulla muslimska kvinnor" som han själv uttrycker det.
Vi har en folkvald politiker som helt öppet i samband med järnrörsskandalen kallade en tjej för "den lilla horan".
Men Mena män har en förskräcklig syn på kvinnor!!
Tillbaka till Köln.
Ett antal asylsökande män från Nordafrika omringar, antastar o ofredar några kvinnor.
Ja, det är åt helvete att vissa män beter sig så, men det folk som debatterar om detta hakar upp sig på är att det är nordafrikanska män.
Att de gjorde det i grupp.
Tror ni att offren hade upplevt det som mindre obehagligt om det varit vita män? Kristna män? Infödda tyskar? Jehovas vittnen? En ensam man?
Nej knappast!
Men svenska män beter sig inte så..
Nej för ofredande o sexualbrott existerade inte innan män från Mena länder kom hit.
Svenska män ofredar inte i grupp.
Vad spelar det för roll om man ofredar kvinnor på egen hand eller i grupp?
Men svenska män som uppför sig så är ju inte representativa för svensk kultur..
Men kära du, är idioterna i Köln representativa för hela arabvärlden o dess kultur?
Varför åker vi då på semester till sådana länder? För att bli sexuellt ofredade? Deras fängelser måste ju vara överfulla om alla män våldför sig på kvinnor till höger o vänster.
Är det inte ofredande som brott som är det centrala problemet?
Att det faktiskt finns män som anser sig ha rätt att ge sig på kvinnor o utföra sexuella handlingar mot deras vilja? Är det inte det som är problemet o där vi bör lägga fokus?
Inte vart männen har sin kulturella o etniska hemvist.
Kvinnor o flickor utsätts för sexuellt ofredande o våldtas världen över, varje dag just därför att de är flickor o kvinnor..
Än idag läggs fokus på offrets klädsel o beteende i våldtäktsrättegångar i Sverige. Precis som att hennes val av trosor har en avgörande betydelse för hennes trovärdighet i rättssak.
Är det jämställt?
När ska vi börja ifrågasätta gärningsmannens sexuella vanor, beteende o alkoholintag?
När ska han få bevisa att hon ville ist för att hon ska bevisa att hon inte ville. För utmanande kläder, hade druckit (läs får skylla sig själv) följde ju med hem frivilligt (läs har själv försatt sig o den situationen o får skylla sig själv). Jämställt?
När ska vi sluta nicka förstående när han säger att han inte förstod att hon sa nej.. Att hon inte ville.
Det kallas manskultur, inte Mena kultur. Manskulturen ser likadan ut i hela världen!
Det är det som är problemet, det är något vi borde göra någonting åt, inte sitta o hetsa upp oss över att ett gäng idioter har antastat kvinnor i grupp o lägga all vår fokus på deras ursprung.
När sånna saker utförs av utländska män så tillskrivs alla män från samma kulturella hemvist dessa egenskaper.
Alla Mena män har en hemsk kvinnosyn, det ligger i deras kultur att bete sig så. Så gör vi inte i Sverige, svenska män gör inte så.
När svenska män uttrycker sig vedervärdigt mot kvinnor eller köper sex av någon thailändsk småbrud så är det plötsligt inte något kulturellt betingat. Då rör det sig om enstaka män, undantag som bekräftar regeln..
Hör änglakören sjunga igen.
Det är allmänt känt att svenska män åker till Asien o Tallin som sexturister.
2010 hade 1 av 6 svenska män köpt sex.
Idag är siffran 10-12% av alla svenska män.
Ca 10% av de svenska männen anser alltså att kvinnors kroppar o kön är en handelsvara man kan köpa o äga för en timme. De anser sig ha rätt att utnyttja en redan utsatt tjej/flicka/kvinna.
Vi vet också att vita män går på strippklubb, besöker bordeller i olika delar av världen.
Män exploaterar o objektiferar kvinnans kropp världen över. Flickor vissa så unga som 8-9 år säljs till bordeller som sexslavar.. Varför? Jo för att behaga män..
Varför fortgår trafficking än idag?
Jo ni vet det det är med efterfrågan av varan?
Är det finare att betala för sin rätt att sexuellt utnyttja kvinnor än att bara ge sig på dem? Ensam då förstås för svenska män gör inget i grupp.
Förutom när de sitter på samma strippklubb såklart, då vistas de ju i samma lokal eller besöker en bordell, men de gökar ju inte ihop så att säga. Så gör ju inte svenska män. Det är ju skillnad! Köper man sex på egen hand eller skickar en bild på sin snopp i ensamhet är man ju lite finare o en liten utstickare från den annars så jämställda kulturen.
Sen har vi det här med att amma på offentlig plats.. Tänk att så många svenska män upprörs över att spädbarn behöver mat även utomhus.
Nej, kvinnor ska inte amma offentligt, brösten hör hemma i sovrummet. De är ju sexuella!
Vi vill inte se kvinnobröst när de används för det de är till för.
Men vi tittar gärna på dem i sovrummet, på porrfilm eller när du solar topless på stranden.. Inga problem.. Bara vi slipper se dem när ditt barn ska äta. Då förvrängs hela den sexuella objektigieringen av de kvinnliga brösten.
Det var inte så länge sedan som kvinnor i Sverige fick rätt till sin egen kropp i form av aborträtt o att våldtäkt inom äktenskapet kriminaliserades.
Innan vi kräver att asylsökande män ska gå en kurs i jämställdhet o hur man uppför sig mot kvinnor kanske vi ska lära våra egna män ett o annat.
För problemet ligger inte i männens kulturella hemvist, det har med mäns generella attityd mot kvinnor att göra o den har varken etnicitet, religion eller någon specifik kultur.
Manskulturen är global o det är den som är problemet!
Vill tydliggöra att jag inte menar att alla män ofredar kvinnor!
Finns helt underbara män som förtjänar all respekt i världen!
När jag skriver män så menar jag de som har en unken syn på kvinnor oavsett härkomst, o det är långt ifrån alla män!
O ja, jag vet att det finns kvinnor som uppför sig som idioter också, det finns inga ursäkter för deras beteende heller!

Hur många register ska jag vara med i egentligen?

Idag är det exakt 60 år sedan Rosa Parks vägrade att ställa sig upp o överlåta sin plats åt en vit man på en buss i USA. Startskottet på en av historiens viktigaste kamper, som tyvärr är lika aktuell än idag..
Samma dag 60 år senare nås jag av nyheten att Botkyrka kommun vill föra statistik över invånarnas hudfärg o religiösa trosuppfattning, även kallad jämlikhetsdata.
I skogås har en hyresvärd fått kritik för att de frågar om nationalitet o ålder i sina kontrakt. De har haft problem med stökiga hyresgäster o vill nu ha ordning. Precis som att nationalitet ligger till grund för skapandet av ordning o skötsamma hyresgäster. 
Kent Ekeroth vill registrera min etniska bakgrund för att kartlägga mina kriminella vanor utefter mitt melanin o genetiskt arv. 
Jimmie Åkesson vill registrera min religiösa trosuppfattning för att försäkra sig om att jag inte är någon galen jihadist som i smyg rekryterar folk till IS eller planerar att spränga mig själv i bitar någonstans på öppen gata. 
Botkyrka vill nu alltså veta vilken hudfärg jag har o vilken religösa trosuppfattning jag identifierar mig med. 
Det är nämligen det som är poängen med jämlikhetsdata. Att man på frivillig basis får svara på frågor om olika saker, i detta fall religion o hudfärg i syfte att kartlägga diskriminering. (för det är ju inte alls uppenbart att det existerar diskriminering) 
Åter igen tror jag att gruppen adopterade blir bortglömda o att internationellt adopterad inte kommer att finnas som val. Kommer jag att kunna kryssa i att jag är mörkhyad svensk? För det är det jag identifierar mig som - svensk även fast jag i statistik räknas som invandrare. 
Ja lite diskriminerad känner jag mig kanske.. 
Istället kommer man att få frågan i vilket land man är född alternativt om man är född utanför Sverige eller Europa. Sedan brukar man även få frågan i vilket land ens föräldrar är födda i alternativt om de är födda utanför Sverige eller Europa. Ibland även vilket år eller i vilken ålder man invandrat till Sverige o vad man har för modersmål.  
Ursäkta men jag har inte av fri vilja valt att invandra hit.
Resultatet blir ju helt galet.. 
Ja, jag är då född i Indien men mina föräldrar är födda i Sverige. Jag invandrade ofrivilligt strax efter min födelse men trots att jag är född på andra sidan jorden så har jag svenska som modersmål. 
Vore så mycket lättare om det fanns en svarsruta där det står "internationellt adopterad" eller bara "adopterad". 
Ska jag vara ärlig så tror jag inte att Botkyrka kommun bryr sig ett skvatt om en internationellt adopterad ateist. Tror knappast att kommunen kommer ta upp frågan eller satsa pengar på att minska diskrimineringen av internationellt adopterade ateister som känner sig lite diskriminerade av att räknas som invandrare när de lever som svenskar. 
Så varför vill de då registrera min hudfärg o religiösa trosuppfattning? 
Tror inte att det gör någon skillnad om det registeras vilken hudfärg eller religion invånarna har. 
Jämlikhetsdata används bland annat i USA o Finland. Hur ser de länderna ut? 
KKK härjar fortfarande i USA, folk har fortfarande problem med en svart president, svarta obeväpnade män löper fortfarande större risk att bli nerskjutna av polis än vita obeväpnade män. KKK s ledare talar fortfarande om ett kommande raskrig. 
Finland tar fortfarande knappt emot några flyktingar o det högerextrema våldet ökar i Europa, så vad spelar det för roll att min hudfärg o religion så som jag som person uppfattar mig själv finns i ett register som inte en människa förutom SD kommer att visa intresse för. 
Hur många register ska jag behöva finnas med i? Vad vill de veta nästa gång? Längd, vikt o skostorlek? 
Ska jag vara ärlig så ser jag det som ett större problem att mäta 153 cm över havet o att ha storlek 35 i skor än att min hud är kaffelatte färgad. 
Det är mer irriterande att aldrig nå upp i skåp, att som 35 åring behöva köpa skor på skoaffärernas barnavdelning eller att nå ner med benen i kollektivtrafiken än att ha kaffelatte färgad hudfärg. 
Det är väl för övrigt allmänt känt att vissa grupper i samhället är mer diskriminerade än andra, det behöver vi väl inte skicka ut enkäter för att få svar på? 
Att SD ökar o snart är uppe i 20% är väl svar nog på att diskriminering existerar o är ett stort  samhällsproblem? Var 5 te svensk röstar på ett rasistiskt parti.. 
Lägg de pengarna på något annat istället som att jobba mot rasism, mobbning o integration tex. 
Satsa på skolan o lär nästa generation att alla människor är lika värda! 

Är ensam alltid stark?

I tisdags var min kusin med i Tv programmet "Malou efter tio" o pratade om ensamhet.
Eftersom jag befinner mig på andra sidan jordklotet så har jag inte kunnat se programmet.
Men jag vet att hon efteråt fick mycket kritik o hatiska kommentarer som att hon inte alls är ensam, inte på riktigt, att hon ska vara tacksam att hon har sambo o barn. Till o med att hon framstod som ett hån mot de som är ensamma på riktigt.
Hon tog väldigt illa vid sig så klart o det gjorde även jag. Inte bara för att det är min kusin som blir utsatt för hatiska kommentarer från främmande människor utan även för att jag själv alltid har känt mig ensam o övergiven fast jag haft fina vänner o en underbar familj.
Har jag inte rätt till mina egna känslor? Ska jag behöva bli utsatt för hat för att jag känner som jag gör o varför ska jag låta andra tala om hur jag ska känna?
Det finns alltid en orsak till att man känner o tänker som man gör, vilken rätt har andra att tala om vem som har rätt att känna sig ensam?
Som adopterad har jag alltid känt mig ensam med mina tankar o funderingar. Även om jag hela livet har haft underbara människor omkring mig så finns det ingen som lyckats fylla det där tomrummet. Som till 100% har förstått hur jag tänker o känner.
I många år famlade jag i mörkret, trodde att jag hittat rätt väg att gå. Prövade allt ifrån att lida i tysthet, prata öppet utan att bli förstådd till att helt lägga min lycka i andra människors liv o mående. Jag utplånade mig själv o mina känslor för att helt gå upp i någon annan (ofta pojkvänner) jag blev både beroende o medberoende)
Idag har jag hittat en balans! 
 
Min kusin fick höra att hon ska vara tacksam att hon har sambo o barn.
Det får man även som adopterad höra många gånger när man gjort misstaget att öppna sig för fel person..
Som adopterad förväntas du vara tacksam gentemot dina föräldrar för att de har adopterat dig..
För att du blivit räddad från fattigdom, ett liv på gatan, prostitution o Gud vet allt man har undkommit.
Varför ska jag vara tacksam för att de har adopterat mig?
Jag har aldrig valt att bli adopterad..
Är du som biologiskt barn tacksam för att dina föräldrar har fött dig?
Du har väl aldrig valt att bli född eller?
Däremot är jag tacksam för allt jag har fått här i livet!
 
Vi är alla unika o vi har alla rätt att känna o tänka som vi gör.
En känsla är aldrig fel o det finns alltid en orsak bakom den. Det finns inget rätt o fel i att känna det man gör! Ingen kan tala om för någon annan hur man ska känna, tänka eller må..
Man kan känna sig ensam fast man har massor med folk omkring, ingen ska behöva ha skuldkänslor för att man känner som man gör!
Framför allt ska man inte bli utsatt för hat för att andra tycker att man inte har rätt att känna som man gör!
 
"Gå 100 mil i mina skor.
Gå exakt samma väg som jag har gått.
Snubbla på alla stenar jag har snubblat på.
Res dig på samma sätt som jag har rest mig.
Erfara allt jag har erfarit, sen kan du döma mig"
(Minns ej vem som skrivit den)
 
Namaste 🙏

Bara för att jag är adopterad förväntas jag att blotta mitt känsloliv

En sak jag funderat länge på är varför folk tar för givet att det är ok att ställa känslomässigt intima frågor till mig som adopterad.
 
Jag diskuterar gärna o delar med mig av min bakgrund till folk jag känner eller andra adopterade. Jag har alltid varit öppen för frågor men inte till vem som helst. Hur som helst.
 
Än idag finns det så mkt fördomar mot adopterade o våra familjer.
 
Visst är det trevligt att du visar intresse för mig o min familj men ibland känns det som att folk frågar för att de medvetet vill stigmatisera mig o min familj.
 
Jag tycker att det är trevligt att prata med o träffa nya människor men samtidigt finns den alltid där.. Vetskapen om att någon ska inleda den obligatoriska ofrivilliga intervjun.
 
Åh är du adopterad, jag måste bara få fråga... Nej det måste du inte, du måste inte få fråga!! Fråga ist om det är ok att ställa frågor!
 
Redan där visar du att du tycker att jag är annorlunda, att bara för att jag har en annan bakgrund o hudfärg än du så ska jag vika ut mitt känsloliv för främmande människor.
 
Det kan vara tillräckligt jobbigt att vara ensam mörkhyad i ett sällskap utan att du med dina frågor spär på tankarna om utanförskap genom att ta för givet att jag som adopterad gladeligen ska svara på en rad frågor om mitt känsloliv o på så vis även indirekt påpeka att jag ser annorlunda ut.
 
Det finns gränser för vad som är ok att fråga!
 
Alltid samma start:
 
"Vart kommer du ifrån, på riktigt alltså eller från början" som vissa uttrycker det.
 
Genom att ställa den frågan så visar du öppet att jag ser annorlunda ut, att jag avviker från normen.
 
Vad svarar man på den frågan?
 
En gång var jag en spermie....
 
Jag brukar svara att jag är adopterad från Indien.. Sen är det kört...
 
Fortsättningen skiljer sig lite beroende på om den som frågar är infödd svensk eller om de själva kommer från ett annant land.
 
Vi kan börja med de infödda svenskarna.
 
Jaha, är du adopterad:
 
Följdfrågor:
 
"Vet du vilka som är dina riktiga föräldrar"? Eller "har du kontakt med dina riktiga föräldrar"?
 
Riktiga föräldrar var det ja. Vad är en riktig förälder?
 
För mig är en riktig förälder en person som älskar en, tar hand om en o som i juridisk mening är vårdbadshavare innan man fyller 18. Att vara förälder är inget man blir bara för att man får barn, det är något man väljer att vara.
 
Mina riktiga föräldrar är alltså de som jag har vuxit upp med. De som älskat mig o tagit hand om mig när jag var barn. De jag delar minnen med o som jag kallar mamma o pappa.
 
De som såg till att jag blev till kallas biologiska föräldrar. De är inte mina riktiga föräldrar.
 
Men svaret på frågan är: Nej det har jag inte.
 
"Men vill du inte veta det"? Undrar den nyfikne.
 
Det är en av de känsligaste frågan av alla.
 
Jag kan bara tala för mig själv men i 34 år har jag funderat o i yngre år mått dåligt av att jag inte vet vilka mina biologiska föräldrar är.
 
Genom att fråga mig om jag vet vilka de är så strör du salt i såren. Du påminner mig o väcker mitt barndomstrauma till liv. 
 
Ibland när jag orkar så brukar jag fråga den nyfikne om denne har en bra relation till sina föräldrar. De flesta brukar skruva lite på sig o se lite besvärade ut.
 
"Har du varit i Indien"? Eller "Har du åkt tillbaka till ditt hemland"? 
 
Nej det har jag inte. Jag bor i mitt hemland Sverige. Indien är mitt födelseland, stor skillnad! 
 
Ofta kommer här en lång monolog ifrån den nyfikne om att jag bara måste åka till Indien, det är ju ett så fantastiskt land, finns så mkt att se, maten är så god osv.
 
Finns väl inget som säger att jag måste åka till Indien o bara för att jag är född där så är jag inte automatiskt intresserad av landet.
 
Dessutom kan det väcka otroligt mkt känslor att göra en återresa. Det är inte bara att åka dit som att man ska på solsemester till Mallis.
 
Det kan väcka känslor hos mig som jag kanske inte vet hur jag ska hantera. Jag åker till Indien om jag vill o när jag är känslomässigt redo för det!
 
Ta inte för givet att jag vill åka dit! Vänd på steken:
 
Antag att du är född i Pajala men uppvuxen i Malmö.
 
Måste du då bara brinna av längtan att åka till Pajala för att se platsen du föddes på? Lära dig norrländska, äta palt o ta del av den norrländska "kulturen" hitta dina norrländska rötter?
 
Nä jag tänkte väl det!!
 
Nästa fråga:
 
"Hur känns det att vara adopterad"?
 
Ska det kännas på något speciellt sätt?
 
Hur känns det att vara biologiskt barn?
 
Hur känns det att vara skilsmässobarn?
 
"Det måste vara jobbigt att vara adopterad, många adopterade mår ju så dåligt"
 
Ja så kan det vara men adopterade är ingen homogen grupp. Precis lika lite som att homosexuella, svenskar, nordbor eller europeer är homogena grupper.
 
"Vad duktig du är på svenska" 

Ja, jag är adopterad o har svenska som modersmål. 

"Kan du indiska"?
 
Indiska är en klädkedja o inget språk.
 
O nej, jag är inget underbarn som pratade något av de indiska språken vid födseln.
 
"Är de snälla mot dig, dina adoptivföräldrar"? 

 
Återigen, genom Att säga adoptivföräldrar ist för föräldrar så stigmatiserar du min familj.
 
De är inte mina adoptivföräldrar utan mina föräldrar, de enda föräldrar jag har o någonsin kommer att ha!
 
Samma fail som att säga riktiga föräldrar om biologiska föräldrar.
 
varför skulle de inte vara snälla?
 
"Var dina föräldrar elaka mot dig som barn"? Dags för den nyfikne att skruva lite på sig igen för den intima o obekväma frågan.
 Hade jag varit biologiskt barn hade ingen ställt den frågan. 

"Har du några syskon"?
 
Ja, jag har en bror. Följdfråga: är ni riktiga syskon?
 
Ja vi är riktiga syskon men inte biologisla syskon. Samma sak igen.
 
Han är min bror o har varit det i 30 år. Han kommer alltid att vara min bror.
 
"Vad är ditt riktiga namn"?
Svar: Det jag döptes till, tilltalsnamn Rebecka... Men det är ju inget indiskt namn.. Kortekt noterat! 
 
"Kommer du ihåg någonting från Indien"?
Hur mkt minns du själv från dina första 8 månader i livet?
 
"Vet du varför de lämnade bort dig"? 

Eller: "Vet du varför dina riktiga föräldrar inte ville ha dig"? 

Nu förväntas jag inte bara blotta mitt eget känsloliv utan även lämna ut mina biologiska föräldrars sårbarhet. Vissa har även frågat varför mina föräldrar valde att adoptera.  (Adoption är ju ett andrahands val, något man gör för att det inte finns något annat sätt. En sista desperat utväg) Återigen, det är någonting mellan mina föräldrar, det är inget som angår dig! O vad vet du huruvida mina biologisla föräldrar ville ha mig eller inte? 

Nej, jag känner mig inte o har aldrig känt mig som ett andrahands val, en desperat lösning på ett problem. Jag är mina föräldrars dotter o de är min mamma o pappa, precis som vilken annan familj som helst.
 
"Känner du dig svensk"?
Vad svarar man på det? Ja, till vardags men inte till fest.
Vad ska jag annars känna mig som? Ta fram exemplet om Pajala igen.
Känner du dig norrländsk eller skånsk?
Jag brukar inte gå runt o tänka på vad jag känner mig som. Men när nyfikna människor stigmatiserar mig med sina frågor om mitt ursprung så känner jag mig mindre svensk. 

Vidare till följdfrågor från nyfikna eller okunniga människor som själva kommer från andra länder.
 
Det som skiljer dessa personer ifrån de infödda svenska är att de 99% av gångerna missar ordet adopterad. De hör bara Indien.
Sen rullar frågorna o fördomarna på, mest fördomarna om jag ska vara ärlig.

"Jag tycker synd om dig som är föräldralös"
Jaså är jag? Jag har både en mamma o en pappa. "Ja men inte på riktigt, de kanske känner att du inte är deras riktiga barn"
Kan man inte älska ett barn som sitt eget så ska man inte adoptera.
 
"Åh är du från Indien, jag älskar indisk film" o sen kommer en hel lista på indiska filmer o indiska skådisar som jag aldrig har hört talas om.
Jag har aldrig sett någon indisk film..
"Men du är ju indier"
Ja, jag är adopterad.

"Kan du bjuda mig på indisk mat"? 

Nej, jag kan inte laga indisk mat, men du kan få lite makaroner o bacon om du vill. Är du riktigt snäll kan du få ett stekt ägg till!

"Du är inte svensk"
Jo jag är svensk, jag är adopterad.
"Nej du kommer aldrig bli svensk, du bara tror att du är svensk"

Vem är du att tala om för mig vilken identitet jag har? Vem jag är o vad jag känner? 

Sen ska de alltid berätta vart de själva kommer ifrån. Hur länge de har bott i Sverige, att svenska är svårt att lära sig o ev några SFI minnen.. 

Precis som att det är viktigt. Jag har svenska som modersmål, har bott hela mitt liv i Sverige o jag har aldrig gått på SFI. 
 
"Varför har du ett svenskt namn"?
Därför att jag är svensk o har svenska föräldrar. 

"Hur mycket kostade du"? 

Många tror fortfarande att man åker till ett land o köper ett barn från antingen ett barnhem eller direkt av de biologiska föräldrarna. Många verkar också tro att man åker till ett barnhem o väljer ett barn man vill ha. Lite som att köpa hund. Man åker till uppfödaren o tittar på o jämför valparna. 

Jag var ett barn som behövde föräldrar. En människa -inget husdjur! 

Jag är ingen ägodel- varken köpt eller såld! 

Annars är det ungefär samma frågor som de nyfikna svenskarna ställer. 

 
Jag är den jag är. Jag har min historia o min bakgrund. Du är den du är o har din historia o din bakgrund.
Ställ inte frågor om min familj eller om mig o mina känslor som du själv finner obekväma.
Ta inte föregivet att jag ska blotta mitt innersta för dig bara för att jag är adopterad.
Jag skulle aldrig få för mig att säga "åh är du biologiskt barn, "åh är du skilsmässobarn, eller för all del, "åh är du homosexuell" jag måste bara få fråga....
Det är inte en självklarhet att få ta del av andras känslor o barndomstrauman.

Taggat med: 

, , ,