Röda rummet

Tänk att det fortfarande finns män som tror på könsbiologi.
Fick erfara detta i en diskussion om att kvinnor har lägre lön än män för lika arbete.
Som vanligt en massa män som skulle tala om för kvinnorna varför det var så.. De hade även svaret på lösningen på problemet, som i vanlig ordning gick ut på att kvinnor ska ändra på sitt beteende o välja mansdominerade yrken om vi nu var så missnöjda med lönen..
Visst fine, sitt ensam på akuten med din hjärtinfarkt då, eller vårda dig själv på sjukhuset. Någon personal lär du ju inte hitta eftersom du uppmanar oss till att byta yrke till något mansdominerat..
Jag tror på könsbiologi lika lite som jag tror på rasbiologi.
Skillnaden ligger inte i könet utan har med samhället o uppfostran att göra!
Ta en titt på hur det ser ut i samhället, på förskolor, skolor o arbetsplatser.
Behandlas flickor o pojkar likadant i klassrummet, får flickor lika mycket tid och uppmärksamhet?
Får flickor bete sig på samma sätt som pojkar?
Har flickor o pojkar samma "krav" på sig i samhället när det gäller utseende o beteende?
Tjejer har fortfarande "skinn på näsan" om de lyckats hävda sig på något vis. Killar är kaxiga medan tjejer är näbbiga när de framför sitt missnöje, gärna i kombination med frågan "har du mens eller?"
Varför är det ingen som säger till killar "vad kaxig du är, har du spermastockning eller" ?
Åter till lönediskussionen:
En av könsbiologerna hävdade att "Män väljer yrke utefter lön o kvinnor utefter intresse, kvinnor tar inte heller risker i lika stor utsträckning som män".. är det då något biologiskt fel på män som väljer jobb utifrån intresse o inte inkomst o män som inte tar några risker? Är de mindre manliga då?
Saker o ting blir manligt o kvinnligt för att vi människor o samhället har gjort det till manligt respektive kvinnligt.
Annan åsikt: Kvinnor är bättre på omvårdnad än män" Så en kvinnlig undersköterska eller sjuksköterska ger dig bättre vård än en manlig av samma yrkeskategori pga kön?
Du tror inte att det kan vara så att flickor redan från tidig ålder får lära sig att passa upp o ta hand om andra, hjälpa till hemma o ta ansvar?!
Ledsen men jag tycker inte kvinnor är bättre på omvårdnad pga köns tillhörighet. Jag tycker inte heller att kvinnor ska behöva byta yrkeskarriär för att få likvärdig lön som män. Det är inte en lösning på problemet..
Hamnade i en annan tråd om någon stackars kvinna som inte kunde hitta bikini i vanliga butiker för att bysten var för stor..
Även i den diskussionen kom männen med sina goda råd o tips om hur kvinnan kunde lösa problemet. Hon kan tex banta eller bara gå ner lite i vikt så blir brösten mindre. Eller bara sluta titta i butiker som bara säljer bh ar för de som omfattas av normen.
Någon tyckte inte ens att det var ett problem eftersom hon kan välja att göra något åt det. Eller bästa lösningen av alla, hon kan operera brösten till lagom storlek om hon nu har problem med att de inte får plats i en normstor bh.
Tack kära män men återkom när ni själva har bröst eller fått lägre lön än en kvinnlig kollega pga eran snopp.
O sluta tala om för kvinnor att de ska ändra på sitt beteende eller kroppar för att inte bli diskriminerande eller stöta på kroppsrelaterade problem som ni själva aldrig kommer att erfara!
Det finns faktiskt kvinnor som inte tänker ändra sitt beteende eller byta yrkeskarriär för att passa in i ert patriarkaliska samhälle. Inte heller plastikoperera sig eller banta för att kunna hitta en bh. Bara för att ni inte ser eller upplever problemet själva betyder det inte att det inte är ett problem för oss som har bröst o lägre lön!
Skulle vi ha en diskussion om mensskydd så skulle det säkert dyka upp en massa män med briljanta idéer som att vi ska ta en Alvedon eller operera bort livmodern så vi slipper ha mens!

I början av februari kom ett brev från FK som meddelade att jag inte längre har rätt till SGI, sjukpenninggrundande inkomst eller tillfällig föräldrapenning eftersom jag inte ansökt om fem dagar i veckan efter att A fyllt 1 år. Något jag senare ändrade i kontakt med handläggare på FK att det kommit till min kännedom att man måste ta ut 5 dagar..
Vidare i sin motivering hävdar FK att jag inte skyddat min SGI eftersom jag inte hade någon inkomst under 2 av mina 4 veckor i Indien. Det är förvisso sant men deras angivna datum stämmer inte.
Det finns något som heter eftertidssydd och tre månaders regeln vilket innebär att man kan få behålla sitt SGI om man tre månader efter att man saknat inkomst börjat arbeta igen, eller om man på annat sätt åter får en SGI skyddad inkomst.
Enligt FK så har jag skyddat min inkomst fram till 23 nov 2014.
Men jag har erhållit föräldrapenning från mitten av dec fram till sista januari 2015. Återgick till fast tjänst 100% den 2 februari 2015. Jag har alltså i enlighet med denna tre månaders regel och eftertids skydd börjat jobba och skaffat mig en SGI skyddad inkomst inom tre månader, vilket borde ge mig rätt till både SGI och tillfällig föräldrapenning. Föräldrapenning är väl också SGI skyddad inkomst och jobbar man och har för avsikt att jobba längre än 6 månader så ska man väl ha rätt till SGI?
Jag har som socialsekreterare och som yrkesperson skrivit x antal överklaganden och aldrig förlorat ett överklagande...
Men nu står jag här som privatperson och ska för första gången överklaga för egen vinning...
 
Plats och datum
 

Namn och personnummer. Försäkringskassan angående beslut om nedsatt sjukpenningsgrundande inkomst och föräldrapenning fattat 2015-02-02.

Yrkande

Jag överklagar härmed Försäkringskassans beslut den 2015-02-02 och yrkar att Förvaltningsrätten i Stockholms län beviljar mig fortsatt SGI samt tidigare bedömd inkomst i enlighet med min tidigare ansökan med stöd av den tre månaders regel som finns, så kallat efterskyddstid. Den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten skall inte sänkas bl.a. för den som avbryter sitt förvärvsarbete. Skyddet mot sänkning gäller under högst tre månader oavsett om avsikten är att förvärvsavbrottet skall pågå under längre tid (3 § RFFS 1998:12).
Ett generellt undantag från huvudregeln är den s.k. tremånadersregeln i 3 § RFFS 1998:12. Där föreskrivs att SGI inte ska sänkas när den försäkrade avbryter sitt förvärvsarbete under högst tre månader i följd, oavsett om avsikten är att förvärvsavbrottet ska pågå längre tid. I vissa situationer kan en försäkrad som inte har någon inkomst av eget arbete ändå få behålla sin tidigare fastställda SGI. Ett exempel på sådan SGI- skyddad tid är avbrott i förvärvsarbetet under högst tre månader i följd, s.k. efterskyddstid. Tremånadersperioden räknas fr.o.m. den dag då en försäkrad inte längre bedriver det förvärvsarbete som legat till grund för SGI:n. Om ett sådant SGI-skydd förelegat under tre månader sänks SGI:n till noll kronor om den försäkrade inte återgår i förvärvsarbete eller omfattas av annat SGI-skydd. För att en försäkrad åter skall omfattas av tremånadersregeln krävs att han eller hon återgått i arbete och har för avsikt att arbeta under minst sex månader i följd.
Detta står att finna i RÅ 2009 ref. 76
 

Grund och sakomständigheter

Jag anser att Försäkringskassans beslut är felaktigt då Försäkringskassan i sin motivering framför att jag efter 2014-11-23 inte har skyddat min SGI.
Jag har under min föräldraledighet rest bort under vecka 47 till och med vecka 50. Jag har under vecka 47 haft betald semester. Under vecka 48 och 49 har jag dock saknat inkomst då jag inte tog ut semesterdagar från min arbetsgivare eller erhållit föräldrapenning hos Försäkringskassan. Vecka 50 har jag beviljats obetald semester från min arbetsgivare och har därmed skyddat min SGI till och med 2014-12-14 och inte 2014-11-23 som Försäkringskassan yrkar. Vidare hävdar Försäkringskassan i sin motivering att jag inte ansökt om Föräldrapenning fem dagar i veckan efter att barnet fyllt 1 år (barnet fyllde 1 år 2014-11-05) och att även det ligger till grund för deras beslut att sänka min SGI och rätt till tillfällig föräldrapenning.
Jag har från och med 2015-12-15 återigen ansökt och fått beviljad föräldrapenning fram till 2015-01-31. Jag har alltså från och med 2014-12-15 åter igen haft en SGI skyddad inkomst.
Försäkringskassan har beviljat och betalat ut föräldrapenning för 19 dagar för perioden 2014-10-21 till och med 2014-11-15 (observera att barnet fyllde 1 år 2014-11-05) samt för fem dagar för perioden 2014-12-15 till och med 2014-12-19. För perioden 2014 12-22 till och med 2015-01-20 har jag erhållit föräldrapenning för 19 dagar.
Under perioden 2014-12-26 till och med 2015-01-09 har jag erhållit föräldrapenning för tre dagar.
Jag har alltså ansökt om och fått beviljat föräldrapenning för 5 dagar i veckan efter det att barnet fyllt 1 år, därför föreligger det inget skäl till att sänka min SGI eller inskränka min rätt till tillfällig föräldrapenning på dessa grunder.
Jag har sedan 2012-09 haft en tillsvidareanställning som omfattar 100% och har 2015-02-02 återgått till 100% tjänstgöring efter min föräldraledighet. Den som förvärvsarbetar ska ha rätt till SGI om målsättningen är att arbeta under minst sex månader. Jag har alltså
även om jag inte har skyddat min SGI under perioden 2014-11-24 till och med 2014-12-06 i enlighet med tre månaders regeln återgått till arbete inom tre månader och borde därför omfattas av den efterskyddstid som finns. Således finns ingen grund att sänka eller inskränka min rätt till SGI eller tillfällig föräldrapenning.

Jag bifogar anställningsavtal samt utbetalnings beslut från Försäkringskassan för perioderna 2014-10-21 till och med 2015-01-31.
 
Vad tycker ni om mina argument och motivering?
Har jag någon chans över huvud taget att vinna en rättslig strid som privatperson mot en myndighet?
 
Namaste

Arbetaren skrev igår om att vi måste tala om förkylningar..
Denna sjukdom som drabbar oss alla men inte riktigt tas på allvar. Dumt egentligen, för det är trots allt riktigt smittsamt.. 2 miljoner svenskar går till jobbet minst 2 dagar per år trots att de egentligen borde stanna hemma o bli friska.. Av den simpla anledningen som kallas för karensdag.. Denna straffets dag där man inte får ett öre betalt från varken arbetsgivare eller någon annan.. Ekonomisk ångestframkallande? Ja, en aning för många i detta land.. För vem vill förlora en hel dags lön för en simpel förkylning?
Får erkänna mig skyldig o beräkna in mig bland dessa 2 miljoner..
För trots att jag kände mig på gränsen till att kvala in till den palliativa vården imorse så kravlade jag mig iväg till jobbet.. Inte så mkt för min egen skull utan för att jag 1: inte har råd att vara hemma nu när vi bara har 1,5 lön att leva på.. Vi ligger redan tvåsiffriga tusenlappar back när en av oss är föräldraledig.. Så karensdag o 80% i sjuklön känns allt annat än lockande..
2: jag blir stressad av att vara hemma när jag vet hur mycket jag har att göra på jobbet. Bara vetskapen om att högen på kontoret växer för varje dag, nästan varje timme som jag ligger hemma o kurerar mig får mig att vilja krypa ur skinnet.. För som jag sa igår så är det ingen som gör mitt jobb medan jag är borta förutom om det händer något akut. Utredningarna skriver inte sig själva, besluten följer inte upp sig själva. De ligger bara där o väntar på mig, mig o ingen annan..
Kanske kommer det en kallelse till vårdplanering som någon av mina redan stressade o överbelastade kollegor nu får ta istället bara för att jag ligger hemma o försöker stressa mig frisk o i mitt inre visualiserar den växande högen med jobb.
Redan där medan jag ligger i sängen nerbäddad med näsdukar o bultande huvud jobbar min hjärna på en ursäkt till alla de som jag vet kommer att ringa o fråga vart deras beslut är, som undrar hur det går med deras ansökan om en det ena, än det andra.. Vetskapen om deras samtal är också ett stressmoment eftersom jag vet att jag måste lägga i en högre växel när jag väl är tillbaka..
3: För bästa tillfrisknande så talar man om de tre v na: värme,vila vätska..
Värme o vätska är inga problem.. Men vila..
Med A sovandes i samma säng, vaknandes flera gånger per natt är det där med sömn o vila inget man är bortskämd med.. Även om (som jag sa igår) mannen i huset tar matningarna på natten så vaknar jag iaf.. O har jag vaknat så har jag svårt att somna om. Eller så blir jag kissnödig o måste gå upp.
Är man dessutom förkyld så är det svårt att sova över huvudtaget.
Det ska nysas, snytas o hostas om vart annat. Brukar vakna av att jag har huvudvärk så någon god samma hängande sömn är det inte tal om..
Ibland kan det tom kännas skönt o befriande att åka till jobbet, låsa in sig på sin kammare o bara sitta o skriva.. Lyssna på lite musik o ha det bra!
Jag har ju lovat mig själv att detta ska bli mitt år. Jag ska prioritera mig själv i första hand så därför tänker jag trots karensdag o ångest tillbringa morgondagen i sängen, rå om mig själv o se till att jag blir frisk. Med gott samvete tänker jag inte ägna en tanke åt klienter, anhöriga eller kommande hembesök eller utredningar som växer o förökar sig i mitt aktskåp.. Allt fokus under morgondagen kommer ligga på mig, min hälsa o mitt tillfrisknande. Precis som jag lovat, för jag är den viktigaste människan i mitt liv!
Namaste 🙏

Ja, rubriken är ett delcitat från en polisman efter att en kollega anmält att hen blivit hotad av anhöriga till en av sina klienter.
Så som socialsekreterare ska man alltså finna sig i att bli hotad, det ingår i våra arbetsuppgifter o är en naturlig del av vårt arbete med människor i behov av hjälpinsatser av kommunen.. Eller med anhöriga med behov av hjälpinsatser..
För hoten kommer inte allt för sällan från anhöriga som tror att de hjälper sina nära o kära genom att hota eller på annat sätt hindra handläggaren ifrån att göra en rättssäker bedömning o utredning av den hjälpbehövandes situation.
Att ta emot hot o personliga påhopp för att man ställer fel frågor, fattar ett avslagsbeslut eller helt enkelt givit information på ett sätt som inte passar den anhörige är alltså helt ok o en del av mitt jobb som socialsekreterare..
På de flesta sjukhus finns skyltar uppsatta att allt våld polisanmäls o att det råder nolltolerans mot hot oavsett vad för hot det rör sig om.. Men detta gäller alltså inte socialsekreterare på socialtjänsten.
Vad är det som är värre att hota en sjuksköterska än en socialsekreterare?
Jag kan inte minnas att det står skrivet i mitt anställningsavtal att det ingår i mina arbetsuppgifter att bli hotad,idiotförklarad o bli bemött på ett icke respektfullt sätt på arbetstid.
Är det inte en fråga om säkerhet o arbetsmiljö?
Varför är det viktigare att trygga vårdpersonalens säkerhet o inte personalen på en svensk myndighet?
Hur mycket ska vi socialsekreterare stå ut med?
Vart går gränsen för hur illa man får bete sig mot en myndighetsperson som har i uppgift att utreda, handlägga o delge beslut i frågan om rätt till bistånd från kommunen?
Är det mer ok att kalla en socialsekreterare för inkompetent idiot än en undersköterska eller sjuksköterska?
Är det mer ok för anhöriga att skrika att en socialsekreterare på en myndighet är inkompetent, dum i huvudet o att ett byte av handläggare genast måste ske för att tilliten är förstörd på grund av ett negativt beslut än att skrika på en sjuksköterska på akuten att denne är inkompetent, dum i huvudet o genast kalla dit en annan sjuksköterska som är kompetent o kan sitt jobb?
Har man som patient rätt att säga till sjuksköterskan på akuten att "jag vill inte ha dig som sjuksköterska för jag anser att du är värdelös, jag har ingen tillit för dig o jag vill att du skickar hit en bra o kompetent sköterska som kan sitt jobb"?
Ja uppenbarligen eftersom det ingår i mina åtaganden att bli hotad, bli otrevligt bemött o få min kompetens ifrågasatt, medan det för sjukvårdspersonalen skyltas öppet med en nolltolerans om all form av våld o hot.
Visst får man ha i åtanke att det är en stressande o påfrestande situation för anhöriga o den som är i behov av hjälp men det ger en ändå inte rätt att uppföra sig hur som helst.
Jag skulle aldrig ringa o hota min läkare för att hen inte skriver ut just den medicin jag vill ha, eller kalla läkaren för lat idiot för att hen inte har en ledig tid just när det passar mig.
Jag skulle heller inte ringa o skrika att min tandläkare är inkompetent för att jag får tandvärk 1 v efter att jag varit där.
Jag skulle inte ta mig tid att ringa runt till ett helt sjukhus o skrika o gapa för att jag får vänta på en operation.
Visst kan man o har rätt att framföra sitt missnöje men på ett respektfullt sätt.
Att inleda ett samtal med ett "hur i helvete kan du..." Eller direkt gå till personangrepp, hota eller skrika att personen är en inkompetent idiot är aldrig ok oavsett om du pratar med en läkare, en socialsekreterare, en sköterska på akuten, en kassör på ICA, en busschaufför, en servitris på krogen eller en förskolelärare.
Lika lite som man har rätt att hota andra människor på stan har man rätt att hota andra människor i tjänsten.
Jag accepterar inte att bli respektlöst behandlad o hotad i mitt privatliv, varför ska jag behöva acceptera det på jobbet?
När kommer nolltoleransen mot hot o våld nå svenska myndigheter?
När ska socialsekreterare få känna sig trygga på jobbet?
När ska jag få byta ut mitt överfallslarm mot en skylt där det står att det råder nolltolerans mot all form av våld o hot om våld mot mig som socialsekreterare o att allt våld o hot om våld kommer att polisanmälas?

Egentligen har jag bestämt mig för länge sedan, jag har bara inte kommit till skott.
Men 2015 ska bli mitt år,jag säger ja- ja till mig själv o mitt eget välbefinnande!!
Hela livet har jag lagt energi på att hjälpa andra, ge service åt andra, finnas till för andra, se till att andra har det bra, varit medberoende o glömt bort mig själv..
Jag har funnits där i bakgrunden, men har kommit i andra hand. Bort prioriterad av mig själv..
Förra året har varit ett viktigt år för min personliga utveckling.
Under mitt år som mammaledig har jag haft tid att tänka, grubbla o fundera.
Jag har alltså bestämt mig för att lägga energi på den viktigaste personen i mitt liv, mig själv!
Kanske låter egoistiskt i mångas öron, men jag älskar mig själv o tänker ge mig själv allt jag behöver!
I år har jag kommit fram till att jag behöver mer lugn o harmoni i livet.
Så jag tänker börja gå till min Naprapat igen, har man haft graviditeten från helvetet med tillhörande foglossning från samma ställe, konkat runt på en bebis i 1 år, o återvänder till ett stressigt kontorsjobb med Fibro så är det super med en naprapatbehandlig med jämna mellanrum!
Dock inte lika super för ekonomin, men jag är värd det!
Jag har även bestämt att jag inte tänker jobba övertid om jag inte har en deadline i ett ärende.
Vem tackar mig för att jag jobbar övertid o sliter ut mig utanför arbetstid? Den tiden tänker jag ist lägga på mig själv o min familj!
Inga mer överambitiösa saker som går ut över min energi!
Tänker planera in mer meditation för att få det där lugnet o harmonin som jag eftersträvar i år. Jag tänker ta mig tid för det!
I år ska jag prioritera det som får mig att må bra!
Jag kommer fortsätta att finnas för andra men precis som de säger på flygen så ska man först sätta på sin egen mask innan man hjälper andra!
Det är just det jag tänker göra! Jag tänker sätta på mig min egen syrgasmask, andas djupt o se till att jag mår bra! Jag tänker givetvis fortsätta att hjälpa andra o finnas till för mina nära o kära men inte på bekostnad av min egen hälsa eller minimala energi..
Jag tänker fortsätta att attrahera det jag önskar i livet o gotta mig allt positivt som händer. Livet ska bara bli bättre o bättre o endast lycka, kärlek o positiva energier ska cirkulera runt i min sfär!
Jag har haft min beskärda del av negativa saker i livet!
Jag har valt att vara lycklig istället för att bli bitter! Ett val jag är oerhört nöjd med!
Jag älskar livet o livet älskar mig!
Hur tänker du göra för att få ett bra 2015?