Visar inlägg taggade med ekonomi

Tillbaka till bloggens startsida

Flickan med svavelstickorna i verkliga livet

Minns ni sagan "Flickan med svavelstickorna" av HC Andersen?
Den fattiga lilla flickan som sålde svavelstickor men ingen varken såg eller hörde henne..
Hon som tillslut började tända alla stickor för att hålla värmen i den kalla kylan. Som för varje sticka såg en massa saker hon drömde om men som försvann när stickan slocknade.
Det var allt ifrån mat till braskaminer o tillslut hennes avlidne mormor som kom med ljuset av stickorna.
O i ett hörn blev hon liggandes med utbrunna svavelstickor omkring sig efter att ha fattat sin mormors utsträckta hand o följt med henne till evighetens land.
Denna flicka är huvudperson i en tragisk saga men för många så är sagan en verklighet där de själva är huvudpersonen.
De kanske inte tänder svavelstickor rent bokstavligen men de delar flickans tragiska öde att inte ha råd med mat, kläder eller andra nödvändigheter.
I sagan är det en flicka, i verkliga livet är det äldre, sjukskrivna, arbetslösa, ensamstående eller föräldrar med sjuka barn som med eller utan svavelstickor ser hur mångt och mycket går dem förbi i livet.
Jag möter dem varje dag, människorna med svavelstickorna.. Jag har klienter som avsäger sig hjälp av hemtjänsten fast de har behov av hjälp eller som tackar nej till trygghetslarm i bostaden för att kostnaden är för dyr. Ett larm kostar 119 kr i månaden o är för många en stor källa till trygghet i hemmet men också en förmögenhet att betala..
Ska man som äldre med låg pension behöva prioritera bort sin egen säkerhet eller sina hjälpbehov av ekonomiska skäl?
Nu blir det ännu värre om man har oturen att vara sjuk också..
Högkostnadsskyddet höjs med 400kr o ligger på 1600kr. Tillhör man Norrbottens läns landsting kommer man få betala 500kr för ambulanstransport.. Ambulanstransport räknas inte in i högkostnadsskyddet..
Vad kommer nu hända med våra äldre med låg pension? De arbetslösa, sjukskrivna eller föräldrar med barn med särskilda behov?
De med låg eller ingen inkomst som är i behov, tom akut behov av sjukvård eller omsorg?
Ska rätten till ambulans o akutsjukvård bli en klassfråga?
Ska hemtjänst vara en klassfråga?
Ska mina klienter med låg pension, som ringer mig o säger att de vill ta bort behövliga insatser av hemtjänsten eller som av ekonomiska skäl avstår från trygghetslarm nu även behöva avsäga sig tryggheten att kunna ringa en ambulans om de skulle behöva?
Ska de äldre i Norrbottens län med akuta bröstsmärtor, stroke eller med frakturer efter fall i hemmet gå o lägga sig på soffan o hoppas på att det går över av sig självt?
Ska den arbetslösa ensamstående mamman med ett akut sjukt barn knacka på hos grannen o be om skjuts till akuten? Eller ska hon ta bussen?
Ska den som är sjukskriven behöva prioritera mellan mat eller ha möjlighet att kunna åka till sjukhuset med ambulans om olyckan är framme?
Ska vi alla som har möjlighet att spara pengar öppna ett "akut o ålderdoms konto" som vi kan använda oss av för att slippa prioritera bort våran trygghet o vårt kommande hjälpbehov när vi är i behov av hemtjänst eller för att ha råd att ringa 112 om vi eller våra barn skulle bli akut sjuka.. För att slippa bli en av dem som av ekonomiska skäl får lägga sig på soffan med sina bröstsmärtor o hoppas på att det går över..
När ska vi sluta spela rysk roulette med svaga o utsatta människors liv?
När ska äldre få känna sig trygga i sina hem o få den hjälp de behöver? När ska alla människor ha lika rätt till vård o omsorg oavsett ekonomisk situation? 

Flickan med svavelstickorna har åldrars, hon är ensamstående mamma,sjukskriven arbetslös eller pensionär. Hon finns överallt omkring oss o även vi kan hamna där en dag. Ensamna o sjuka får vi sitta där o tända en sticka i taget o kanske får vi se de sakerna vi förr hade men som nu är ett minne blott.. Som endast finns i våra drömmar. Kanske får vi frusna o hungriga sluta våra ögon i vår ensamhet o gå vidare in i evighetens land. 

Här om dagen fick jag ett samtal från en av mina klienter.. vårt samtal avslutades med att hon sa "man ska inte bli gammal i det här landet, och man ska inte ha någon kontakt med er.. Förlåt, men så är det, men det är inte ditt fel"
Mitt svar "Jag förstår hur du tänker."

Imorgon bryter jag trenden-ångest eller inte

Arbetaren skrev igår om att vi måste tala om förkylningar..
Denna sjukdom som drabbar oss alla men inte riktigt tas på allvar. Dumt egentligen, för det är trots allt riktigt smittsamt.. 2 miljoner svenskar går till jobbet minst 2 dagar per år trots att de egentligen borde stanna hemma o bli friska.. Av den simpla anledningen som kallas för karensdag.. Denna straffets dag där man inte får ett öre betalt från varken arbetsgivare eller någon annan.. Ekonomisk ångestframkallande? Ja, en aning för många i detta land.. För vem vill förlora en hel dags lön för en simpel förkylning?
Får erkänna mig skyldig o beräkna in mig bland dessa 2 miljoner..
För trots att jag kände mig på gränsen till att kvala in till den palliativa vården imorse så kravlade jag mig iväg till jobbet.. Inte så mkt för min egen skull utan för att jag 1: inte har råd att vara hemma nu när vi bara har 1,5 lön att leva på.. Vi ligger redan tvåsiffriga tusenlappar back när en av oss är föräldraledig.. Så karensdag o 80% i sjuklön känns allt annat än lockande..
2: jag blir stressad av att vara hemma när jag vet hur mycket jag har att göra på jobbet. Bara vetskapen om att högen på kontoret växer för varje dag, nästan varje timme som jag ligger hemma o kurerar mig får mig att vilja krypa ur skinnet.. För som jag sa igår så är det ingen som gör mitt jobb medan jag är borta förutom om det händer något akut. Utredningarna skriver inte sig själva, besluten följer inte upp sig själva. De ligger bara där o väntar på mig, mig o ingen annan..
Kanske kommer det en kallelse till vårdplanering som någon av mina redan stressade o överbelastade kollegor nu får ta istället bara för att jag ligger hemma o försöker stressa mig frisk o i mitt inre visualiserar den växande högen med jobb.
Redan där medan jag ligger i sängen nerbäddad med näsdukar o bultande huvud jobbar min hjärna på en ursäkt till alla de som jag vet kommer att ringa o fråga vart deras beslut är, som undrar hur det går med deras ansökan om en det ena, än det andra.. Vetskapen om deras samtal är också ett stressmoment eftersom jag vet att jag måste lägga i en högre växel när jag väl är tillbaka..
3: För bästa tillfrisknande så talar man om de tre v na: värme,vila vätska..
Värme o vätska är inga problem.. Men vila..
Med A sovandes i samma säng, vaknandes flera gånger per natt är det där med sömn o vila inget man är bortskämd med.. Även om (som jag sa igår) mannen i huset tar matningarna på natten så vaknar jag iaf.. O har jag vaknat så har jag svårt att somna om. Eller så blir jag kissnödig o måste gå upp.
Är man dessutom förkyld så är det svårt att sova över huvudtaget.
Det ska nysas, snytas o hostas om vart annat. Brukar vakna av att jag har huvudvärk så någon god samma hängande sömn är det inte tal om..
Ibland kan det tom kännas skönt o befriande att åka till jobbet, låsa in sig på sin kammare o bara sitta o skriva.. Lyssna på lite musik o ha det bra!
Jag har ju lovat mig själv att detta ska bli mitt år. Jag ska prioritera mig själv i första hand så därför tänker jag trots karensdag o ångest tillbringa morgondagen i sängen, rå om mig själv o se till att jag blir frisk. Med gott samvete tänker jag inte ägna en tanke åt klienter, anhöriga eller kommande hembesök eller utredningar som växer o förökar sig i mitt aktskåp.. Allt fokus under morgondagen kommer ligga på mig, min hälsa o mitt tillfrisknande. Precis som jag lovat, för jag är den viktigaste människan i mitt liv!
Namaste 🙏

Hur överlever folk? - behöver era tips

En sak jag inte begriper är hur folk överlever under föräldraledigheten..
Rent ekonomiskt, hur gör folk?
Att vara föräldraledig är ju lika fattigt som att plugga. Jag hade tom mer pengar som student än som mammaledig.
Vi har ca 14000kr mindre i inkomst varje månad när en av oss är föräldraledig. Gissa om man saknar den gamla ekonomin..
Det är jättebra att vi i Sverige har möjligheten att kunna vara hemma över 400 dagar med våra barn men det skadar vår ekonomi.. Inte bara här o nu då vi får mindre inkomst varje månad. Det påverkar även våran pension längre fram. Jag var sjukskriven i princip hela graviditeten o har varit hemma med A i drygt 1 år, hur mkt jag har förlorat i inkomst o pension genom att vara borta så länge vågar jag inte tänka på.
Men tiden går fort o till hösten är vi tillbaka i fas igen..
Tills dess så tänker jag attrahera mer pengar i mitt liv på alla sätt jag kan!
Det är ju det bästa med attraktionslagen, att man alltid får det man ber om!
Är det någon som har ett bra tips på hur man överlever rent ekonomiskt under föräldraledigheten så skriv gärna en kommentar!
Vi har gått igenom alla räkningar, sagt upp allt onödigt o vi har inga dagstidningar eller sånna onödiga utgifter.
Namaste 🙏

Hur gör jag nu? Tips mottages tacksamt

Jag har alltid haft ett kontrollbehov.. Alltid velat ha koll på saker o planera in i minsta detalj, helst även ha en plan B, C o gärna D också. Just incase.. Har väl säkert något med trygghet att göra. Det finns ett område jag där jag är helt förlorad o inte har någon som helst koll... Ekonomi! Det enda jag vet om pengar är att jag inte har några o att de är runda för att rulla o gjorda av papper för att flyga iväg.. Blir därför alldeles svettig när jag nu måste se över mitt pensionssparande.. Trodde att jag hade mitt på det torra när jag för många år sedan tog tag i den där vuxenpoängen. En summa pengar överförs just nu via autogiro varje månad till förmån för att förhindra att jag blir fattig o utblottad den dagen det är dags att lämna arbetslivet. Om det är mitt öde att vara underbetald hela mitt yrkesliv tänker jag då fasen leva gott som pensionär o tant! Vägrar att leva på äldreförsörjningsstöd o äta Whiskas burkmat avsedd för katter för att klara livhanken! Skulle jag ramla av pinnen innan dess så kan ju iaf David köpa sig en extra hängmörad oxfilé eller två.. Men vilket sätt är då det bästa sättet att pensionsspara? Det är ju en djungel av olika bolag o sätt att försäkra sig ett gott liv som pensionär.. Mitt försäkringsbolag tycker att jag ska ha en kapitalförsäkring med fondförvaltning. Hade gärna fått den informationen på svenska! Men det finns ju alltid en risk med fonder.. De kan ju öka eller minska o är kanske inte värda ett nickel den dagen jag ska plocka ut pengar.. Jag vill ju med mitt kontrollbehov vara 100% säker att jag får ut något, helst en summa värd att vänta på! Jag vill inte behöva tänka som Askungen om balen på slottet att den kanske är dötrist, långtråkig eller alldeles underbar. Skillnaden är att om man hamnar på en dötrist fest kan man alltid gå hem, gå ut på krogen ist eller hitta på något annat... hamnar man på fel ekonomi fest så är man rökt. Man kan inte tacka för sig, gå vidare någon annan stans eller få pengarna tillbaka.. Är du 65 år o betalat inträde så stannar du hela sittningen.. Att inte pensionsspara privat är inget allternativ.. Då blir det bidrag o Whiskas hela vägen ner i graven.. Att betala skatt två gånger för mina surt ihopsparade slantar känns ännu mindre aktuellt o tillfredställande.. Så jag får väl plocka fram en machete o börja slå mig fram i djungeln innan den slukar mig levande o jag sitter här o delar en burk Whiskas med katten i min bittra enfald.. 😁 Tips mottages tacksamt på vilket sätt o vart man ska pensionsspara privat!