Visar inlägg taggade med empati

Tillbaka till bloggens startsida

Vem tänker du plåga nästa gång?

Minns ni hunden Lillebror vars öde berörde många människor? 

Nu är ägaren i farten igen.. 

Både Nikita o valpen Tyson har fått utså mkt våld o en avlivning diskuterades tom för lille Tyson pga hans skador efter säkerligen fler än en misshandel. 

Nikita har placerats men getts tillbaka till denne sjuke (censur) 

Tänker fatta mig kort.. 

Vissa människor (om man nu kan kalla dem för det) ska inte ha djur eller andra levande varelser i sin vård. 

Denna typ är en av dem som inte ens borde få ha en kaktus eller en guldfisk i sin ägo. Skulle han få löss skulle jag tycka synd om lössen. 

Jag mår fysiskt o mentalt illa av sjuka (censur) som plågar djur eller andra försvarslösa individer. 

På min empatiskala finns ni inte ens med. 

Vad jag tillönskar er fega kräk som ger er på försvarslösa djur oavsett art tänker jag låta vara osagt för jag vet inte vem som jobbar snabbast, svensk polis eller karma.. 

Det har startats en namninsamling för att kräva djurförbud för denna sjuka (vad man nu ska kalla honom) som medvetet o för nöjets skull plågat o misshandlat 3 hundar. 

Vem ger han sig på nästa gång? Ett barn? Andras djur, andra människor som inte kan försvara sig? 

Vem vet vad han är kapapel att göra?? 

Sätt stopp för denne galning o skriv under insamlingen för att han blir förbjuden att ha djur i sin ägo! 

Dela gärna bloggen eller bara namninsamlingen vidare så att den når så många som möjligt! 

Djuren har ingen egen röst- snälla för deras talan. Inget djur ska behöva leva i skräck o utstå tortyr o misshandel! 

Länk till namninsamlingen: 

http://www.skrivunder.com/vi_kraver_ett_djurforbud_for_nikitas_och_tysons_husse_nu 

Vem bryr sig om ett försvunnet barn?Who cares about a missing child?

Äntligen är sommaren här på riktigt!
Solen skiner och det är en perfekt dag att åka till stranden.
Du packar en väska, kanske en matsäck till lunch.
Du och din familj är äntligen på väg till stranden för att sola, bada och bara njuta av värmen. Gladast är din femåring som längtat efter att få åka och bada hela sommaren.
Vad ni inte vet är dagen kommer sluta i katastrof. Bara två av er kommer att komma hem igen.
Ni väljer en plats att vara på.
Småpratar lite med varandra. Er femåring är förtjust och springer glatt runt i sanden.
Du plockar fram en bok, din partner häller upp en kopp kaffe. Ni njuter av livet. Du njuter av din familj.
Du ser med kärlek på din partner som löser korsord, vänder blicken mot din femåring som bygger ett sandslott. Hela du fylls av kärlek till dessa två individer.
Du börjar bli lite sömning, tänker att du ska vila ögonen lite. Din partner är vaken och håller koll. Det du inte vet är att din partner har somnat i sitt korsord.
När du vaknar igen är ditt barn borta. Du söker med blicken, men finner inte det du söker. Din partner sover fortfarande och kvar står sandslottet i sin ensamhet.
Du börjar gripas av panik men vill ändå inte släppa lös känslan. Ditt barn måste ju vara här i närheten.
Du väcker din partner och ni ropar och börjar leta. Ert barn är borta..
Ni ringer SOS alarm som skickar en ambulans och en brandbil till platsen.
Skräcken att ert barn gått och badat ensam börjar komma smygandes men nej, inte kan det väl vara så?
När räddningstjänsten kommer ber de om hjälp att hitta ert barn. De vill att de vuxna ska bilda en kedja och tillsammans söka i vattnet så långt ut de kan. Allt för att hitta ert barn vid liv där på stranden.
Cirka 200 vuxna människor tillfrågas om hjälp av räddningstjänsten för att till varje pris hitta ert barn.
Ingen av de tillfrågande vill hjälpa till att hitta ditt barn. Läs igen- ingen!
Där står du med din partner på en strand med en saknad femåring och cirka 200 vuxna medmänniskor som praktiskt taget inte bryr sig om ifall femåringen som nyss byggde ett sandslott återfinns eller inte. Din femåring- ditt barn. Cirka 200 vuxna människor som ja, vem vet? Är för egoistiska, för lata, för självupptagna, saknar empati eller helt enkelt inte vill hjälpa andra.
Du står där med din partner på en strand medan räddningstjänsten letar och resten av besökarna fortsätter med sitt.
Ingen annan än du vet vilka tankar och känslor som existerar i din kropp och ditt sinne just nu.
Ett livlöst barn lyfts upp på stranden- barnet är inte vid medvetande, ingen puls, ingen andning, inget liv finns kvar i den lilla kroppen.
Barnet har drunknat- ditt barn finns inte mer. Kommer aldrig bygga fler sandslott. Din värld rasar samman - cirka 200 av dina medmänniskor fortsätter med sitt, precis som när ditt barn byggde sandslottet o du njöt av livet.
Historien är påhittad, men ödet drabbade en familj idag.
En femårig pojke drunknade, räddningstjänsten bad cirka 200 vuxna människor om hjälp att hitta pojken. Allt de skulle göra var att bilda en kedja och gå ut i vattnet så långt de kunde för att söka efter ett försvunnet barn.
Ingen av de tillfrågade hjälpte till.
INGEN!!!!
Är det ett sådant Sverige vi vill ha, där vi låter barn drunkna utan att vi bryr oss?
Är vi så självupptagna att vi inte ens kan hjälpa till att leta efter ett försvunnet barn?
Ett barn har mist sitt liv, en mamma och en pappa har förlorat sin son.
En familj är splittrad och kommer aldrig att bli hel igen, och cirka 200 vuxna människor hade kanske kunnat förhindra det om de inte varit för.. Ja, vem vet?
Tänk om det var ditt barn, ditt barnbarn, din femårings bästa vän.. Din bästa väns barn?
Sveriges vuxna befolkning borde skämmas!
Varma tankar till den drabbade familjen.
Vila i frid lilla pojke!


Finally summer is here for real!

The sun is shining and it's a perfect day to go to the beach.

You pack a bag, maybe a picnic bag for lunch.

You and your family are finally on your way to the beach to sun,bath, swim and just enjoy. Happiest are your five year old child who longed to go swimming all summer.

What you do not know the day will end in disaster. Just the two of you will come home again.

You choose a place to be on the beach. 

You Low chatting with each other. Your five year old is delighted and runs happily around in the sand.

You pick up a book, your partner pours a cup of coffee. You enjoy life. Enjoying your family.

With love u look at your partner that solves crosswords, u lay your eyes on your five year old who builds a sand castle. U really love your family! 

You're getting a little sleepy, thinking that you should rest your eyes for a while. Your partner is awake and keeps track. What you do not know is that your partner has fallen asleep in his crosswords.

When you wake up again, you can t find your child. You are looking around, but do not find what you are looking for. Your partner is still asleep and remaining sand castle in solitude.

You start to panic, but still do not want to unleash the feeling. Your child must surely be near.

You arouse your partner and start looking. Your child is gone ..

You call SOS alarm that sends an ambulance and a fire truck to the beach.

The fear that your child had go for swimming alone starts coming down slowly but no, it not possible.. 

 the emergency ask for help to find your child. They want the adults to form a chain and together seek in the water as far out as they can. All to find your child alive there on the beach.

Almost 200 adults asked for help from emergency services to find your child.

None of the requester wants to help find your child. Read again-none!! 

There you are with your partner on a beach with a missing five year old child and about 200 adults fellows who practically do not care if a five year old who has just built a sand castle is found or not. Your five year old- your child. Almost  200 adult people said no, for what reason, who knows? Too selfish, too lazy, too self-absorbed, lack of empathy or simply do not want to help others.

You stand there with your partner on a beach while emergency services are looking for your child and the rest of the visitors are  continues with their things.

No one but you knows what thoughts and feelings that exist in your body and your mind right now.

A lifeless child is lifted up on the beach- the child is not conscious, no pulse, no respiration, no life is left in the little body.

The child has drowned- your child is no longer alive. Will never build sandcastles again. Your world falls apart - about 200 of your fellow man continues with their things, just like when your child was build a sand castle and you enjoyed life.

The story is fictional, but fate struck a family today.

A five year old boy drowned, SOS alarm asked about 200 adults for help to find the missing boy. All they wanted them to do was to form a chain and go out into the water as far as they could to search for a missing child.

None of the 200 respondents helped.

NONE!! 

Is this how we want it to be in Sweden?

Are we so self-centered that we can not even help to look for a missing child?

A child has lost his life, a mother and a father lost their son.

A family is shattered and will never be the same again, and about 200 adults had might have prevented it if they have not been too .. Well, who knows?

Imagine if it was your child, your grandchild, your five-year old best friend .. Your best friend's child?

The adult population in Sweden should be ashamed!

Warm thoughts to the affected family.

Rest in peace little boy!