Röda rummet

En skärmdumpad bild på en chatt konversation dök upp i mitt flöde häromdagen där en tjej fick ett meddelande från en främmande man som helt utan anledning skrev att hon var tjock, ful o bad henne skära sig i armarna.
Hon delade den på en Facebookgrupp o fick fint stöd av de flesta kvinnor. Männen däremot..
Allt från "sluta gnäll", "är man lättkränkt så ska man inte vara på sociala medier" till "blir du kallad hora eller elaka saker så deal with it", följt av ett världen är en pissig plats, folk kommer alltid att vara elaka på sociala medier, kan du inte ta det så skyll dig själv.. Vad kan du göra åt det?
En sak är iaf säker, med en "världen är en pissig plats, folk kommer alltid att vara dumma o en deal with it" attityd så kommer världen fortsätta att vara pissig o folk kommer alltid att ta sig friheter att kränka andra.. Är det någonting jag lärt mig i livet så är det att stå upp för mig själv o mitt värde som människa. Så nej kära man, jag tänker inte deal with it om någon kränkt dissad bitterk*k kallar mig för hora. Jag tänker inte heller ta åt mig o känna mig kränkt av ordet. Tvärtom så sträcker jag på mig o blir lite stolt över att jag lyckats provocera någon så pass mycket att han måste gå till personangrepp o kalla mig för nedvärderande ord, på så vis så vet jag att jag har berört o fått fram mitt budskap om att kvinnor också är människor med samma rättigheter som människor med snopp. Även om de inte håller med mig så har jag iaf träffat en öm punkt. Väckt en reaktion. En får vara glad åt det lilla..
De hora skrikande männen peppar mig o påminner mig om varför jag kämpar för det jag gör.
Låt dem vråla, de säger mer om dem än om oss som blir kallade för horor. Låt dem bli en påminnelse om varför kampen för kvinnors rättigheter faktiskt finns kvar. Vänd på maktbalansen i samtalen eller diskussionerna med dessa män. Det är deras största fasa i livet, att bli "ägd" av en kvinna, om så bara verbalt. Att vara i underläge mot någon som tillhör det "svaga könet".
Tänk dig själv om du vill förolämpa någon med nedsättande ord o dålig attityd o personen inte ens reagerar eller svarar "jaha", "ok"eller ännu värre skrattar åt dig.
Ge dem inte reaktionen de vill ha.
Fick en dickpic skickad till mig för ettag sedan där han ist för en "åh vad kränkt jag blir" reaktion fick han sig en lektion i hygien o ett tips om att inhandla en rakhyvel o rakskum om han ville skicka sånna bilder till folk om inte syftet med bilden var att göra mig spyfärdig.. Fick inget svar på det o såg sedan att han måste ha blockat mig. Blir varken stressad i byxan eller kränkt av en bild på en snopp, men deal with it tänker jag inte göra. Jag tänker fortsätta att slå tillbaka, se till att återta maktbalansen, vägra reagera på det sätt som de vill. Hänger ut dem på Insta vilket jag även informerar dem om att jag kommer att göra. Med text, namn, bild o tillhörande snopp. De flesta brukar antingen sluta skriva eller blocka mig efter det. En del har bett om ursäkt..
(för er som blev väldigt nyfikna nu så heter kontot på Insta Alfahonan1980)
Deala aldrig med din stolthet, värdighet eller rättigheter. Ta inte skit, blir du kallad hora, var en stolt hora, så slå tillbaka, sträck på dig o fortsätt kampen för kvinnors lika värde. Tills männen har lärt sig att inte kalla kvinnor för hora så provocerar jag mer som en stolt hora än som kränkt hora. För det är kränkta de vill att vi ska bli o känna oss..
Deal with it är det sista jag tänker göra eller lära min dotter att göra!

 

Att blogga är både kul o givande. Jag har alltid älskat att skriva.
Med heltidsjobb o en 2 åring blir det inte så ofta som jag hoppas på men bloggandet sätter ändå lite guldkant på tillvaron när det väl blir av.
Men mitt i allt det givande så finns det som med allt annat en baksida också.
Vill därför be er att vara lite försiktiga.
Inte för att jag tänker moralpredika för sån t har jag svårt för själv, men
det finns personer därute som kanske inte alltid vill en väl.
Jag är medlem på många olika bloggsidor dels för att dela min blogg men också för att ta del av andras.
På senaste tiden har personer med starkt rasistiska åsikter dykt upp på vissa av sidorna för att sprida rasistisk propaganda.
Det får mig att bli påmind om att man faktiskt ska vara lite försiktig också.
Många av oss bloggare har familj o barn. Vissa lägger upp bilder på sina barn o andra familjemedlemmar i sina inlägg. Vem som helst kan sedan gå in o läsa på bloggen o se bilder på barnen, hunden, mamma, syskonbarn o andra.. Även personer som man inte vill ska kunna ta del av ens liv o se bilder på ens barn.
Jag har vänner som dagligen får hot från rasister med kopplingar till SD o andra rasistiska grupper. Allt från mordhot till tillönskningar om våldtäkt eller misshandel.
Bara tanken på att dessa våldsbejakande galningar via bloggsidor kan gå in o läsa om mitt liv o kanske se bilder på mina barn o min familj får mig att vilja krypa ur skinnet. Jag vill inte att dessa typer ska veta hur varken jag eller mina barn ser ut, hur vårt liv ser ut o vart vi bor ifall de får för sig att hota mig.
Sjukt att man ska behöva tänka så men någonstans måste man sätta säkerhetsribban. Vill inte utsätta min familj för fara pga min blogg eller det jag bloggar om.
Jag har därför både privat o på bloggsidor valt att blocka personer med öppet rasistiska åsikter för att minimera deras insyn i mitt privatliv.
Som sagt, jag moralpredikar inte, blogga om vad ni vill lägg upp vilka bilder ni vill men snälla var försiktiga med vem som kan ta del av ert liv o era bilder, oavsett om det gäller familj, politik, intressen eller mode, för alla som läser er blogg o tittar på bilder på dina barn vill er inte väl.
Blogga försiktigt o var rädda om er!

Semestern är slut och min familj går in i en ny fas i livet.
Semestern har regnat bort men vi har ändå hunnit med en del på att göra listan. Staketet är målat och altanen är oljad. Trappan ser lika eländig ut som förra sommaren. Den får bli prio ett nästa år. Fördelen med regn är att man får en del gjort inomhus.
Två förråd är rensade och en hel hög med kassar och diverse saker står redo att säljas och skänkas bort. En del har vi redan blivit av med.
Blivit en del restaurang besök och "bara vara" dagar.
Trots dåligt väder har det varit skönt att vila huvudet från alla måsten och stress.
Då vi nu påbörjar en ny fas i familjelivet väntar ett nytt stressmoment men ändå förhoppningar om positiva förändringar för oss alla.
A har gått sina första dagar på förskolan och det har gått bra.
Imorgon är hennes första dag där ensam.
David har börjat jobba igen och imorgon är även jag tillbaka i verkligheten.
Förskolan verkar jättebra men man blir alltid fundersam över hur vissa föräldrar fungerar.
Hur mycket får man egentligen lägga sig i andras uppfostran?
Får man säga till andras barn att de gör fel?
Mer om det nästa gång..