Visar inlägg taggade med glädje

Tillbaka till bloggens startsida

Brev till en ängel - tack för allt

Älskade Lotta!
Det sägs att änglar är ljusgestalter med vingar, sända från himlen för att skydda o göra gott för oss som lever på jorden. Men det behöver inte alltid stämma. Vissa änglar har inte vingar o de är gjorda av kött o blod. De lever runt omkring oss förklädda till människor. De fångar upp oss när vi är på väg att falla, de guidar o vägleder oss rätt. De tar oss i beskydd när vi behöver det som mest. Med eller utan vingar.
Minns du den där trasiga 19 åringen du träffade för snart 18 år sedan? Hon med ångest o självskadebeteende som var på väg rakt ner i mörkret. Ner i kolkällaren som du själv sa. Hon som var medberoende o som funderade på livets mening?
Hon hade tur, på väg ner i mörkret så träffade hon en ängel som fångade upp henne. Du tog henne under dina osynliga vingar o visade vägen tillbaka till livet, glädjen o verkligheten igen. Du såg det ingen annan såg, förstod på ett sätt ingen annan gjort. Du fanns där på ett sätt som ingen annan fanns. Du lärde henne att se o att känna. Att hantera sina känslor o att hantera sorg.
Trots att jag lärt mig av den bästa så sitter jag här nu o vet inte hur jag ska hantera sorgen av att ha förlorat dig. Jag minns den där övningen när jag skulle sitta under en filt o vara död, jag skulle i min död tala till de som jag lämnat efter mig. Vad ville jag säga till dem som stått mig nära när jag inte längre fanns? Istället sitter jag här utan filt, livs levandes o försöker förmedla mina känslor för dig som inte längre finns ibland oss. 
Det känns så overkligt att du inte längre är här.  Att din röst o ditt skratt inte längre finns. Att den kropp som var så fylld med liv o kärlek inte längre är en del av denna jord. Det gör ont, jävligt ont! Eller som du själv skulle ha sagt, det är knas! 
Det smärtar mig att vi inte hann säga hej då. Att du aldrig fick veta hur mycket du betyder för mig. Vad allt du gjort för mig har betytt. Lotta min ängel, du har räddat mitt liv, jag vet inte om du är medveten om det. 
Du blev mitt ljus i mörkret, min ängel som fångade mig när jag föll. Du tog mig upp till ytan igen o blåste liv i det som var på väg att dö. Jag önskar jag fick krama dig o säga tack, men det är försent nu. Du har gått o kvar är jag. Jag lovar att jag ska förvalta allt du lärt mig. Jag ska bevara dig i mitt hjärta tills den dag mitt eget hjärta slutar att slå. 
Tack älskade vän för att du fanns i mitt liv, för allt du gjort för mig o för måmga andra! Himlen har fått en ny ängel o vi kan bara tacka för lånet. Tänker inte säga farväl, det är det värsta ord jag vet. Jag säger vi ses! En dag möts vi igen men i en annan dimension. 
Ute faller regnet o inomhus faller tårar.. 
Sov så gott o tack för allt älskade bästa Lotta! 

Till minne av min älskade vän Lotta som 2016-11-17 lämnade många i stor sorg o saknad ❤️❤️❤️


En helt otrolig historia

Mitt jobb är stressigt o slitigt men det är också helt fantastiskt underbart!
I veckan fick jag äran att återförena ett syskonpar som inte haft kontakt på många år pga den ena partens missbruk.
Vi visste inte om att personen hade några anhöriga. En glad överraskning för oss o en sprudlande glad kvinna tackade mig sönder o samman för att hon fick veta vart hennes syskon befann sig. Hon hade försökt att få kontakt själv, frågat grannar, ringt till sjukhus o fått veta att personen befann sig på ett tillfälligt boende.
Jag ringde till boendet som frågade personen om denne hade en syster. Personen bekräftade att det fanns en syster o att hon gärna fick kontakta boendet.
 
En kollega berättade tidigare i veckan att hon varit på hembesök hos en man som bad henne om en tjänst innan hon gick. Han undrade om hon kunde kolla upp ett namn åt honom med mobilen.
Min kollega sökte o fick 2 träffar på efternamnet.
Mannen ringde o på andra träffen fick han napp. En kvinna uppgav att personen han sökte var hennes faster. Mannen fick numret till henne.
Mannen berättade för min kollega att hans fru hade avlidit för några år sedan o att han sörjt henne länge, att det var dags att gå vidare. Han ville ha en vän.
Den här kvinnan han sökte efter nu var en ungdomskärlek han tappade kontakten med under kriget.
Han har tänkt på henne hela livet o undrat vad som hände henne.
De skildes åt under sent 1930 tal o ska nu år 2015 återförenas med varandra. Han 93 år o hon 91.
Tänk vad livet kan vara märkligt! Att hitta en person man håller kär efter så många år, att bägge är vid liv o att de faktiskt ska träffas igen efter alla dessa år..
Kärleken övervinner allt o man blir aldrig för gammal för att älska!
Man ska aldrig ge upp hoppet eller släppa taget om de människor man håller av!
Tänk att 2 människor som saknat varandra i ca 75 år hittar varandra o får återförenas när de bägge är över 90 år gamla.. Med hjälp av en sökning på ratsit via en mibiltelefon..
Med dessa solskenshistorier önskar jag en trevlig helg!
Namaste 🙏

Jag har hört din historia-den är så sorglig

Jag fick ett pm på Facebook från en främmande man som som skrev att han hört om min historia o tyckte den var sorglig.
Sorglig för vem?
För honom, mig, min bio mamma eller bara rent allmänt?
Det ligger alltid en sorg bakom varje adoption. En mamma som av olika anledningar måste ge upp sitt barn, ett barn som förlorar sina föräldrar.
Ett smärtsamt farväl o livslång värk i hjärtat.
I mitt fall omfattar adoptionen även mycket glädje.
Mina föräldrar fick efter fem års väntan ett efterlängtat barn. Jag fick ett hem, en familj o en framtid i ett land där jag fått växa upp i trygghet, fred o harmoni.
Jag fick möjlighet att gå i skolan, lära mig läsa, skriva o skaffa mig en utbildning.
Jag har fått massor av kärlek o positiva minnen från min barndom. Jag har upplevt både lycka o sorg på många plan, precis som alla andra har i sina liv.
Kanske ligger det inte bara sorg i min bio mammans hjärta heller. Hon har det kanske bra idag, lever ett liv hon inte kunnat om hon behållt mig.. Även hon har kanske fått en ny chans i livet. Kanske har hon en ny familj där hon nu har möjlighet att på bästa sätt ta hand om sina barn till skillnad från då.
Vad jag vet så har mina föräldrar aldrig varit bittra över att de inte kunde få bio barn.
Så för vem är min historia sorglig?
Ibland går sorg o lycka hand i hand.
Min bio mammas sorg för 35 år sedan då hon valde att lämna bort mig blev istället mina föräldrars största lycka då de väntat i många år på att bli föräldrar.
Min sorg över att ha förlorat min bio mamma (som jag inte minns) har gått från sorg o hat, till glädje o tacksamhet. Jag är glad för att jag har fått en fin familj, en bra barndom o uppväxt. Tacksam för allt jag fått i livet som jag aldrig skulle ha haft möjlighet till om jag blivit kvar i Indien.
Så hur sorglig är min historia egentligen o för vem?
Är en historia sorglig även om den har ett lyckligt slut?

Idag är mina tankar hos dig min vän

Min vän som också är adopterad befinner sig i sitt födelseland för att även hon försöka hitta sin biologiska familj. Jag har med spänning följt hennes resa via sociala medier o idag kom nyheten, hon har hittat sin mamma! Med endast ett namn o ett nästan 30 år gammalt foto har hon återförenats med sin familj o med sin historia. Cirkeln är sluten!
Idag delar jag din glädje, har gråtit en skvätt o känt in glädjen i att nå sitt mål! Att sluta sin historiska cirkel o att få täppa till det svarta hål som bor i många adopterades själar!
För egen del har livet sakta återgått till det vi kallar vardag. Intryck, upplevelser o känslor bearbetas sakta men säkert. Jag sitter fortfarande som på nålar o inväntar en pusselbit i mitt eget livspussel.
Jag vill hoppas men ändå inte vara för optimistisk.
Men förhoppningsvis får jag snart veta!
Tills dess får jag glädjas med min vän som idag måste vara världens lyckligaste!
Vilken underbar start på det nya året! Det kan bara bli bättre!
Namaste 🙏