Om

Välkommen till Inspire massage och coaching   Verksamheten är för tillfället är under uppstart o är därför i dagsläget inte helt komplett.
Jag kommer att jobba med massage i olika tappningar i syfte att lösa upp spänningar, reducera stress o öka välbefinnandet i kropp o själ. Jag sätter kundens önskemål i fokus så gott det går. Observera att jag är Friskvårds massör och inte massage terapeut. 
Jag erbjuder idag svensk klassisk massage o är under utbildning för yoga massage. 
Jag sysslar även med healing o healing massage. 

När jag kommit igång lite så kommer jag även att erbjuda coachning. Då främst inom hälsa, livsstil o andlighet.
Jag är i botten utbildad undersköterska o socionom.

Bloggens fokus är hälsa, välmående, andlighet, alternativ medicin, livet, föräldraskap, livet med Fibromyalgi o massage så klart.

Vill du boka en avkopplande stund för kropp o själ så finns jag för tillfället på skype under namnet :lady8006. Företags mail kommer senare. Jag finns i Stockholm.
Har du inte skype så skriv här hur jag lättast kommer i kontakt med dig.

Allt gott, Rebecka ❤️🙏🏽

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg taggade med hälsa

Tillbaka till bloggens startsida

Tack för att jag slapp dig o dina vänner

Det sägs att man alltid lär sig något i mötet med andra. Både positiva o negativa saker. 
Min erfarenhet av dig blev negativ men jag är glad att ditt rätta jag kom fram så fort! Jag lärde mig att bara för att man har en gemensam nämnare så kanske man inte alls är lika som personer. Jag insåg även att du inte alls står för det du utger dig att stå för. 
Vi är med i samma grupper på Facebook, du har gillat mina kommentarer ibland o ibland har jag gillat dina. Du har delat vissa av mina inlägg. Vi kämpar för samma sak. Trodde jag iaf. 
Vi har även 8 gemensamma vänner så när du skickade en vänförfrågan såg jag inget konstigt med det. Kanske kunde det leda till något positivt, om inte annat för det vi kämpar för. 
Men när du delade ett inlägg om att det hittats resistenta bakterier i en kvinna så uppdagades det att du inte alls står för vad du säger att du står för. 
Jag kommenterade att jag är glad att jag har mitt ks. 
Snabbt var de där, dina vänner.. 
För att kalla mig foliehatt, för att dumförklara mig, för att kalla mig lurad o för att överösa mig med härskartekniker.  Det var precis som att prata med en Sverigedemokrat om rasism.. Härskartekniker o personangrepp o krav på bevis.. 
O vad gjorde du åt det? Du människa som på din profil stolt skyltar med att du står för vänskap, antirasism o mänskliga rättigheter.. Inte ettdugg var vad du gjorde.. 
Efter ettag slängde du ur dig "inga fler kommentarer" i tråden. 
Du som säger dig stå för vänskap borde väl ifrågasätta ett sådant beteende hos dina vänner? Be folk att hålla god ton när de diskuterar på din sida? Poängtera vikten av att alla har rätt till sin åsikt utan att bli illa behandlad? 
Du går på demonstrationer för att stoppa högerextrema grupper. 
Du o dina vänner är samma skräp som de högerextrema, ni har samma fascistiska syn o uppförande. Ni uppför er precis likadant som de människor som ni demonstrerar emot.. 
Ni är helt uppenbart emot människor som inte är eller lever som er. 
Som tror på något annat än det ni tror på. Ni är lika inskränkta som de rasister o nazister ni uttrycker ert hat emot! Använder samma diskussions teknik o tror er veta bäst o har rätt att se ner på o kalla folk för elakheter för att de har en annan livsstil än er utan att ni ens har någon egen erfarenhet av det ni är emot o ifrågasätter.. 
Ni anar inte hur lika era fiender ni är. 
Översittartyper med dubbelmoral är ni vad ni är. Vi slåss för de mänskliga rättigheterna men mobbar ut dig om du tänker annorlunda än vi, om du lever o tänker utanför boxen. 
O nu handlade det bara om vad jag väljer att stoppa i min mun. Tänk vad dessa stollar hade kunnat hitta på om jag haft en annan religion eller annan kultur?! Du människa som säger dig stå för vänskap, antirasism o mänskliga rättigheter.. 
Ingår det inte i dina åsikter att låta människor leva som de vill, använda vilka läkemedel de vill, tro på vad de vill? Borde man inte i din livsstil säga ifrån om någon utsätts för påhopp? Borde man inte vara öppen för oliktänkande om man säger sig stå för mänskliga rättigheter? 
Det blir liksom lite dubbelmoral om du säger dig stå för vänskap men är okamratlig, att säga att du står för mänskliga rättigheter men blunda när någon blir personligt påhoppad för sin åsikt av dina vänner. 
Ni hatar rasister för att de gör skillnad på folk o folk, för att de dömmer andra utifrån hudfärg, kultur o religion, för att de vill ha enfald o inte mångfald, men själva tål ni inte oliktänkande människor o strävar efter samma enfald som rasisterna. 
Rasisterna vill ha en etnisk enfald där alla ser lika dana ut o tänker likadant. 
Ni kanske accepterar att folk ser olika ut, men vill ha åsikts enfald. Alla ska tänka som er, gör man inte det så har man fel o är dum i huvudet! I grund o botten står ni för samma skit! Enfald - tyck som oss eller straffas för er felaktiga åsikt. 
Falska figurer som sitter på allt för höga hästar o som umgås med vuxenmobbare med fascistiska o inskränkta åsikter är inget för mig! 
Det sägs att lika dras till lika. Att lika barn leka bäst. Det ligger något i det. 
I min bekantskapskrets får man vara som man vill, man får tänka som man vill, äta vad man vill, tro på vad man vill. Vi tillämpar inte några straff om någon avviker mot normen eller inte delar resten av gruppens åsikter. Visst har vi också heta o livliga diskussioner men vi respekterar alltid varandra. Vi håller en god ton o respekterar varandras åsikter. Vi mobbar inte ut andra o är öppna för oliktänkande. 
Tack du falska människa som inte står för ettdugg av det du utger dig för att vara. Tack för att du visade ditt rätta jag o att jag slapp bli alltför långvarig i din inskränkta sekt till vänskapskrets. 
Tur att man kan sluta vara vänner bara genom ett knapptryck.. 😊
Tacksam att jag har mina goa vänner som inte sysslar med mobbing eller är fanatiska fascister! 
När jag säger inga fascister på våra gator så menar jag INGA! Inte bara höger utan även vänster, INGA! 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Var tacksam för din influensa

Ni som har influensa. Var tacksamma för att det går över. 
Tänk er att ni har lika ont i kroppen som när ni har århundradets influensa, kombinerat med träningsvärken från helvetet, blåsor i munnen som gör så ont att bi knappt kan äta, problem med magen, likt IBS (ja allt på samma gång) o när ni ligger där i eran säng (för det förmodar jag att ni gör när ni har influensa) så kommer det in någon o knivhugger er lite var stans på kroppen med jämna mellanrum. Som om inte det var nog så är man ju förlamande trött också. Man blir nästan paralyserad ibland. Ni har säkert varit där någon gång? Huvudet dunkar o allt ljud, alla intryck blir som ett kaos i skallen. Det surrar som en aggressiv bikupa där inne o allt flyter ihop som i en dimma. 
All smärta o trötthet gör er givetvis lite förvirrade, ni glömmer mitt i steget vad det var ni skulle göra, orden försvinner ibland o kommer de ut ur munnen på er så blir det helt galet. Ni slutar ringa till era vänner i rädsla för att säga fel. Det kan bli pinsamt.. Sms är bättre, något skrivet kan man korrigera innan man skickar. 
Du har svårt att hålla fokus på det du gör under en längre tid. Hjärnan blir utmattad av den energi det tar att fokusera. Efter 8 timmar på jobbet är det inte att tänka på att försöka vara social. Uteliv o sociala aktiviteter fungerar inte som innan eftersom de ofta omfattar lite högre ljudnivå o sorl från andra människor som pratar. Om ni bara visste vilken energi det går åt att försöka fokusera på dig o vad du säger i en sådan miljö där det förekommer andra ljud. Höga som låga. Det är som att springa ett maraton. Ett neurologiskt maraton.. 
Man tar sats o springer frivilligt in i en vägg.. 
Utmattad kommer du hem o din högsta önskan är att få sova. Icke säger kroppen som värker mer än någonsin eftersom du unnat dig en kväll med goda vänner.. 
Lika bra att sluta gå ut, det straffar sig bara ändå. Själen får en stunds massage men kroppen får betala priset sedan. Ibland tar det dagar att bli människa igen.. Eller ja, så gott det går vill säga. 
Tänk om det inte skulle gå över. Ni skulle få jobba så, leva så, tacka nej till vissa sociala aktiviteter pga utmattning o ångest inför smärtan som kommer. vissa dagar eller perioder är värre än andra. 
Föreställ er att leva så resten av livet o jag hälsar er välkomna till min verklighet. Detta tillstånd har varit min vardag 24 timmar om dygnet i 12 år. 
Vissa saker blir bara värre med åren.. 
Inte syns den heller, syns inte finns inte. Svårt att få förståelse för en sjukdom som inte syns. Tänk om den var synlig, hade det varit lättare då? Hade folk haft en annan förståelse? Man ser ju om någon är blind eller sitter i rullstol, men Fibro.. "Va- är du sjuk? Det syns inte".. 
Kroppen bryts ner. Noll uthållighet. 
Får kramp o låsningar av minsta lilla.. Ibland utan fysisk ansträngning. 
Motionera säger folk.. 
Har prövat både yoga o sjukgymnastik. Hade ont i flera dagar efteråt o sedan var det dags för nästa pass. Upplevde det bara som att smärtan blev värre.. Försökt simma också men kom en halv längd sedan gjorde det för ont i knän o höfter. 
Promenad går bra ibland beroende på dagsform. Men inte för länge då låser sig hela kroppen o man ser ut som en haltade vandrande pinne i några dagar.. 
Orkar inte hålla upp armarna o statiska positioner är inte att leka med. Är helt slut efter att ha duschat o tvättat håret, bara att torka sig efter dusch är sjukt jobbigt. Torka håret med hårfön kräver många pauser eftersom det är för ansträngande.. 
Så var tacksamma för att det är influensa ni har o inte Fibromyalgi! 


Att läka på en annan nivå

Häromdagen var jag med om det märkligaste jag upplevt i hela mitt liv. 

Jag har i grund o botten ingen specifik religion men ser mig mig som andlig eftersom jag ändå har en tro på andevärlden. 
Jag sysslar själv med healing o har både fått o ger healing till andra. Därför tror jag på healing som fenomen. 
Häromdagen hade jag vart hos min naprapat o var på väg till bilen när jag plötsligt blev stoppad av en man o en kvinna. 
Kvinnan undrade om hon fick ställa en märklig fråga o undrade om jag hade ont någonstans. 
Jag med min Fibro har ju ont överallt , men för tillfället var det värst i ryggen. 
Jag svarade lite flytigt ja på frågan o hon undrade om det var i ryggen jag hade ont.. 
Sedan frågade hon om hon fick bota det onda genom att lägga handen över ryggen. 
Det fick hon.. 
Sedan följde någon bön i Jesu namn o en befallning att avlägsna smärtan. 
Hon försökte några gånger men jag märkte ingen skillnad. Hon frågade om jag har olika längs på benen o det vet jag att jag har för jag har vid ett annat tillfälle försökt att ordna till det hos naprapaten.. 
Även detta ville hon försöka råda bot på med hjälp av Jesus. 
Åter igen någon bön o befallning om att mitt vänsterben skulle växa ut.. 
Ingenting hände enligt min mening men mannen sa att benet kommer.. jag fick svara nej på frågan om jag kände någon skillnad. Diplomatisk som jag försöker vara så tröstase jag dem med att det kanske kommer kännas bättre o annorlunda om ettag. De godtog mitt sätt att tänka o vi skildes åt med ett Gud välsigne dig.
Jag kom hem o tänkte inte mer på det förens jag la upp benen i soffan o såg att bägge benen var lika långa.. 
Att healing kan beröra o kännas avslappnande har jag varit med om o de jag själv har gett healing vittnar om en speciell känsla av ro o harmoni. 
Men att ett ben kan växa ut någon cm har jag aldrig varit med om tidigare. Jag som är skeptisk till allt vad religion heter o stör mig ofta på alla religiösa typer som vill prata om Gud- de dras ju till mig också naturligtvis.. Men de här var annorlunda, de försökte inte pracka på mig någonting utan de bara gjorde sin grej med att försöka läka. 
Men i Jesu namn o denna märkliga kvinna fick jag bevittna en sak jag aldrig trott var möjligt. Jag är fortfarande i chock! 
En helt absurd upplevelse men skönt att bägge benen nu är lika långa! 
Religiös kommer jag inte att bli men kommer nog förundras över hur detta gick till ettag framöver.. 
Någon som varit med om liknande? 

Nöden o behoven tar inte semester

Vi har ett problem. Det är samma sak varje år..
Det blir sommar o folk har semester, härligt! Många ser fram emot att vara lediga, vissa tar semester i huvudet sista veckan på jobbet.. Så även jag.. I mina tankar är jag redan ledig, men verkligheten ser helt annorlunda ut.
Semester inom socialtjänsten innebär en period fylld av stress..
Handläggare ska ersätta varandra, påbörjade ärenden ska avslutas o självklart kan det dyka upp aluta saker hela tiden. Nöden o behoven tar inte semester o vi är redan för lite personal.
Ist för att jag får trappa ner takten o förbereda mig på att vara ledig så trampar jag gasen i botten o kör stenhårt sista två veckorna. Det var länge sedan jag kände mig så stressad.. Jag har tom fått sömnproblem o symtom på magkatarr under dessa två veckor över stressen att gå på ledighet..
Med ansvar för både mina egna o en kollegas ärenden så har jag en del att göra.. Denna vecka har jag bara ägnat mig åt min kollegas ärenden. Fick en akut sak att göra idag som jag blev tvungen att hinna klart innan jag hick hem.
Imorgon är sista dagen o jag får ont i magen över att veta att jag måste bli klar med det som är påbörjat. Gud vet hur länge jag blir sittandes på kontoret innan jag kan stänga igen aktskåpet med gott samvete. I vanliga fall slutar vi kl 15.15 på fredagar.. Är glad om jag är hemma innan kl 20 imorgon. Sista dagen på jobbet innan man går på semester ska man kanske kunna unna sig att gå hem lite tidigare, inte behöva sitta o jobba över i 4 timmar med ont i magen över att man måste bli klar..
Vi måste få mer resurser till Socialtjänsten, se till att folk stannar kvar o inte säger upp sig för att de går på knäna eller för att det är det ända sättet att få upp lönen.
Vi är i samma situation som sjukvården..
Vad vore Sverige utan sjukvård o en fungerande socialtjänst?
Vem ska ta hand om alla sjuka? Vem ska se till att äldre får hjälp?
Att människor i utsatta livssituationer får stöd o hjälp? Vem ska ta hand om medborgarna o deras hälsa om alla säger upp sig?
Sjukvården o socialtjänsten är två sjunkande skepp som ironiskt nog är beroende av ett gott samarbete sinsemellan.
Vad gör några veckors ledighet för nytta om man ska leva i konstant stress resten av året o några veckor innan semarern? Även att komma tillbaka efter ledigheten är stressigt eftersom man inte vet vad man kommer tillbaka till. Förhoppningsvis är det lugnt på mitt område så att min ersättare kan pyssla på med sina egna ärenden.
Med eller utan stress så önskar jag er alla en skön semester, det tänker iaf jag ha!

Svåra val när livet förändras

Det där med att sova mig i form inför lunchdejten idag gick helt i stöpet.. A levde loppan hela natten o vaknade kl 6.30 o tyckte att vi skulle gå upp.
En mkt motvillig mamma klev upp ur sängen vid 7...
Vid 12 bar det iväg till Tullinge för lunch med 2 av mina fd kollegor.
I 3 år har vi väntat på denna dag o den var värd väntan kan jag lova.. Enda nackdelen var att jag åt så jag nästan fick ont i magen..
Men har man väntat så länge på hemlagad god mat så äter man när det väl bjuds!
Det märks att livet förändrats för oss alla..
På tre år har 2 av oss gift oss, 2 av oss har fått barn o en av oss har barn på väg.
Jag minns när vi satt där på mitt kontor o skvallrade, drog fräckisar o diskuterade livet.. På den tiden var vi fria o hade bara ansvar för oss själva.
Idag jobbar vi på olika ställen, vi har alla familj o våra liv ser helt annorlunda ut.
För ca 10 år sedan var jag 25, nybliven singel o började plugga på universitetet. Livet bestod av tentaångest, studentfester o kärleksproblem.
Idag består livet av jobbångest, blöjbyten o sömnlösa nätter.
Samtalen med vänner ter sig på ett helt annat sätt o handlar mest om jobb o familj. För någon fritid har man ju egentligen inte längre.
Kan få lite småpanik över frågan "vad gör du på din fritid"? Vilken fritid?
Mån till fre jobbar jag- Gud vet när man kommer hem efter att entre dörrarna på jobbet slagit igen. Helgerna går åt till att jaga barn, byta blöjor, underhålla 1 åring o spendera tid med familjen. O om möjligt försöka återhämta sig lite.. Kanske ligga en liten stund på soffan om A får för sig att somna i skaplig tid..
Men fritid? Det är inget man har längre, det är någonting man tar sig efter att ha frågat om lov.. Precis som när man bodde hemma hos mamma o pappa..
Men att ha familj innebär också ansvar.
Jag tänker ta mitt ansvar genom att fundera lite på min framtid o ett marigt men än så länge hemligt val.
Vad är egentligen viktigast i livet, hälsan, pengar, jobbet eller familjen?
Väger fördelarna upp nackdelarna?
Namaste 🙏

Äldre inlägg