Om

välkommen till Heladej- från kropp till själ, som är min nya verksamhet. Verksamheten är för tillfället är under uppstart o är därför i dagsläget inte helt komplett.
Jag kommer att jobba med massage i olika tappningar i syfte att behandla spänningar, reducera stress o öka välbefinnandet i kropp o själ. Sätter kundens önskemål i fokus så gott det går.
Jag är i dagsläget friskvårds massör o sysslar med svensk klassisk massage men kommer att utbilda mig vidare inom olika massage former så småningom.
Jag sysslar även med healing o kombinerar gärna massage o healing i en lite mjukare o mer avkopplande massage som sedan avslutas med healing.
När jag kommit igång lite så kommer jag även att erbjuda coachning. Då främst inom hälsa, livsstil o andlighet.
Jag är i botten utbildad undersköterska o socionom.

Bloggens fokus är hälsa, välmående, andlighet, alternativ medicin, livet, föräldraskap, livet med Fibromyalgi o massage så klart.

Vill du boka en avkopplande stund för kropp o själ så finns jag för tillfället på skype under namnet :lady8006. Företags mail kommer senare. Jag finns i Stockholm.
Har du inte skype så skriv hur jag lättast kommer i kontakt med dig.

Allt gott, Rebecka ❤️🙏🏽

Presentation

Visar inlägg taggade med husdjur

Tillbaka till bloggens startsida

Vem tänker du plåga nästa gång?

Minns ni hunden Lillebror vars öde berörde många människor? 

Nu är ägaren i farten igen.. 

Både Nikita o valpen Tyson har fått utså mkt våld o en avlivning diskuterades tom för lille Tyson pga hans skador efter säkerligen fler än en misshandel. 

Nikita har placerats men getts tillbaka till denne sjuke (censur) 

Tänker fatta mig kort.. 

Vissa människor (om man nu kan kalla dem för det) ska inte ha djur eller andra levande varelser i sin vård. 

Denna typ är en av dem som inte ens borde få ha en kaktus eller en guldfisk i sin ägo. Skulle han få löss skulle jag tycka synd om lössen. 

Jag mår fysiskt o mentalt illa av sjuka (censur) som plågar djur eller andra försvarslösa individer. 

På min empatiskala finns ni inte ens med. 

Vad jag tillönskar er fega kräk som ger er på försvarslösa djur oavsett art tänker jag låta vara osagt för jag vet inte vem som jobbar snabbast, svensk polis eller karma.. 

Det har startats en namninsamling för att kräva djurförbud för denna sjuka (vad man nu ska kalla honom) som medvetet o för nöjets skull plågat o misshandlat 3 hundar. 

Vem ger han sig på nästa gång? Ett barn? Andras djur, andra människor som inte kan försvara sig? 

Vem vet vad han är kapapel att göra?? 

Sätt stopp för denne galning o skriv under insamlingen för att han blir förbjuden att ha djur i sin ägo! 

Dela gärna bloggen eller bara namninsamlingen vidare så att den når så många som möjligt! 

Djuren har ingen egen röst- snälla för deras talan. Inget djur ska behöva leva i skräck o utstå tortyr o misshandel! 

Länk till namninsamlingen: 

http://www.skrivunder.com/vi_kraver_ett_djurforbud_for_nikitas_och_tysons_husse_nu 

Hur mycket kan man egentligen skylla på en trasig barndom?

Våran uppväxt och våra erfarenheter har en stor betydelse för vilka vi blir som vuxna.
Under barndomen formas vi av våra föräldrar, släktingar och andra människor i vår omgivning.
Barndomen lägger grunden för resten av våra liv.
Att tänka tillbaka på sin barndom väcker olika känslor hos alla.
I dagarna blev en katt i Trollhättan brutalt misshandlad av en pojke. Enligt ett vittne (ett annat barn) ska pojken ha varit i 10 års åldern.
Han sparkade katten så hårt att den gick sönder inifrån. Även huden sprack på de ställen där de avsparkade benen stack ut.
Katten fick på grund av sina skador somna in hos veterinär.
En familj har på ett förfärligt sätt förlorat en familjemedlem, sin katt, sitt husdjur. Allt på grund av en ond och hänsynslös handling.
Vad är det som får en 10 årig pojke att så kallblodigt ge sig på ett oskyldigt djur?
En trasig barndom? En barndom präglad av våld? Oavsett orsak så behöver denna pojke hjälp!
För vad blir nästa steg? Att ge sig på andra människor, misshandel, kanske rent av mord? Kan man utan problem kallblodigt misshandla en katt till döds så har man säkert inte långt till andra känslokalla handlingar..
Vart är den 10 åriga pojken om säg 5 år om han inte får hjälp redan nu?
Våld går ofta i arv.. Inte alltid men ofta.
Pedofiler vittnar ofta att de själva varit utsatta som barn. Har man som barn varit utsatt eller bevittnat våld i familjen så dras man ofta till våldsamma partners eller miljöer där det förekommer våld i vuxen ålder, därför att det är normaliserat.. Man känner en trygghet i otryggheten..
Barn som bevittnar våld räknas som brottsoffer då det är lika traumatiskt för ett barn att bevittna våld som att själv utsättas.
Men hur mycket av sina egna handlingar kan man egentligen skylla på en trasig barndom?
Har vi inte ett eget ansvar också?
Några av mina vänner kommer från trasiga familjeförhållanden men har vuxit upp och klarat sig bra i livet. Samtidigt har jag också vänner som kommer från i princip perfekta familjeförhållanden men som på olika sätt hamnat utanför samhället, de har alla tagit sig tillbaka ut ur det destruktiva men det kunde ha slutat illa för en del av dem.
Mitt eget liv började med ett trauma. Jag blev övergiven av min egen mamma. Under mina första 8 månader utsattes jag för 3 olika separationer från människor jag knutit ann till innan jag slutligen hamnade här hos mina föräldrar. Separationsångesten har följt mig under hela livet. Jag har ett stort behov av trygghet och ogillar fortfarande förändringar.
När jag var 4 år dog min farmor som jag nu i efterhand fått höra att jag hade en väldigt nära relation till. När jag var 10 dog min farfar som jag har vissa minnen av.
Separationerna har följt mig genom min uppväxt på olika sätt. Dödsfall, vänner som flyttat, förhållanden som tagit slut.. Så som det är för alla människor.
Jag har under mina snart 35 år hunnit med det mesta, både på gott och ont.
Jag har blivit utsatt för fysiskt och psykiskt våld av människor i min närhet. Jag har varit medberoende och legat sömnlös om nätterna av oro för att någon jag höll kär var tung narkoman. Jag har suttit på plattan i timmar, frågat runt bland tungt kriminella narkomaner om de hade sett skymten av personen.
Jag har mått dåligt, tagit mig upp igen, fallit tillbaka och rest mig igen.
Jag har hittat ett sätt att överleva.
Jag är lika lycklig i mitt liv nu som jag har varit olycklig i mitt liv förr.
Men trots alla hårda smällar i livet så skulle jag aldrig kunna ge mig på och skada en katt eller något annat djur.
Tvärtom så kan jag inte ens slå ihjäl en fluga..
Jag är en sådan där djup människa som tror att allt har en mening.
Hade jag inte varit med om allt jag varit med om i livet så hade jag inte varit den jag är idag. Jag hade förmodligen inte haft det jobb jag har och kanske inte heller haft de vänner jag har. Mitt liv hade kunnat se helt annorlunda ut utan mina erfarenheter, både positiva och negativa.
Mina erfarenheter har gjort mig ödmjuk och tacksam!
Jag har valt att göra någonting positivt av det som är negativt.. Jag har skapat min egen lycka och här i lyckans land tänker jag stanna!
Jag tänker fortsätta att attrahera det jag vill ha och nå mina mål!
Så hur mycket kan man egentligen som vuxen skylla på en trasig barndom?
Namaste 🙏

Livets små jävligheter

Ni vet sånna där dagar som man önskar att man aldrig gick upp, eller som man åtminstone kunde snabbspola så att man fick gå o lägga sig igen?
Just en sån dag har jag haft idag..
A vaknade tidigt efter en stökig natt, jag har nog stökat en del i natt också eftersom jag inte kan sova när det är fullmåne.. Så trött som en gnu var det bara att kravla upp med den glada 1 åringen som knappt kunde bärga sig för att få slita av pappa mössan innan han åkte till veterinären med katten.
Dags för blöjbyte o upptäckten att blöjan har läckt.. Inte så konstigt när den sitter på sniskan..
Förmiddagen passerar i ganska harmonisk gemak, vi tittar lite på Barnkanalen, övar på att gå, kör två tvättmaskiner o givetvis vänder vi upp o ner på leksakslådan så att det obligatoriska kaoset infinner sig.
Inget hem med småbarn utan stök o kaos!
Vid 10:30 börjar det gnällas, slitas i hår o gnuggas i ögon, vilket betyder dags att göra en flaska o sova en stund..
Fixar en flaska till tonerna av en falsk falsett.. Operation sova middag påbörjas bara för att en halv flaska senare förvandlas till ett yoga pass med egna yogaövningar som exempelvis "Tornadon", "Skruven" och "klättra över kuddberget".
Mantrat var som vanligt "Jag är dödstrött men vägrar att sova" men skam den som ger sig!
Kl 11:45 somnade hon äntligen!!
Tänkte att jag passar på att sova en stund jag med så jag ställer klockan på 13:00 så att jag hinner gå upp o ordna innan jag ska iväg o hämta nyopererad katt hos veterinären planerad tid kl 14:30.
Skönt med vila.. Trodde jag ja.. Skulle precis somna när telefonen ringer kl 12.00. Veterinären meddelar att operationen har gått bra o att Siri är vaken o kelsjuk som en krambjörn.
Det går bra att hämta hem henne vid 12:45.
Nyvaken inser jag att det är 45 min till kl 12:45..
A har sovit i 10 min, hennes väska ska packas, jag ska vakna till, äta lunch o bilen ska skottas fram efter snö o blåst.
Kastar i mig lunch, pinnar ut o skottar fram bilen medan det fortfarande snöar lite, går in o hänger upp första tvätten för att A ska hinna sova lite till..
Tillslut känner jag mig tvungen att åka o tänker att jag kanske kan få på henne overallen sovandes om jag är jätte försiktig.. Det börjar bra men sen fastnar dragkedjan o jag blir tvungen att rycka lite. A vaknar o vrider på sig vilket försvårar arbetet med dragkedjan. Slutar med att A gallskriker skitsur över att bli väckt, jag svär för att overallen gått sönder o att jag måste dra av o på en ny overall.
Pinnar ut till bilen igen bara för att inse att jag glömt att låsa dörren.. Går o låser, sätter mig i bilen för att inse att jag inte ser något, givetvis har jag glömt glasögonen..
Ut ur bilen, in igen, hämta synen o äntligen är vi iväg.
Resan till Fruängen gick utan anmärkning o kl 13.05 stegade jag in hos Veterinären en aning svettig o stressad..
Men... Bara för att bli varskodd att ansvarig veterinär gått på lunch o är åter om 20 min.. Gahhhh!!!
Stress, panik, mer stress, skrikande 1 åring o en trasig overall för att ändå få vänta i 20 min..
(Inte veterinärens fel, men det är så typiskt)
Tur iaf att operationen gått bra, genomgång av papper, mat, mediciner o givetvis blir det lite dyrare än man planerat.. Men hon måste ju ha alla mediciner hon behöver.. Inte mkt att göra åt!
Skönt att komma hem o eftermiddagen har varit harmonisk o lugn för min o A s del.
Siri har varit hög o setat i köket o stirrat ut i tomma intet. Fått sina mediciner o blängt på mig för att hon inte får sitt torrfoder.
Stackars katt, hon måste ju vara utsvulten efter att ha fastat sedan kl 21 igår kväll.
Men hon är som mor sin, envis som synden o nu ligger hon som en drake som vaktar sin skatt ute i köket men äta ska hon inte göra..
Hon har säkert ont också..
Efter en stressig o jobbig dag blev jag tvungen att baka en kladdkaka för att vara säker på att få ett lyckligt slut på denna dag.
Nu ligger jag mätt o belåten på soffan o hoppas på en lugn, sansad natt o morgondag för mig, A, David o Siri.
Det kan bara bli bättre!
Namaste 🙏

Mitt mammahjärta blöder. -Jag saknar mitt "barn"

För 7 år sedan hände något speciellt i mitt liv. 2 små söta kattungar skulle mista livet om de inte fick ett nytt hem. Jag tänkte bara ta en. En stackars bebis kvar o inget nytt hem i sikte för den lille. Mitt samvete skrek o mitt hjärta blödde en aning.. 

Så istället flyttade det in 2 busfrön i mitt hem o hjärta. Siri och Chiquita (Chickan). chiquita betyder liten flicka på spanska, ett passande namn eftersom hon var minst i kullen. Hon är fortfarande liten för sin ålder. 

Chickan har alltid varit mammas kisse. Hon följde mig vart jag än gick, satt jag på toa så satt hon i mitt knä. Vi hade en speciell relation när hon var liten. 

Kanske kände hon på sig att jag räddat livet på henne, djur känner ju så mycket mer än vi kan förstå. 

De små krabaterna lekte o hade en stor glädje av varandra. 

De växte upp tillsammans, lärde sig jaga tillsammans o upptäckte världen tillsammans. På kvällarna brukade de tvätta varandras päls. 

Jag minns när de skulle börja gå ut o skulle jaga första gången.. 

De låg där i gräset o smög. Men de gav sig på fel byte, inte en skata blev rädd för dessa små tigrar.. Tvärtom, de tyckte det var jätte roligt att reta dem. Spatserade runt dem, kraxade o flög iväg när de kom för nära. 

Jag skrattde gott åt synen av 2 små kattbebisar som tillsammans försökte fånga en skata dubbelt så stor som de själva. 

De betyder mycket för mig, mina "barn". Ni kanske tycker att jag är löjlig, men efter 7 år så är man en liten familj. Jag har älskat o tagit hand om dessa små pälsbollar sedan de var små. 

De har skänkt mig så mkt glädje o kärlek de små liven. 

Idag är familjen splittrad, Chickan är borta. Den 11 juli, strax efter 7 års dagen gick hon ut som vanligt men kom aldrig hem. 

Jag är orolig o mitt mammahjärta blöder. Siri vandrar runt som en osalig ande o jamar. Hon är lika orolig som jag o saknar sin syster o vän. 

Chickan är av rasen huskatt/Bondkatt. Korthårig o är till färgen Brun tigre med vitt på hakan. 

Hon försvann från Blåbärsstigen i Salem. Är öronmärkt med 1564C. 

Jag har ropat, letat, ringt polisen, ringt djursjukhus o katthem... Inte ett spår efter min älskade pälsboll. 

Mitt hopp sjunker för var dag, men jag tänker inte ge upp. 

Har någon sett mitt " barn" o Siris syster så hör av er till mig. Jag heter Rebecka A Sand på Facebook o Rebecka Sand på Twitter. (@lady8006) 

Älskade skrutt katt, du kommer alltid att finnas i mitt hjärta! Vi saknar dig, snälla kom hem... Mitt mammahjärta blöder.. ❤️

Taggat med: 

, , , , ,