Visar inlägg taggade med jobb

Tillbaka till bloggens startsida

Tack för tipset men jag tänker varken banta eller operera brösten

Tänk att det fortfarande finns män som tror på könsbiologi.
Fick erfara detta i en diskussion om att kvinnor har lägre lön än män för lika arbete.
Som vanligt en massa män som skulle tala om för kvinnorna varför det var så.. De hade även svaret på lösningen på problemet, som i vanlig ordning gick ut på att kvinnor ska ändra på sitt beteende o välja mansdominerade yrken om vi nu var så missnöjda med lönen..
Visst fine, sitt ensam på akuten med din hjärtinfarkt då, eller vårda dig själv på sjukhuset. Någon personal lär du ju inte hitta eftersom du uppmanar oss till att byta yrke till något mansdominerat..
Jag tror på könsbiologi lika lite som jag tror på rasbiologi.
Skillnaden ligger inte i könet utan har med samhället o uppfostran att göra!
Ta en titt på hur det ser ut i samhället, på förskolor, skolor o arbetsplatser.
Behandlas flickor o pojkar likadant i klassrummet, får flickor lika mycket tid och uppmärksamhet?
Får flickor bete sig på samma sätt som pojkar?
Har flickor o pojkar samma "krav" på sig i samhället när det gäller utseende o beteende?
Tjejer har fortfarande "skinn på näsan" om de lyckats hävda sig på något vis. Killar är kaxiga medan tjejer är näbbiga när de framför sitt missnöje, gärna i kombination med frågan "har du mens eller?"
Varför är det ingen som säger till killar "vad kaxig du är, har du spermastockning eller" ?
Åter till lönediskussionen:
En av könsbiologerna hävdade att "Män väljer yrke utefter lön o kvinnor utefter intresse, kvinnor tar inte heller risker i lika stor utsträckning som män".. är det då något biologiskt fel på män som väljer jobb utifrån intresse o inte inkomst o män som inte tar några risker? Är de mindre manliga då?
Saker o ting blir manligt o kvinnligt för att vi människor o samhället har gjort det till manligt respektive kvinnligt.
Annan åsikt: Kvinnor är bättre på omvårdnad än män" Så en kvinnlig undersköterska eller sjuksköterska ger dig bättre vård än en manlig av samma yrkeskategori pga kön?
Du tror inte att det kan vara så att flickor redan från tidig ålder får lära sig att passa upp o ta hand om andra, hjälpa till hemma o ta ansvar?!
Ledsen men jag tycker inte kvinnor är bättre på omvårdnad pga köns tillhörighet. Jag tycker inte heller att kvinnor ska behöva byta yrkeskarriär för att få likvärdig lön som män. Det är inte en lösning på problemet..
Hamnade i en annan tråd om någon stackars kvinna som inte kunde hitta bikini i vanliga butiker för att bysten var för stor..
Även i den diskussionen kom männen med sina goda råd o tips om hur kvinnan kunde lösa problemet. Hon kan tex banta eller bara gå ner lite i vikt så blir brösten mindre. Eller bara sluta titta i butiker som bara säljer bh ar för de som omfattas av normen.
Någon tyckte inte ens att det var ett problem eftersom hon kan välja att göra något åt det. Eller bästa lösningen av alla, hon kan operera brösten till lagom storlek om hon nu har problem med att de inte får plats i en normstor bh.
Tack kära män men återkom när ni själva har bröst eller fått lägre lön än en kvinnlig kollega pga eran snopp.
O sluta tala om för kvinnor att de ska ändra på sitt beteende eller kroppar för att inte bli diskriminerande eller stöta på kroppsrelaterade problem som ni själva aldrig kommer att erfara!
Det finns faktiskt kvinnor som inte tänker ändra sitt beteende eller byta yrkeskarriär för att passa in i ert patriarkaliska samhälle. Inte heller plastikoperera sig eller banta för att kunna hitta en bh. Bara för att ni inte ser eller upplever problemet själva betyder det inte att det inte är ett problem för oss som har bröst o lägre lön!
Skulle vi ha en diskussion om mensskydd så skulle det säkert dyka upp en massa män med briljanta idéer som att vi ska ta en Alvedon eller operera bort livmodern så vi slipper ha mens!

Den nya doftnormen- håller du måttet?

Idag skriver Expressen om förslaget mot förbud mot snus för landstingsanställda i Uppsala. busschaufförer, sjukvårdspersonal o andra inom offentlig sektor kan alltså förbjudas att snusa på arbetstid.
Det svenska folket ska befrias från snusodören med ytterligare ett förbud..
Förbud, förbud o åter förbud.. Hur långt kommer man med ett förbud o hur mycket ska vi tillåta våra politiker att bestämma över oss vanliga dödliga?
Jag har sagt det förr, jag tror inte på förbud!
Jag tror på människans självbestämmanderätt o egna förnuft!
Vuxna människor har rätt att själva förvalta över sina liv.
Vi har lagar o regler i Sverige, ekar våra fängelser o häkten tomma pga att det finns lagar o regler?
Jag förstår att det finns människor som stör sig på vissa lukter, det gör jag också!
Men vi kan inte förbjuda alla dofter på offentlig plats..
Vem uppskattar tillexempel svettlukt?
Ska våra politiker då kunna lägga in ett förbud mot svettlukt? Även fotsvett! Ska de kunna gå in med deodorant tvång för alla människor som ska ut o vistas bland folk den dagen? Har man lätt att svettas om fötterna så ska även fotkräm omfattas av "lukta gott" kravet.
Ska vi fylla i ett intyg som stärker att vi duschat o använt deo varje dag?
Vi kanske ska ha en doft polis som går runt o luktar på folk o se till att alla sköter sig? Att ingen röker, snusar, sköter sin hygien o inte sprider oönskade odörer omkring sig på offentlig plats? Det skapar ju jobb också! De som inte duschat eller avsiktligt spridit oönskade dofter straffas med böter.
Inom ramen oönskade odörer hamnar väl även vitlök o gorgonzola ost?
Alla har vi väl suttit på tåget eller bussen bredvid någon som inte snålat med vitlöken i maten?
Borde vi inte ha ett förbud mot att äta vitlök på jobbet eller då vi vet att vi ska ut bland folk, speciellt för människor som i sitt yrke möter andra människor?
Tänk dig att du ska till vårdcentralen på ett läkarbesök o du möts av en vitlöksstinkande doktor som just dragit i sig en kebab med vitlökssås?
Är det inte en mänsklig rättighet att slippa doften av vitlök ute på offentliga platser?
Eller om du har köksvecka på jobbet eller på andra vis ansvarar för att hålla ordning i kylen på jobbet.. Tänk om du skulle öppna en matlåda som innehåller gorgonzola ost?
En odör av fotsvett rakt upp i ansiktet utan förvarning.. Nej, förbjud gorgonzola i matlådor på alla arbetsplatser!
Sen har vi de där överparfymerade tanterna i hatt som utan att tänka det minsta på andra människor häller en halv flaska "kärring parfym" över sig innan de går ut bland folk...
Allvarligt talat, förbjud "kärring parfym" o andra överdrivet starka parfymer på offentlig plats, även på arbetsplatser där man kommer i kontakt med andra människor!
Doften ältrar sig fast i näsan resten av dagen o man tvingas jobba i en dimma av kemikalier o med huvudvärk!
Böter för sånna övertramp!
Sen har vi de där människorna som fiser o pruttar på offentlig plats..
Ärligt talat, det är så ofräscht! Alla har vi väl suttit på bussen o helt plötsligt sprider sig doften av prutt som en löpeld genom hela bussen? Trevligt? Nej, förbjud folk att fisa ute bland folk!! 

Bakfulla människor bör få automtisk husarrest, gå ut bland folk o stinka gammal fylla... 

Vet hut säger jag bara! 
Ingen har förbjudit mig att göra saker sedan jag var barn o hade utegångsförbud..
Snart är man väl där igen. Husarrest pga av avvikande doftnorm!

En helt otrolig historia

Mitt jobb är stressigt o slitigt men det är också helt fantastiskt underbart!
I veckan fick jag äran att återförena ett syskonpar som inte haft kontakt på många år pga den ena partens missbruk.
Vi visste inte om att personen hade några anhöriga. En glad överraskning för oss o en sprudlande glad kvinna tackade mig sönder o samman för att hon fick veta vart hennes syskon befann sig. Hon hade försökt att få kontakt själv, frågat grannar, ringt till sjukhus o fått veta att personen befann sig på ett tillfälligt boende.
Jag ringde till boendet som frågade personen om denne hade en syster. Personen bekräftade att det fanns en syster o att hon gärna fick kontakta boendet.
 
En kollega berättade tidigare i veckan att hon varit på hembesök hos en man som bad henne om en tjänst innan hon gick. Han undrade om hon kunde kolla upp ett namn åt honom med mobilen.
Min kollega sökte o fick 2 träffar på efternamnet.
Mannen ringde o på andra träffen fick han napp. En kvinna uppgav att personen han sökte var hennes faster. Mannen fick numret till henne.
Mannen berättade för min kollega att hans fru hade avlidit för några år sedan o att han sörjt henne länge, att det var dags att gå vidare. Han ville ha en vän.
Den här kvinnan han sökte efter nu var en ungdomskärlek han tappade kontakten med under kriget.
Han har tänkt på henne hela livet o undrat vad som hände henne.
De skildes åt under sent 1930 tal o ska nu år 2015 återförenas med varandra. Han 93 år o hon 91.
Tänk vad livet kan vara märkligt! Att hitta en person man håller kär efter så många år, att bägge är vid liv o att de faktiskt ska träffas igen efter alla dessa år..
Kärleken övervinner allt o man blir aldrig för gammal för att älska!
Man ska aldrig ge upp hoppet eller släppa taget om de människor man håller av!
Tänk att 2 människor som saknat varandra i ca 75 år hittar varandra o får återförenas när de bägge är över 90 år gamla.. Med hjälp av en sökning på ratsit via en mibiltelefon..
Med dessa solskenshistorier önskar jag en trevlig helg!
Namaste 🙏

Imorgon bryter jag trenden-ångest eller inte

Arbetaren skrev igår om att vi måste tala om förkylningar..
Denna sjukdom som drabbar oss alla men inte riktigt tas på allvar. Dumt egentligen, för det är trots allt riktigt smittsamt.. 2 miljoner svenskar går till jobbet minst 2 dagar per år trots att de egentligen borde stanna hemma o bli friska.. Av den simpla anledningen som kallas för karensdag.. Denna straffets dag där man inte får ett öre betalt från varken arbetsgivare eller någon annan.. Ekonomisk ångestframkallande? Ja, en aning för många i detta land.. För vem vill förlora en hel dags lön för en simpel förkylning?
Får erkänna mig skyldig o beräkna in mig bland dessa 2 miljoner..
För trots att jag kände mig på gränsen till att kvala in till den palliativa vården imorse så kravlade jag mig iväg till jobbet.. Inte så mkt för min egen skull utan för att jag 1: inte har råd att vara hemma nu när vi bara har 1,5 lön att leva på.. Vi ligger redan tvåsiffriga tusenlappar back när en av oss är föräldraledig.. Så karensdag o 80% i sjuklön känns allt annat än lockande..
2: jag blir stressad av att vara hemma när jag vet hur mycket jag har att göra på jobbet. Bara vetskapen om att högen på kontoret växer för varje dag, nästan varje timme som jag ligger hemma o kurerar mig får mig att vilja krypa ur skinnet.. För som jag sa igår så är det ingen som gör mitt jobb medan jag är borta förutom om det händer något akut. Utredningarna skriver inte sig själva, besluten följer inte upp sig själva. De ligger bara där o väntar på mig, mig o ingen annan..
Kanske kommer det en kallelse till vårdplanering som någon av mina redan stressade o överbelastade kollegor nu får ta istället bara för att jag ligger hemma o försöker stressa mig frisk o i mitt inre visualiserar den växande högen med jobb.
Redan där medan jag ligger i sängen nerbäddad med näsdukar o bultande huvud jobbar min hjärna på en ursäkt till alla de som jag vet kommer att ringa o fråga vart deras beslut är, som undrar hur det går med deras ansökan om en det ena, än det andra.. Vetskapen om deras samtal är också ett stressmoment eftersom jag vet att jag måste lägga i en högre växel när jag väl är tillbaka..
3: För bästa tillfrisknande så talar man om de tre v na: värme,vila vätska..
Värme o vätska är inga problem.. Men vila..
Med A sovandes i samma säng, vaknandes flera gånger per natt är det där med sömn o vila inget man är bortskämd med.. Även om (som jag sa igår) mannen i huset tar matningarna på natten så vaknar jag iaf.. O har jag vaknat så har jag svårt att somna om. Eller så blir jag kissnödig o måste gå upp.
Är man dessutom förkyld så är det svårt att sova över huvudtaget.
Det ska nysas, snytas o hostas om vart annat. Brukar vakna av att jag har huvudvärk så någon god samma hängande sömn är det inte tal om..
Ibland kan det tom kännas skönt o befriande att åka till jobbet, låsa in sig på sin kammare o bara sitta o skriva.. Lyssna på lite musik o ha det bra!
Jag har ju lovat mig själv att detta ska bli mitt år. Jag ska prioritera mig själv i första hand så därför tänker jag trots karensdag o ångest tillbringa morgondagen i sängen, rå om mig själv o se till att jag blir frisk. Med gott samvete tänker jag inte ägna en tanke åt klienter, anhöriga eller kommande hembesök eller utredningar som växer o förökar sig i mitt aktskåp.. Allt fokus under morgondagen kommer ligga på mig, min hälsa o mitt tillfrisknande. Precis som jag lovat, för jag är den viktigaste människan i mitt liv!
Namaste 🙏

Det är svårt att bli människa igen..

Först var det lilla A s tur, sen dukade min man under, nu är det min tur att ha hjärnan full med snor..
Har tom fått träningsvärk i magen av allt nysande o snytande...
Ingen ont som inte har något gott med sig som man säger.. 

Kanske kommer ha ett 6 pack på magen efter det här. 😀
Andlig som jag är så tror jag faktiskt att det är bra att vara sjuk o må dåligt ibland för att vi ska bli påminda om hur bra vi har det när vi är friska..
Men det var lättare att vara sjuk förr innan man fick barn..
Då kunde man sjukskriva sig, stanna hemma o sova i 3 dygn o så var man på benen igen. 
Att sova i 3 dygn med en 1 åring går sådär..
Sömn är bästa medicinen men hela kureringen går långsamt när man aldrig får sova trots att mannen i huset tar A på nätterna.
Dessutom är jag ju nuförtiden familjeförsörjare o har varken tid eller råd att stanna hemma o vara sjuk..
Liksom vab är egen sjukdom lika stressande, för även om jag stannar hemma så växer högen med jobb på kontoret.. Även detta stressmoment tror jag påverkar tillfrisknandet.

Det är nackdelen med att ha ett självständigt jobb där ingen annan än jag kan göra jobbet.. 

På sjukhus, Ica, caféer o liknande ställen fortsätter jobbet sin lilla gång oavsett om någon är sjuk. Man börjar på en ny kula när man kommer tillbaka. 

På mitt jobb händer ingenting i mina ärenden förutom akuta saker som tas omhand av kollegor. 

Allt jag påbörjat ligger där jag slutade, hembesöken o inplanderade möten skjuts fram så att jag kan ta dem när jag är tillbaka. 

Mina klienter får vänta ytterligare på sina beslut o jag får öka takten när jag kommer tillbaka för att inte komma allt för långt efter i mitt arbete med uppföljningar o allt annat man har påbörjat o borde ha påböjrat. 

Jag ligger redan efter o det kommer att ta tid att komma i fas. Att däcka i en förkylning från helvetet har jag verkligen inte tid med.. 

Eller är det galet att tänka på andra när man är sjuk o egentligen borde bädda ner sig o bara bry sig om sig själv? 

Men nu är det som det är, imorgon är det måndag o jag har en del att göra på jobbet. Har bett jouren att avboka mitt hembesök då det inte är så lämpligt att gå hem till äldre människor med en bakteriehärd som kan däcka en hel arme..
Kanske inte så bra att gå till jobbet alls, men där kan jag iaf låsa in mig på kontoret o sitta i min ensamhet..
Får åka o göra det viktigaste o försöka komma hem tidigt ist..
Nu drar jag ner ridån för ikväll..
På återseende när krafterna är tillbaka!

Äldre inlägg