Visar inlägg taggade med kaffe

Tillbaka till bloggens startsida

I natt ska ni dö

Jag brukar ha tålamod och hatar egentligen att döda.. Får dåligt samvete av att döda en fluga.. 

När jag var liten och badade brukade jag rädda nyckelpigor som ramlat i vattnet och desperat kämpade för sina liv för att inte drunkna. 

I år har vi blivit välsignade med ett grtingbo under altan precis utanför sovrumsfönstret.. 

Eftersom hag är så blödig är detta lite jobbigt.. 

Har försökt på fredlig väg att bli av med dem.. Köpte en ballong på Clas Ohlsson som skulle skrämma iväg dem, ballongen skulle efterlikna ett aggressivt getingbo.. Inte har mina getingar blivit skrämda.. Fick även tipset att strö ut kaffepulver för kaffedoften är så stark att de inte hittar tillbaka till boet.. Men mina getingar har stenkoll på lokalsinnet.. 

Så nu ger jag alltså upp o förklarar öppet krig! 

Det går inte att ha dem där.. Alva springer och leker där och vi vill också kunna öppna sovrumsfönstret och vara där ute i sommar.. 

Finns ingen annan utväg än att döda dem! 

Jag avskyr getingar men tycker ändå inte om att döda dem. 

Så i natt kommer det ske ett planerat massmord på Blåbäret om ni inte har något annat tips på hur man blir av med getingar på fredlig väg? 

Jag tänker inte pinna iväg med boet någonstans, jag har fobi för getingar och springer bara jag ser dem! 

Fortsättning följer.. 

Käftsmällar o kramkalas

Första dagen på jobbet är avklarad o dagen bjöd på både positiva o negativa överraskningar. Anlände till kontoret tio minuter för tidigt för att inse att mitt passerkort inte funkar längre så där stod jag i det underbara vädret o väntade på att någon vänlig själ skulle ha barmhärtighet att släppa in mig.. Men jag fick ju stå under tak iaf! Nästa bakslag kom när jag lite stel, frusen o dödstrött tänkt att ta mig en uppiggande kopp kaffe.. Ni vet den där koppen som är livsavgörande för att man ska överleva förmiddagen en måndagsmorgon på kontoret?! Men just idag, denna måndag så var Kaffemaskinen var trasig... Katastrof är en bra beskrivning för den upplevelsen... Fick ta ett glas vatten ist. Efter kaffebesvikelsen kom nästa lite mindre roliga nyhet.. Mina nya ärenden. Jag hade hoppats på att få tillbaka mina gamla, men samtidigt visste jag att det säkert inte blir så eftersom jag varit borta så länge. Så nu sitter jag med 117 nya personer som jag inte känner annat än till namnet.. Knappt det heller.. 117 personer som den förra handläggaren slet hårt med o som den nuvarande efter 5 månaders vik lämnar med orden "man måste vara utvilad för att orka med det här området". Utvilad är ju det sista jag är som småbarnsmamma med Fibro.. Inte får man vila när man kommer hem heller, där väntar energisk 1 åring som vägrar att sova. Antingen somnar hon jätte sent eller så somnar hon tidigt o vaknar var 30 min/timme tills man själv går o lägger sig. Finns ingen tid till återhämtning innan man ska upp o jobba igen. Så det här kan nog bli spännande! Jag får se det som en utmaning! Rätt inställning kan göra mycket ibland! En annan sak som också gör mycket är kollegorna, mina kollegor är toppen, de gamla har saknat mig o de nya verkar gulliga! Många kramar o handskakningar blev det. Annars har dagen gått åt till att jaga vaktmästare för att återuppliva mitt passerkort, komma in i datorn, alla system o program. Mitt parkeringstillstånd hade iaf kommit så att jag slipper gå o vrida på p skivan på lunchen. Bloggar gör jag samtidigt som jag sitter i sängen hos liten som vaknat för 3 je gången sedan kl 19.30 för att slippa blogga mitt i natten som vanligt.. Nu är man tillbaka på banan igen.. Namaste! 🙏