Röda rummet

Har ni känt den där känslan som uppstår när två främmande människor som befinner sig på samma känslomässiga plan möts i någon slags själslig symbios?
Det har jag. Häromdagen på ett möte där det inte alls var meningen att jag skulle bli för känslomässigt involverad.
Det var tänkt att vara ett möte mellan en myndighetsperson o en klient.
Ett möte där jag som yrkesperson ska hålla i trådarna o vara en professionell samtalsledare.
Men riktigt så blev det inte..
Istället möttes två främmande själar i sorg i någon slags konstig osynlig känslosymbios.
Klienten var precis som jag mitt uppe i ett sorgarbete.
Hen har förlorat sina nära o kära o jag en älskad vän.
Hen delgav mig sin historia. Jag blev påmind om att hen skulle behövt min avlidne vän som även väglett mig genom sorgbearbetning. Hade min vän fortfarande varit frisk o vid liv hade jag gett hennes nummer om hen hade velat.
Vi pratade om sorg, döden, tårar o bearbetning av sorgen. Om vikten att få vara ledsen o att få läka i sin egen takt.
Hen var precis som jag innan jag fick hjälp av min vän. Uttryckte precis samma saker som jag själv gjorde innan jag kom i kontakt med mina egna känslor, innan jag fann modet att våga stanna i dem o hantera dem istället för att fly ifrån dem.
Så där satt vi, två främlingar, en myndighetsperson o en klient med varsin sorg. Hen grät o jag grät. Hen över sin sorg o jag över min, men även av medkänsla för denna människa som förlorat så mycket av sitt liv. Jag kände en konstig lättnad över att lite förtäckt få släppa lite på mina egna privata känslor.
Tack hen för att jag fick ta del av din historia o dela din sorg med dig i ett så annorlunda men vackert möte.
När orden tagit slut o tårarna slutat att rinna så avslutade vi mötet med en varm kram.
Känslomässigt omtumlad lämnade jag lokalen o fick ut. Passerade en kyrka vars kör just då sjöng Jill Jonssons "Kärleken är", ni vet om ängeln som flög förbi mot himmelen så fri men som lämnade sitt leende på vår jord.
Jag vet vilka änglar det var som flög förbi o jag är säker på att de log på väg upp till sin himmel.
 

Gina Dirawi är utsedd till årets Julvärd, vilket innebär att hon ska tända ett ljus o presentera tv program på Julafton. 

Folk verkar ha problem med det, stora problem.. Samtidigt så blir alla påminda om huvudpersonen i Bibeln, o varför vi firar Jul inom Kristendomen. 

Värst vad folk blev kristna helt plötsligt o pratar om Jesu födelse.. Hur många i Sverige har de senaste 3 åren firat Jul till minne av Jesu födelse? På riktigt alltså? 

Hur många är aktiva i kyrkan o går regelbundet på Gudstjänster? 

Lever de som kristna med kristna värderingar de övriga 364 dagarna på året? I så fall behöver de kanske gå om söndagsskolan.. Läsa om Bibeln. 

Eller förvandlas de som gnäller över att en muslimsk tjej  (som kanske inte ens bekänner sig till Islam, hon kanske är lika sekulariserad som vi andra) ska tända ett ljus på Jusu födelsedag till Kristna under natten mellan 23 dec o 24 dec? 

Sedan släpper förtrollningen den 25 te? Lite som Askungen.. 

Konstigt att så fort det kommer en icke kristen o ska tända ett ljus o presentera tv program så minns halva befolkningen plötsligt Jesus.. 

Ägnade ni ens Jesus en tanke när Arne Wiese satt där i sin fåtölj på julafton o såg mysig ut eller är det bara nu när när en icke kristen ska sitta där? 

Hur vet ni att Arne är kristen? Han kanske är ateist? 

Hade det varit mer ok för er om det var en ateist som var Julvärd än en muslim? 

Om nu Jesus o det kristna helt plötsligt blev så viktigt så borde det vara lika illa, om inte ännu värre att en kristen högtid firas i tv av en som förnekar både Jesus o Gud? Muslimerna förnekar varken Gud eller Jesus o kristna o muslimer till ber samma Gud. Jesus är omnänd som en profet i Koranen. Varken Jesus eller Gud existerar i ateistens värld. 

Så varför skulle en muslim inte kunna tända ett ljus på Julafton? Det visar väl bara på sympati o värme mellan religionsgränserna? Eller ska vi stänga dem också? Det är väl verkligen vad mänskligheten behöver i denna islalla hatiska värld vi har skapat oss? 

Förutom Jesu födelse så är Julen en högtid för kärlek, ljus o frid. (Tänk på det ni som sitter o hatar bakom era skärmar) 

Ni som inte vill se Gina som julvärd kan väl titta på någon annan kanal eller läsa Julevangeliet eftersom det kristliga helt plötsligt blev så fantastiskt viktigt.. 

Innan ni skriver något mer elakt om Gina på sociala medier så fundera på vad Jesus hade sagt om kärlek o hat o vem Jesus verkligen var.. 

Men viktigast av allt, glöm inte att Josef o Maria var judiska politiska flyktingar, Jesus var ett judiskt barn född på flykt. 

I Bibeln står även skrivet att Gud en dag ska gallra bland de äkta krista o de som är fejk. Vilken kategori tillhör du? 

Är ditt största problem just nu vem som har rätt att tända ett ljus i Tv på Julafton så har du det jäkla bra! 

Barn blir levande begravda, de svälter, kvinnor säljs som sexslavar o människor flyr från krig o terrorism o här sitter några människor som säger sig vara kristna o gnölar om att en muslim ska vara Julvärd i Tv..

Hatet flödar o växer inför högtiden som ska stå för kärlek, ljus o värme o då har vi inte ens kommit till Lucia debatten än.. 

En liten tanke bara när så många helt plötsligt blev jätte religiösa o ska fira Jul till minne av en judes födelsedag! 

Mitt jobb är stressigt o slitigt men det är också helt fantastiskt underbart!
I veckan fick jag äran att återförena ett syskonpar som inte haft kontakt på många år pga den ena partens missbruk.
Vi visste inte om att personen hade några anhöriga. En glad överraskning för oss o en sprudlande glad kvinna tackade mig sönder o samman för att hon fick veta vart hennes syskon befann sig. Hon hade försökt att få kontakt själv, frågat grannar, ringt till sjukhus o fått veta att personen befann sig på ett tillfälligt boende.
Jag ringde till boendet som frågade personen om denne hade en syster. Personen bekräftade att det fanns en syster o att hon gärna fick kontakta boendet.
 
En kollega berättade tidigare i veckan att hon varit på hembesök hos en man som bad henne om en tjänst innan hon gick. Han undrade om hon kunde kolla upp ett namn åt honom med mobilen.
Min kollega sökte o fick 2 träffar på efternamnet.
Mannen ringde o på andra träffen fick han napp. En kvinna uppgav att personen han sökte var hennes faster. Mannen fick numret till henne.
Mannen berättade för min kollega att hans fru hade avlidit för några år sedan o att han sörjt henne länge, att det var dags att gå vidare. Han ville ha en vän.
Den här kvinnan han sökte efter nu var en ungdomskärlek han tappade kontakten med under kriget.
Han har tänkt på henne hela livet o undrat vad som hände henne.
De skildes åt under sent 1930 tal o ska nu år 2015 återförenas med varandra. Han 93 år o hon 91.
Tänk vad livet kan vara märkligt! Att hitta en person man håller kär efter så många år, att bägge är vid liv o att de faktiskt ska träffas igen efter alla dessa år..
Kärleken övervinner allt o man blir aldrig för gammal för att älska!
Man ska aldrig ge upp hoppet eller släppa taget om de människor man håller av!
Tänk att 2 människor som saknat varandra i ca 75 år hittar varandra o får återförenas när de bägge är över 90 år gamla.. Med hjälp av en sökning på ratsit via en mibiltelefon..
Med dessa solskenshistorier önskar jag en trevlig helg!
Namaste 🙏

En dag om året uppmuntras vi till att visa kärlek till andra.
Det ska köpas presenter, skickas kort o köpas blommor till de vi bryr oss om..
En dag på 365 dagar vill samhället att vi visar vår kärlek till våra män,fruar,flick/pojkvänner o våra vänner o butikerna vill så klart att vi spenderar hutlöst mycket pengar på våra gåvor..
Borde vi inte visa vår kärlek till våra nära o kära o andra medmänniskor varje dag året om utan att göra ett stort jippo av det hela?
Måste man visa sin kärlek genom att köpa dyra presenter?
Borde inte kärleken ha en naturlig del i våra liv utan att kosta pengar?
När jag var yngre o singel så var alla hjärtans dag en dag då jag kände mig ensam,ledsen o på något sätt utanför.
I avsaknad på någon att fira med så gick jag ist på krogen med en vän o dränkte mina sorger.. Där satt vi, två olyckliga tjejer i 20 års åldern på en krog med varsin drink samtalandes om våra tragiska liv o brustna hjärtan som aldrig skulle bli hela igen.
Våra hjärtan läkte sakta men säkert o betydelsen av alla hjärtans dag bleknade med åren.
Idag firar jag inte kärlekens dag fast jag har någon att fira med.
Det känns inte så viktigt längre.
Kärleken o uppskattningen av våra nära o kära är viktig året om, inte vara en dag per år, o den borde vara gratis!
Vad har du för relation till alla hjärtans dag?

Egentligen har jag bestämt mig för länge sedan, jag har bara inte kommit till skott.
Men 2015 ska bli mitt år,jag säger ja- ja till mig själv o mitt eget välbefinnande!!
Hela livet har jag lagt energi på att hjälpa andra, ge service åt andra, finnas till för andra, se till att andra har det bra, varit medberoende o glömt bort mig själv..
Jag har funnits där i bakgrunden, men har kommit i andra hand. Bort prioriterad av mig själv..
Förra året har varit ett viktigt år för min personliga utveckling.
Under mitt år som mammaledig har jag haft tid att tänka, grubbla o fundera.
Jag har alltså bestämt mig för att lägga energi på den viktigaste personen i mitt liv, mig själv!
Kanske låter egoistiskt i mångas öron, men jag älskar mig själv o tänker ge mig själv allt jag behöver!
I år har jag kommit fram till att jag behöver mer lugn o harmoni i livet.
Så jag tänker börja gå till min Naprapat igen, har man haft graviditeten från helvetet med tillhörande foglossning från samma ställe, konkat runt på en bebis i 1 år, o återvänder till ett stressigt kontorsjobb med Fibro så är det super med en naprapatbehandlig med jämna mellanrum!
Dock inte lika super för ekonomin, men jag är värd det!
Jag har även bestämt att jag inte tänker jobba övertid om jag inte har en deadline i ett ärende.
Vem tackar mig för att jag jobbar övertid o sliter ut mig utanför arbetstid? Den tiden tänker jag ist lägga på mig själv o min familj!
Inga mer överambitiösa saker som går ut över min energi!
Tänker planera in mer meditation för att få det där lugnet o harmonin som jag eftersträvar i år. Jag tänker ta mig tid för det!
I år ska jag prioritera det som får mig att må bra!
Jag kommer fortsätta att finnas för andra men precis som de säger på flygen så ska man först sätta på sin egen mask innan man hjälper andra!
Det är just det jag tänker göra! Jag tänker sätta på mig min egen syrgasmask, andas djupt o se till att jag mår bra! Jag tänker givetvis fortsätta att hjälpa andra o finnas till för mina nära o kära men inte på bekostnad av min egen hälsa eller minimala energi..
Jag tänker fortsätta att attrahera det jag önskar i livet o gotta mig allt positivt som händer. Livet ska bara bli bättre o bättre o endast lycka, kärlek o positiva energier ska cirkulera runt i min sfär!
Jag har haft min beskärda del av negativa saker i livet!
Jag har valt att vara lycklig istället för att bli bitter! Ett val jag är oerhört nöjd med!
Jag älskar livet o livet älskar mig!
Hur tänker du göra för att få ett bra 2015?