Visar inlägg taggade med kläder

Tillbaka till bloggens startsida

Vardagsrasism- en dålig affär

Minns ni filmen "Pretty woman" o Scenen där Julia Roberts går in i en dyr butik, blir utstirrad, oförskämt bemött o ombedd att lämna butiken?
Detta händer inte bara stigmatiserade prostituerade kvinnor i fina butiker i Hollywood...
Det hände i påskas i butiken Crisma på Engelbrektsgatan, stallbacken i Örebro.. I det senare fallet var det inte kvinnornas kläder det var fel på utan deras hudfärg..
In i butiken kommer 2 glada adopterade kvinnor, tillsynes för de som inte vet, 2 mörkhyade kvinnor då det inte står adopterad i pannan... kvinnorna var precis som Julia Roberts redo att öppna plånboken o spendera dyra pengar där..
När de kliver in i butiken får de inget hej, ingen frågar om de vill ha hjälp med något, däremot blir de utstrirrade som att de var tjuvar o skulle stjäla.. O medan de står där o tittar o känner på blusar o andra kläder säger en av personalen högt o tydligt "åk hem till Dubai", de 2 mörkhyade adopterade kvinnorna tittar förvånat på varandra o orden upprepas än en gång "åk hem till Dubai".
Ledsna, kränkta o besvikna lämnade de butiken, precis som Julia gjorde..
O precis som butiken i "Pretty woman" gick även Crisma ca 10000kr back i kassan den dagen för att de dömer folk på grund av utseendet.
Var det värt 10000kr för att få uttrycka sina rasistiska åsikter?
Tråkigt för dem, eller som Julia själv sa när hon återvände till butiken några dagar senare.. "Big misstake"
Vardags rasismen har blivit så normaliserad för oss adopterade att många av oss inte längre reflekterar över att vi just utsattes för rasism..
Jag har vid flera tillfällen blivit förföljd av civilväktare inne i butiker o på båtar när jag varit på kryssning. Speciellt om jag varit i sällskap med en annan rasifierad person.
Har jag rest med människor som inte ser svenska ut så blir jag kollad lite extra. De tittar lite extra på mitt pass, har vid flera tillfällen velat gå igenom mitt bagage..
I Indien var det inga problem, då var det mitt resesällskap som blev lite extra kollad..
Lång, vältränad, rakad o full med tatueringar = kriminell, knarksmugglare i mångas ögon.
Nog kände de lite extra på honom i säkerhetskontrollerna på flygplatsen, ställde frågor o någon gång scannades hans väska för knarkkontroll.
Vi är alla stigmatiserade o utsatta för folks fördomar o rena elakheter någon gång.
Kan vi inte bara minnas den eller de gånger vi själva blivit utsatta o enas om att det inte är en trevlig upplevelse o att det är allt utom okey att utsätta andra för diskriminering oavsett..
Äger man en butik o inte vill tjäna pengar eller ge bra service så kanske man ska byta jobb..
Är man dessutom rasist så ska man kanske hålla tyst om det om man vill att folk ska komma tillbaka o bibehålla sitt eventuella goda rykte..
Ser man dessutom inte skillnad på 2 indier som pratar perfekt svenska o 2 kvinnor från Dubai gör man definitivt klokt i att knipa igen, för då framstår man inte bara som rasist utan som en jäkligt korkad rasist.. Visar ju bara på att man inte vet vad man svamlar om..
Med dagens teknik o sociala medier sprids ryktet om en dålig affär eller restaurang snabbare än blixten..
Snabbare än du anar kan du vara arbetslös, din butik får stänga igen.. Kunderna försvinner..
För vem går tillbaka till en affär där det är dålig service o otrevlig personal?
Folk lyssnar mkt på vad som skrivs o säga i sociala medier, all reklam är inte bra reklam..
Så har du eget företag, erbjuder noll service o är öppen rasist, så behåll de åsikterna för dig själv..
Tänk efter igen, 10000kr minus i dagskassan för att du förolämpat o uttryckt dig rasistiskt mot dina kunder..
En väldigt dålig affär helt enkelt!!
"A big misstake, bye, now I have to go shopping"

Fibro mode- När kläderna gör ont..

Att leva med Fibro kan verkligen ställa till det ibland, till o med när det kommer till kläder..
Ibland gör kroppen eller snarare huden så ont att det är smärtsamt att ha kläder på sig.
Även vi som har Fibro vill klä oss snyggt men det är inte alltid så lätt då tajta jeans kan göra väldigt ont. Sömmar o knappar skaver mot en hud som redan bränner som eld. Tyget skaver o man vill bara krypa i ett par mjukisbyxor!
Har man som jag ett jobb på en myndighet kan man inte komma i pösiga mjukisbyxor o en hoodtröja även om kroppen ibland skulle vilja det..
Jag har hittat en lösning som passar mig, leggings/jeggings!
De har mjuka sömmar o inga knappar som skaver,sitter tajt, snyggt o är sköna att ha på sig. Vissa ser ut som riktiga jeans o kan bäras med alla sorters skor. Vad man vill ha på överkroppen beror på smak, men allt ifrån linne, pikétröjor o toppar funkar!
Mina senaste jeggings köpte jag på Tvins, de är lite fodrade på insidan så de funkar även när det är lite kallare ute. Med ett par stövlar till så ser man ingen skillnad.
Jag har alltid haft problem att hitta kläder. Speciellt byxor.
När jag var yngre fick jag köpa barnbyxor långt upp i tonåren. Allt annat var för stort.
Idag är allt fortfarande för långt o jag är för oproportionerlig..
För tjock mage o för smala ben..
Så om jag hittar ett par snygga byxor som sitter bra över ben o rumpa så får jag inte igen dem i midjan o tar jag en storlek större så är de förstora i midjan.
Har man en sjukdom som innebär smärta o en oproportionerlig kropp så får man hitta sina lösningar.
Jag har äntligen hittat en stil som passar mig, min kropp o min smärta!
Jag har aldrig varit någon modeslav utan klär mig hellre i något jag tycker är skönt än det som anses vara det senaste o mest moderna..
Har du några problem med kläder?
Hur har du löst det?
Tar gärna emot tips!