Visar inlägg taggade med lärdom

Tillbaka till bloggens startsida

Brev till en ängel - tack för allt

Älskade Lotta!
Det sägs att änglar är ljusgestalter med vingar, sända från himlen för att skydda o göra gott för oss som lever på jorden. Men det behöver inte alltid stämma. Vissa änglar har inte vingar o de är gjorda av kött o blod. De lever runt omkring oss förklädda till människor. De fångar upp oss när vi är på väg att falla, de guidar o vägleder oss rätt. De tar oss i beskydd när vi behöver det som mest. Med eller utan vingar.
Minns du den där trasiga 19 åringen du träffade för snart 18 år sedan? Hon med ångest o självskadebeteende som var på väg rakt ner i mörkret. Ner i kolkällaren som du själv sa. Hon som var medberoende o som funderade på livets mening?
Hon hade tur, på väg ner i mörkret så träffade hon en ängel som fångade upp henne. Du tog henne under dina osynliga vingar o visade vägen tillbaka till livet, glädjen o verkligheten igen. Du såg det ingen annan såg, förstod på ett sätt ingen annan gjort. Du fanns där på ett sätt som ingen annan fanns. Du lärde henne att se o att känna. Att hantera sina känslor o att hantera sorg.
Trots att jag lärt mig av den bästa så sitter jag här nu o vet inte hur jag ska hantera sorgen av att ha förlorat dig. Jag minns den där övningen när jag skulle sitta under en filt o vara död, jag skulle i min död tala till de som jag lämnat efter mig. Vad ville jag säga till dem som stått mig nära när jag inte längre fanns? Istället sitter jag här utan filt, livs levandes o försöker förmedla mina känslor för dig som inte längre finns ibland oss. 
Det känns så overkligt att du inte längre är här.  Att din röst o ditt skratt inte längre finns. Att den kropp som var så fylld med liv o kärlek inte längre är en del av denna jord. Det gör ont, jävligt ont! Eller som du själv skulle ha sagt, det är knas! 
Det smärtar mig att vi inte hann säga hej då. Att du aldrig fick veta hur mycket du betyder för mig. Vad allt du gjort för mig har betytt. Lotta min ängel, du har räddat mitt liv, jag vet inte om du är medveten om det. 
Du blev mitt ljus i mörkret, min ängel som fångade mig när jag föll. Du tog mig upp till ytan igen o blåste liv i det som var på väg att dö. Jag önskar jag fick krama dig o säga tack, men det är försent nu. Du har gått o kvar är jag. Jag lovar att jag ska förvalta allt du lärt mig. Jag ska bevara dig i mitt hjärta tills den dag mitt eget hjärta slutar att slå. 
Tack älskade vän för att du fanns i mitt liv, för allt du gjort för mig o för måmga andra! Himlen har fått en ny ängel o vi kan bara tacka för lånet. Tänker inte säga farväl, det är det värsta ord jag vet. Jag säger vi ses! En dag möts vi igen men i en annan dimension. 
Ute faller regnet o inomhus faller tårar.. 
Sov så gott o tack för allt älskade bästa Lotta! 

Till minne av min älskade vän Lotta som 2016-11-17 lämnade många i stor sorg o saknad ❤️❤️❤️


Jag menar ju inget illa när jag säger...

Nu är den här igen, debatten om vad vi ska kalla de där bruna runda bakverken..
"Men det har ju alltid hetat" eller "Jag menar ju inget illa när jag säger" är de vanligaste ursäkterna när vi diskuterar namnet på de bruna små bollarna.
Jag har en fråga..
Om ni så promt måste säga n bollar om ett bakverk, måste ni promt kalla folk ni tycker är lite knäppa eller dumma för "jävla CP" också?
Varför slåss ni inte för er rätt att säga så?
Jag menar, man har ju alltid kallat människor som är lite efter eller dumma för CP..
Man menar ju inget illa när man säger det till folk. Jo ibland kanske men oftast så säger man ju det lite med glimten i ögat till en kompis. Samma sak med n ordet. Ibland är det illa menat men nu pratar vi om ett bakverk.. "Vi säger ju vitlök o Finska pinnar också" "Är det också rasistiskt? "Lättkränkta människor kan ju åka hem igen om det inte passar". Eller så kan vita människor ändra sitt språkbruk så att ingen känner sig kränkt.
När jag växte upp haglade ordet CP i alla olika sammanhang.
Hörru ditt CP, är du CP eller, Haha, du är ju ett CP barn, jävla CP, är du dum eller, va fan, vilken CP grej.. Till o med en cykel kunde vara CP om den inte fungerade som den skulle.
Det var inget konstigt med det.
Men med åren så lärde samhället oss att man inte får säga så.. Det var elakt o folk som hade en CP skada kunde ta illa upp. Vi fick även lära oss vad CP står för o varför vissa drabbas av en sådan skada.
Ordet ansågs alltså vara kränkande mot människor med en CP skada o fick inte användas som skällsord för korkade människor.
Ska vi be alla med CP skada att flytta in på hem så slipper de höra ordet i negativ tappning? Ska vi förklara för dem att det bara är ett uttryck, att det alltid har hetat så o att vi inte menar något illa? Att de inte ska ta åt sig o vara så lättkränkta. Det är ju bara ett ord. Inte värre än att säga "är du dum eller"?
Vart var protesterna? Varför härjade vi inte om våran rätt att få fortsätta använda ordet som vi ville?
Det har ju alltid hetat så, jag menar ju inget illa när jag knuffar min kompis i sidan o säger "men hallå är du CP eller"?
När man läser debatter om vad vi ska kalla bakverket så låter det ju som att det är en mänsklig rättighet att få säga n boll.
Är det inte en mänsklig rättighet att få kalla folk för CP?
Vad är skillnaden?
Är det för att även vita människor kan vara CP skadade som vi så lydigt köper att det är fel att säga så? För att det kan drabba våra barn o på så vis även oss. Man vill ju inte att ens barn ska kallas "jävla CP". Eller är det för att det är en sjukdom som man inte kan rå för att man har?
Jag kan informera om att man inte kan rå för att man föds med mörk hudfärg heller o att man ska visas lika mycket respekt för att man kan känna sig lika kränkt av ord när man är mörkhyad som CP skadad.
Ingen vit människa eller barn med vit hudfärg kommer ju att lida av eller bli kränkt av att vi säger n boll.
Ligger n ordet för långt bort i våran empatiska tankeverksamhet för att vi ska förstå hur kränkande det är för vissa människor? Det kan ju ändå inte drabba oss.
Varför fick vi aldrig lära oss om n ordet o slaveriet?
Varför har ingen sagt åt oss att man inte får använda n ordet som skällsord o att det finns de som tar illa upp?
Varför används fortfarande n ordet om människor o bakverk när ingen längre skriker CP till varandra ute i samhället?
Varför är det en mänsklig rättighet att få kalla folk för n ordet men ingen mänsklig rättighet att få kalla folk för CP? Varför protesterar ingen? Varför är det ingen som ställer sig upp o skriker att "Det har då alltid hetat" jag kommer alltid att säga det..
Eller "Jag menar ju inget illa när jag säger..."
När hörde du någon säga n ordet senast o när hörde du någon kalla någon för CP senast?