Om

välkommen till Heladej- från kropp till själ, som är min nya verksamhet. Verksamheten är för tillfället är under uppstart o är därför i dagsläget inte helt komplett.
Jag kommer att jobba med massage i olika tappningar i syfte att behandla spänningar, reducera stress o öka välbefinnandet i kropp o själ. Sätter kundens önskemål i fokus så gott det går.
Jag är i dagsläget friskvårds massör o sysslar med svensk klassisk massage men kommer att utbilda mig vidare inom olika massage former så småningom.
Jag sysslar även med healing o kombinerar gärna massage o healing i en lite mjukare o mer avkopplande massage som sedan avslutas med healing.
När jag kommit igång lite så kommer jag även att erbjuda coachning. Då främst inom hälsa, livsstil o andlighet.
Jag är i botten utbildad undersköterska o socionom.

Bloggens fokus är hälsa, välmående, andlighet, alternativ medicin, livet, föräldraskap, livet med Fibromyalgi o massage så klart.

Vill du boka en avkopplande stund för kropp o själ så finns jag för tillfället på skype under namnet :lady8006. Företags mail kommer senare. Jag finns i Stockholm.
Har du inte skype så skriv hur jag lättast kommer i kontakt med dig.

Allt gott, Rebecka ❤️🙏🏽

Presentation

Visar inlägg taggade med livskvalitet

Tillbaka till bloggens startsida

Var tacksam för din influensa

Ni som har influensa. Var tacksamma för att det går över. 
Tänk er att ni har lika ont i kroppen som när ni har århundradets influensa, kombinerat med träningsvärken från helvetet, blåsor i munnen som gör så ont att bi knappt kan äta, problem med magen, likt IBS (ja allt på samma gång) o när ni ligger där i eran säng (för det förmodar jag att ni gör när ni har influensa) så kommer det in någon o knivhugger er lite var stans på kroppen med jämna mellanrum. Som om inte det var nog så är man ju förlamande trött också. Man blir nästan paralyserad ibland. Ni har säkert varit där någon gång? Huvudet dunkar o allt ljud, alla intryck blir som ett kaos i skallen. Det surrar som en aggressiv bikupa där inne o allt flyter ihop som i en dimma. 
All smärta o trötthet gör er givetvis lite förvirrade, ni glömmer mitt i steget vad det var ni skulle göra, orden försvinner ibland o kommer de ut ur munnen på er så blir det helt galet. Ni slutar ringa till era vänner i rädsla för att säga fel. Det kan bli pinsamt.. Sms är bättre, något skrivet kan man korrigera innan man skickar. 
Du har svårt att hålla fokus på det du gör under en längre tid. Hjärnan blir utmattad av den energi det tar att fokusera. Efter 8 timmar på jobbet är det inte att tänka på att försöka vara social. Uteliv o sociala aktiviteter fungerar inte som innan eftersom de ofta omfattar lite högre ljudnivå o sorl från andra människor som pratar. Om ni bara visste vilken energi det går åt att försöka fokusera på dig o vad du säger i en sådan miljö där det förekommer andra ljud. Höga som låga. Det är som att springa ett maraton. Ett neurologiskt maraton.. 
Man tar sats o springer frivilligt in i en vägg.. 
Utmattad kommer du hem o din högsta önskan är att få sova. Icke säger kroppen som värker mer än någonsin eftersom du unnat dig en kväll med goda vänner.. 
Lika bra att sluta gå ut, det straffar sig bara ändå. Själen får en stunds massage men kroppen får betala priset sedan. Ibland tar det dagar att bli människa igen.. Eller ja, så gott det går vill säga. 
Tänk om det inte skulle gå över. Ni skulle få jobba så, leva så, tacka nej till vissa sociala aktiviteter pga utmattning o ångest inför smärtan som kommer. vissa dagar eller perioder är värre än andra. 
Föreställ er att leva så resten av livet o jag hälsar er välkomna till min verklighet. Detta tillstånd har varit min vardag 24 timmar om dygnet i 12 år. 
Vissa saker blir bara värre med åren.. 
Inte syns den heller, syns inte finns inte. Svårt att få förståelse för en sjukdom som inte syns. Tänk om den var synlig, hade det varit lättare då? Hade folk haft en annan förståelse? Man ser ju om någon är blind eller sitter i rullstol, men Fibro.. "Va- är du sjuk? Det syns inte".. 
Kroppen bryts ner. Noll uthållighet. 
Får kramp o låsningar av minsta lilla.. Ibland utan fysisk ansträngning. 
Motionera säger folk.. 
Har prövat både yoga o sjukgymnastik. Hade ont i flera dagar efteråt o sedan var det dags för nästa pass. Upplevde det bara som att smärtan blev värre.. Försökt simma också men kom en halv längd sedan gjorde det för ont i knän o höfter. 
Promenad går bra ibland beroende på dagsform. Men inte för länge då låser sig hela kroppen o man ser ut som en haltade vandrande pinne i några dagar.. 
Orkar inte hålla upp armarna o statiska positioner är inte att leka med. Är helt slut efter att ha duschat o tvättat håret, bara att torka sig efter dusch är sjukt jobbigt. Torka håret med hårfön kräver många pauser eftersom det är för ansträngande.. 
Så var tacksamma för att det är influensa ni har o inte Fibromyalgi! 


Hur viktig är vikten?

I tre veckor har jag varit sjuk.. 

Vet fortfarande inte vad det är jag drabbats av, men jag hostar fortfarande o öronen gör ont.. 😕 
I fredags hade jag kontakt med vårdcentralen som hänvisade mig till lättakuten. 
Fartade dit o fick ny hostmedicin o antibiotika. 
Mår fortfarande inte hundra men lite lite bättre känner jag mig. 

Var på middag hos svärmor igår som genast la märke till att jag gått ner i vikt. 
Inget jag själv har tänkt på, men jag blev tvungen att kolla så jag ställde mig på vågen. 
58,9 kg. Tycker kilona stått still sedan förlossningen.. 
Gick snabbt ner o har stått o pendlat mellan 61 o 62 kg. 

Har egentligen aldrig brytt mig om vikt, o tycker väl fortfarande att det är en hysterisk hets kring hur mkt man väger. 

Fram till 26 års ålder var jag mager som en skrika o många trodde att jag hade ätstörningar. 

Efter 26 så vände det o när jag blev gravid så vägde jag in mig på 56 kg. 
Inte mkt är allas första reaktion! 
Nej det är inte mkt, men jag är 152 cm lång o 56 kg motsvarar för min längd ett BMI på 24,8.  25 är gränsen för övervikt. 

Under graviditeten utvecklade jag graviditetsdiabetes. 

Idag är diabetesen borta, men jag jag löper större risk att utveckla diabetes i framtiden. Inget jag vill naturligtvis. 

Vikten har ju en stor betydelse för just diabetes så därför har även jag tänkt om lite när det gäller vikt. 

Jag vill inte bli mager som en skrika igen för jag trivs inte som hyper smal zice zero.  

Men det känns bättre att väga under 60 för min del eftersom jag är så kort. 
Tränat har jag inte gjort på 10 år pga fibron så det jag väger är inte muskler direkt. 

Jag har ingen ideal vikt, men målet är att komma i mina gamla jeans som jag hade innan jag blev gravid. 
Snart är vintern här o jag har inte råd att köpa ny garderob.. 

Jag skulle aldrig äta några bantningspiller eller leva på några dieter, det är jag för mkt gourmet människa för. 

Jag älskar god mat o att få äta gott o njuta av mat är en stor del av min livskvalitet. 

Så att aktivt banta är inte min grej. 

Inte heller att avstå goda bakverk eller såser för att jag är rädd för kalorier. 

Sen har även jag önskemål o ett medvetet tänk.
När jag köper mat så är det viktigt att det är ekologiskt, helst krav märkt i den mån det finns. 
Speciellt animaliska produkter. 

Är det viktigt med vikt eller ska man bara njuta av livet? 

Ska man unna sig eller ska man hela tiden tänka på vad man stoppar i sig? 

Hur tänker du?