Visar inlägg taggade med möte

Tillbaka till bloggens startsida

Ett annorlunda budskap

Har ni känt den där känslan som uppstår när två främmande människor som befinner sig på samma känslomässiga plan möts i någon slags själslig symbios?
Det har jag. Häromdagen på ett möte där det inte alls var meningen att jag skulle bli för känslomässigt involverad.
Det var tänkt att vara ett möte mellan en myndighetsperson o en klient.
Ett möte där jag som yrkesperson ska hålla i trådarna o vara en professionell samtalsledare.
Men riktigt så blev det inte..
Istället möttes två främmande själar i sorg i någon slags konstig osynlig känslosymbios.
Klienten var precis som jag mitt uppe i ett sorgarbete.
Hen har förlorat sina nära o kära o jag en älskad vän.
Hen delgav mig sin historia. Jag blev påmind om att hen skulle behövt min avlidne vän som även väglett mig genom sorgbearbetning. Hade min vän fortfarande varit frisk o vid liv hade jag gett hennes nummer om hen hade velat.
Vi pratade om sorg, döden, tårar o bearbetning av sorgen. Om vikten att få vara ledsen o att få läka i sin egen takt.
Hen var precis som jag innan jag fick hjälp av min vän. Uttryckte precis samma saker som jag själv gjorde innan jag kom i kontakt med mina egna känslor, innan jag fann modet att våga stanna i dem o hantera dem istället för att fly ifrån dem.
Så där satt vi, två främlingar, en myndighetsperson o en klient med varsin sorg. Hen grät o jag grät. Hen över sin sorg o jag över min, men även av medkänsla för denna människa som förlorat så mycket av sitt liv. Jag kände en konstig lättnad över att lite förtäckt få släppa lite på mina egna privata känslor.
Tack hen för att jag fick ta del av din historia o dela din sorg med dig i ett så annorlunda men vackert möte.
När orden tagit slut o tårarna slutat att rinna så avslutade vi mötet med en varm kram.
Känslomässigt omtumlad lämnade jag lokalen o fick ut. Passerade en kyrka vars kör just då sjöng Jill Jonssons "Kärleken är", ni vet om ängeln som flög förbi mot himmelen så fri men som lämnade sitt leende på vår jord.
Jag vet vilka änglar det var som flög förbi o jag är säker på att de log på väg upp till sin himmel.
 

Att läka på en annan nivå

Häromdagen var jag med om det märkligaste jag upplevt i hela mitt liv. 

Jag har i grund o botten ingen specifik religion men ser mig mig som andlig eftersom jag ändå har en tro på andevärlden. 
Jag sysslar själv med healing o har både fått o ger healing till andra. Därför tror jag på healing som fenomen. 
Häromdagen hade jag vart hos min naprapat o var på väg till bilen när jag plötsligt blev stoppad av en man o en kvinna. 
Kvinnan undrade om hon fick ställa en märklig fråga o undrade om jag hade ont någonstans. 
Jag med min Fibro har ju ont överallt , men för tillfället var det värst i ryggen. 
Jag svarade lite flytigt ja på frågan o hon undrade om det var i ryggen jag hade ont.. 
Sedan frågade hon om hon fick bota det onda genom att lägga handen över ryggen. 
Det fick hon.. 
Sedan följde någon bön i Jesu namn o en befallning att avlägsna smärtan. 
Hon försökte några gånger men jag märkte ingen skillnad. Hon frågade om jag har olika längs på benen o det vet jag att jag har för jag har vid ett annat tillfälle försökt att ordna till det hos naprapaten.. 
Även detta ville hon försöka råda bot på med hjälp av Jesus. 
Åter igen någon bön o befallning om att mitt vänsterben skulle växa ut.. 
Ingenting hände enligt min mening men mannen sa att benet kommer.. jag fick svara nej på frågan om jag kände någon skillnad. Diplomatisk som jag försöker vara så tröstase jag dem med att det kanske kommer kännas bättre o annorlunda om ettag. De godtog mitt sätt att tänka o vi skildes åt med ett Gud välsigne dig.
Jag kom hem o tänkte inte mer på det förens jag la upp benen i soffan o såg att bägge benen var lika långa.. 
Att healing kan beröra o kännas avslappnande har jag varit med om o de jag själv har gett healing vittnar om en speciell känsla av ro o harmoni. 
Men att ett ben kan växa ut någon cm har jag aldrig varit med om tidigare. Jag som är skeptisk till allt vad religion heter o stör mig ofta på alla religiösa typer som vill prata om Gud- de dras ju till mig också naturligtvis.. Men de här var annorlunda, de försökte inte pracka på mig någonting utan de bara gjorde sin grej med att försöka läka. 
Men i Jesu namn o denna märkliga kvinna fick jag bevittna en sak jag aldrig trott var möjligt. Jag är fortfarande i chock! 
En helt absurd upplevelse men skönt att bägge benen nu är lika långa! 
Religiös kommer jag inte att bli men kommer nog förundras över hur detta gick till ettag framöver.. 
Någon som varit med om liknande?