Visar inlägg taggade med myndighet

Tillbaka till bloggens startsida

Flickan med svavelstickorna i verkliga livet

Minns ni sagan "Flickan med svavelstickorna" av HC Andersen?
Den fattiga lilla flickan som sålde svavelstickor men ingen varken såg eller hörde henne..
Hon som tillslut började tända alla stickor för att hålla värmen i den kalla kylan. Som för varje sticka såg en massa saker hon drömde om men som försvann när stickan slocknade.
Det var allt ifrån mat till braskaminer o tillslut hennes avlidne mormor som kom med ljuset av stickorna.
O i ett hörn blev hon liggandes med utbrunna svavelstickor omkring sig efter att ha fattat sin mormors utsträckta hand o följt med henne till evighetens land.
Denna flicka är huvudperson i en tragisk saga men för många så är sagan en verklighet där de själva är huvudpersonen.
De kanske inte tänder svavelstickor rent bokstavligen men de delar flickans tragiska öde att inte ha råd med mat, kläder eller andra nödvändigheter.
I sagan är det en flicka, i verkliga livet är det äldre, sjukskrivna, arbetslösa, ensamstående eller föräldrar med sjuka barn som med eller utan svavelstickor ser hur mångt och mycket går dem förbi i livet.
Jag möter dem varje dag, människorna med svavelstickorna.. Jag har klienter som avsäger sig hjälp av hemtjänsten fast de har behov av hjälp eller som tackar nej till trygghetslarm i bostaden för att kostnaden är för dyr. Ett larm kostar 119 kr i månaden o är för många en stor källa till trygghet i hemmet men också en förmögenhet att betala..
Ska man som äldre med låg pension behöva prioritera bort sin egen säkerhet eller sina hjälpbehov av ekonomiska skäl?
Nu blir det ännu värre om man har oturen att vara sjuk också..
Högkostnadsskyddet höjs med 400kr o ligger på 1600kr. Tillhör man Norrbottens läns landsting kommer man få betala 500kr för ambulanstransport.. Ambulanstransport räknas inte in i högkostnadsskyddet..
Vad kommer nu hända med våra äldre med låg pension? De arbetslösa, sjukskrivna eller föräldrar med barn med särskilda behov?
De med låg eller ingen inkomst som är i behov, tom akut behov av sjukvård eller omsorg?
Ska rätten till ambulans o akutsjukvård bli en klassfråga?
Ska hemtjänst vara en klassfråga?
Ska mina klienter med låg pension, som ringer mig o säger att de vill ta bort behövliga insatser av hemtjänsten eller som av ekonomiska skäl avstår från trygghetslarm nu även behöva avsäga sig tryggheten att kunna ringa en ambulans om de skulle behöva?
Ska de äldre i Norrbottens län med akuta bröstsmärtor, stroke eller med frakturer efter fall i hemmet gå o lägga sig på soffan o hoppas på att det går över av sig självt?
Ska den arbetslösa ensamstående mamman med ett akut sjukt barn knacka på hos grannen o be om skjuts till akuten? Eller ska hon ta bussen?
Ska den som är sjukskriven behöva prioritera mellan mat eller ha möjlighet att kunna åka till sjukhuset med ambulans om olyckan är framme?
Ska vi alla som har möjlighet att spara pengar öppna ett "akut o ålderdoms konto" som vi kan använda oss av för att slippa prioritera bort våran trygghet o vårt kommande hjälpbehov när vi är i behov av hemtjänst eller för att ha råd att ringa 112 om vi eller våra barn skulle bli akut sjuka.. För att slippa bli en av dem som av ekonomiska skäl får lägga sig på soffan med sina bröstsmärtor o hoppas på att det går över..
När ska vi sluta spela rysk roulette med svaga o utsatta människors liv?
När ska äldre få känna sig trygga i sina hem o få den hjälp de behöver? När ska alla människor ha lika rätt till vård o omsorg oavsett ekonomisk situation? 

Flickan med svavelstickorna har åldrars, hon är ensamstående mamma,sjukskriven arbetslös eller pensionär. Hon finns överallt omkring oss o även vi kan hamna där en dag. Ensamna o sjuka får vi sitta där o tända en sticka i taget o kanske får vi se de sakerna vi förr hade men som nu är ett minne blott.. Som endast finns i våra drömmar. Kanske får vi frusna o hungriga sluta våra ögon i vår ensamhet o gå vidare in i evighetens land. 

Här om dagen fick jag ett samtal från en av mina klienter.. vårt samtal avslutades med att hon sa "man ska inte bli gammal i det här landet, och man ska inte ha någon kontakt med er.. Förlåt, men så är det, men det är inte ditt fel"
Mitt svar "Jag förstår hur du tänker."

Tror ni att jag vinner överklagan mot FK?

I början av februari kom ett brev från FK som meddelade att jag inte längre har rätt till SGI, sjukpenninggrundande inkomst eller tillfällig föräldrapenning eftersom jag inte ansökt om fem dagar i veckan efter att A fyllt 1 år. Något jag senare ändrade i kontakt med handläggare på FK att det kommit till min kännedom att man måste ta ut 5 dagar..
Vidare i sin motivering hävdar FK att jag inte skyddat min SGI eftersom jag inte hade någon inkomst under 2 av mina 4 veckor i Indien. Det är förvisso sant men deras angivna datum stämmer inte.
Det finns något som heter eftertidssydd och tre månaders regeln vilket innebär att man kan få behålla sitt SGI om man tre månader efter att man saknat inkomst börjat arbeta igen, eller om man på annat sätt åter får en SGI skyddad inkomst.
Enligt FK så har jag skyddat min inkomst fram till 23 nov 2014.
Men jag har erhållit föräldrapenning från mitten av dec fram till sista januari 2015. Återgick till fast tjänst 100% den 2 februari 2015. Jag har alltså i enlighet med denna tre månaders regel och eftertids skydd börjat jobba och skaffat mig en SGI skyddad inkomst inom tre månader, vilket borde ge mig rätt till både SGI och tillfällig föräldrapenning. Föräldrapenning är väl också SGI skyddad inkomst och jobbar man och har för avsikt att jobba längre än 6 månader så ska man väl ha rätt till SGI?
Jag har som socialsekreterare och som yrkesperson skrivit x antal överklaganden och aldrig förlorat ett överklagande...
Men nu står jag här som privatperson och ska för första gången överklaga för egen vinning...
 
Plats och datum
 

Namn och personnummer. Försäkringskassan angående beslut om nedsatt sjukpenningsgrundande inkomst och föräldrapenning fattat 2015-02-02.

Yrkande

Jag överklagar härmed Försäkringskassans beslut den 2015-02-02 och yrkar att Förvaltningsrätten i Stockholms län beviljar mig fortsatt SGI samt tidigare bedömd inkomst i enlighet med min tidigare ansökan med stöd av den tre månaders regel som finns, så kallat efterskyddstid. Den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten skall inte sänkas bl.a. för den som avbryter sitt förvärvsarbete. Skyddet mot sänkning gäller under högst tre månader oavsett om avsikten är att förvärvsavbrottet skall pågå under längre tid (3 § RFFS 1998:12).
Ett generellt undantag från huvudregeln är den s.k. tremånadersregeln i 3 § RFFS 1998:12. Där föreskrivs att SGI inte ska sänkas när den försäkrade avbryter sitt förvärvsarbete under högst tre månader i följd, oavsett om avsikten är att förvärvsavbrottet ska pågå längre tid. I vissa situationer kan en försäkrad som inte har någon inkomst av eget arbete ändå få behålla sin tidigare fastställda SGI. Ett exempel på sådan SGI- skyddad tid är avbrott i förvärvsarbetet under högst tre månader i följd, s.k. efterskyddstid. Tremånadersperioden räknas fr.o.m. den dag då en försäkrad inte längre bedriver det förvärvsarbete som legat till grund för SGI:n. Om ett sådant SGI-skydd förelegat under tre månader sänks SGI:n till noll kronor om den försäkrade inte återgår i förvärvsarbete eller omfattas av annat SGI-skydd. För att en försäkrad åter skall omfattas av tremånadersregeln krävs att han eller hon återgått i arbete och har för avsikt att arbeta under minst sex månader i följd.
Detta står att finna i RÅ 2009 ref. 76
 

Grund och sakomständigheter

Jag anser att Försäkringskassans beslut är felaktigt då Försäkringskassan i sin motivering framför att jag efter 2014-11-23 inte har skyddat min SGI.
Jag har under min föräldraledighet rest bort under vecka 47 till och med vecka 50. Jag har under vecka 47 haft betald semester. Under vecka 48 och 49 har jag dock saknat inkomst då jag inte tog ut semesterdagar från min arbetsgivare eller erhållit föräldrapenning hos Försäkringskassan. Vecka 50 har jag beviljats obetald semester från min arbetsgivare och har därmed skyddat min SGI till och med 2014-12-14 och inte 2014-11-23 som Försäkringskassan yrkar. Vidare hävdar Försäkringskassan i sin motivering att jag inte ansökt om Föräldrapenning fem dagar i veckan efter att barnet fyllt 1 år (barnet fyllde 1 år 2014-11-05) och att även det ligger till grund för deras beslut att sänka min SGI och rätt till tillfällig föräldrapenning.
Jag har från och med 2015-12-15 återigen ansökt och fått beviljad föräldrapenning fram till 2015-01-31. Jag har alltså från och med 2014-12-15 åter igen haft en SGI skyddad inkomst.
Försäkringskassan har beviljat och betalat ut föräldrapenning för 19 dagar för perioden 2014-10-21 till och med 2014-11-15 (observera att barnet fyllde 1 år 2014-11-05) samt för fem dagar för perioden 2014-12-15 till och med 2014-12-19. För perioden 2014 12-22 till och med 2015-01-20 har jag erhållit föräldrapenning för 19 dagar.
Under perioden 2014-12-26 till och med 2015-01-09 har jag erhållit föräldrapenning för tre dagar.
Jag har alltså ansökt om och fått beviljat föräldrapenning för 5 dagar i veckan efter det att barnet fyllt 1 år, därför föreligger det inget skäl till att sänka min SGI eller inskränka min rätt till tillfällig föräldrapenning på dessa grunder.
Jag har sedan 2012-09 haft en tillsvidareanställning som omfattar 100% och har 2015-02-02 återgått till 100% tjänstgöring efter min föräldraledighet. Den som förvärvsarbetar ska ha rätt till SGI om målsättningen är att arbeta under minst sex månader. Jag har alltså
även om jag inte har skyddat min SGI under perioden 2014-11-24 till och med 2014-12-06 i enlighet med tre månaders regeln återgått till arbete inom tre månader och borde därför omfattas av den efterskyddstid som finns. Således finns ingen grund att sänka eller inskränka min rätt till SGI eller tillfällig föräldrapenning.

Jag bifogar anställningsavtal samt utbetalnings beslut från Försäkringskassan för perioderna 2014-10-21 till och med 2015-01-31.
 
Vad tycker ni om mina argument och motivering?
Har jag någon chans över huvud taget att vinna en rättslig strid som privatperson mot en myndighet?
 
Namaste

Lite hot får ni ju stå ut med

Ja, rubriken är ett delcitat från en polisman efter att en kollega anmält att hen blivit hotad av anhöriga till en av sina klienter.
Så som socialsekreterare ska man alltså finna sig i att bli hotad, det ingår i våra arbetsuppgifter o är en naturlig del av vårt arbete med människor i behov av hjälpinsatser av kommunen.. Eller med anhöriga med behov av hjälpinsatser..
För hoten kommer inte allt för sällan från anhöriga som tror att de hjälper sina nära o kära genom att hota eller på annat sätt hindra handläggaren ifrån att göra en rättssäker bedömning o utredning av den hjälpbehövandes situation.
Att ta emot hot o personliga påhopp för att man ställer fel frågor, fattar ett avslagsbeslut eller helt enkelt givit information på ett sätt som inte passar den anhörige är alltså helt ok o en del av mitt jobb som socialsekreterare..
På de flesta sjukhus finns skyltar uppsatta att allt våld polisanmäls o att det råder nolltolerans mot hot oavsett vad för hot det rör sig om.. Men detta gäller alltså inte socialsekreterare på socialtjänsten.
Vad är det som är värre att hota en sjuksköterska än en socialsekreterare?
Jag kan inte minnas att det står skrivet i mitt anställningsavtal att det ingår i mina arbetsuppgifter att bli hotad,idiotförklarad o bli bemött på ett icke respektfullt sätt på arbetstid.
Är det inte en fråga om säkerhet o arbetsmiljö?
Varför är det viktigare att trygga vårdpersonalens säkerhet o inte personalen på en svensk myndighet?
Hur mycket ska vi socialsekreterare stå ut med?
Vart går gränsen för hur illa man får bete sig mot en myndighetsperson som har i uppgift att utreda, handlägga o delge beslut i frågan om rätt till bistånd från kommunen?
Är det mer ok att kalla en socialsekreterare för inkompetent idiot än en undersköterska eller sjuksköterska?
Är det mer ok för anhöriga att skrika att en socialsekreterare på en myndighet är inkompetent, dum i huvudet o att ett byte av handläggare genast måste ske för att tilliten är förstörd på grund av ett negativt beslut än att skrika på en sjuksköterska på akuten att denne är inkompetent, dum i huvudet o genast kalla dit en annan sjuksköterska som är kompetent o kan sitt jobb?
Har man som patient rätt att säga till sjuksköterskan på akuten att "jag vill inte ha dig som sjuksköterska för jag anser att du är värdelös, jag har ingen tillit för dig o jag vill att du skickar hit en bra o kompetent sköterska som kan sitt jobb"?
Ja uppenbarligen eftersom det ingår i mina åtaganden att bli hotad, bli otrevligt bemött o få min kompetens ifrågasatt, medan det för sjukvårdspersonalen skyltas öppet med en nolltolerans om all form av våld o hot.
Visst får man ha i åtanke att det är en stressande o påfrestande situation för anhöriga o den som är i behov av hjälp men det ger en ändå inte rätt att uppföra sig hur som helst.
Jag skulle aldrig ringa o hota min läkare för att hen inte skriver ut just den medicin jag vill ha, eller kalla läkaren för lat idiot för att hen inte har en ledig tid just när det passar mig.
Jag skulle heller inte ringa o skrika att min tandläkare är inkompetent för att jag får tandvärk 1 v efter att jag varit där.
Jag skulle inte ta mig tid att ringa runt till ett helt sjukhus o skrika o gapa för att jag får vänta på en operation.
Visst kan man o har rätt att framföra sitt missnöje men på ett respektfullt sätt.
Att inleda ett samtal med ett "hur i helvete kan du..." Eller direkt gå till personangrepp, hota eller skrika att personen är en inkompetent idiot är aldrig ok oavsett om du pratar med en läkare, en socialsekreterare, en sköterska på akuten, en kassör på ICA, en busschaufför, en servitris på krogen eller en förskolelärare.
Lika lite som man har rätt att hota andra människor på stan har man rätt att hota andra människor i tjänsten.
Jag accepterar inte att bli respektlöst behandlad o hotad i mitt privatliv, varför ska jag behöva acceptera det på jobbet?
När kommer nolltoleransen mot hot o våld nå svenska myndigheter?
När ska socialsekreterare få känna sig trygga på jobbet?
När ska jag få byta ut mitt överfallslarm mot en skylt där det står att det råder nolltolerans mot all form av våld o hot om våld mot mig som socialsekreterare o att allt våld o hot om våld kommer att polisanmälas?

Utskällning o beröm

Första arbetsveckan är över. Jag har kastats in i jobbet som att jag aldrig varit borta.
Har redan varit på uppföljningsmöte,fattat beslut i ärenden som jag egentligen inte ska ta över förens 1 a mars. Blivit utskälld,idiotförklarad o fått beröm av chefen för bra handläggning. Fått lovord o ursäkter för vad jag fick komma tillbaka till..
Utskällningar o idiotförklaringar är inget jag tar personligen. Tycker mest synd om bittra o sura människor som aldrig kan se någonting bra o vackert i livet. Deras förlust inte min, men synd att folk ska behöva må så dåligt att de måste ta ut sin ångest på andra.
Min existensiella överlevnad hänger inte på huruvida folk tycker om mig eller inte.. Därför lägger jag ingen vikt vid vad anhöriga eller andra skriker i telefonen.
Mitt jobb går inte ut på att bli omtyckt av söner,döttrar,fastrar,farbröder eller andra släktingar, mitt jobb går ut på att utreda o handlägga rätten till bistånd utifrån lagar o regler på ett rättssäkert sätt.
Rivstart har det blivit men något annat hade jag inte förväntat mig.
Flexen visade 3,5 timme plus när jag flexade ut idag.
Trots stressig vecka så är jag lugn o tar en sak i taget.
Jag har ju lovat mig själv att jag är den viktigaste människan i mitt liv detta år.
Ingen mening att hetsa upp sig!
Atmosfären på jobbet är också lugn o det känns som ett nytt ställe trots att alla har mycket att göra o är stressade.
Det är en helt annan miljö än när jag gick..
Jag känner mig också som en ny människa!
Nu har jag varvat ner, spenderat tid med A, ätit god middag o tagit en varm o avslappnande bastu.
Återstår att torka håret, krypa ner i sängen o förhoppningsvis sova sig i form inför morgondagens lunchdejt med mina förra kollegor.

Käftsmällar o kramkalas

Första dagen på jobbet är avklarad o dagen bjöd på både positiva o negativa överraskningar. Anlände till kontoret tio minuter för tidigt för att inse att mitt passerkort inte funkar längre så där stod jag i det underbara vädret o väntade på att någon vänlig själ skulle ha barmhärtighet att släppa in mig.. Men jag fick ju stå under tak iaf! Nästa bakslag kom när jag lite stel, frusen o dödstrött tänkt att ta mig en uppiggande kopp kaffe.. Ni vet den där koppen som är livsavgörande för att man ska överleva förmiddagen en måndagsmorgon på kontoret?! Men just idag, denna måndag så var Kaffemaskinen var trasig... Katastrof är en bra beskrivning för den upplevelsen... Fick ta ett glas vatten ist. Efter kaffebesvikelsen kom nästa lite mindre roliga nyhet.. Mina nya ärenden. Jag hade hoppats på att få tillbaka mina gamla, men samtidigt visste jag att det säkert inte blir så eftersom jag varit borta så länge. Så nu sitter jag med 117 nya personer som jag inte känner annat än till namnet.. Knappt det heller.. 117 personer som den förra handläggaren slet hårt med o som den nuvarande efter 5 månaders vik lämnar med orden "man måste vara utvilad för att orka med det här området". Utvilad är ju det sista jag är som småbarnsmamma med Fibro.. Inte får man vila när man kommer hem heller, där väntar energisk 1 åring som vägrar att sova. Antingen somnar hon jätte sent eller så somnar hon tidigt o vaknar var 30 min/timme tills man själv går o lägger sig. Finns ingen tid till återhämtning innan man ska upp o jobba igen. Så det här kan nog bli spännande! Jag får se det som en utmaning! Rätt inställning kan göra mycket ibland! En annan sak som också gör mycket är kollegorna, mina kollegor är toppen, de gamla har saknat mig o de nya verkar gulliga! Många kramar o handskakningar blev det. Annars har dagen gått åt till att jaga vaktmästare för att återuppliva mitt passerkort, komma in i datorn, alla system o program. Mitt parkeringstillstånd hade iaf kommit så att jag slipper gå o vrida på p skivan på lunchen. Bloggar gör jag samtidigt som jag sitter i sängen hos liten som vaknat för 3 je gången sedan kl 19.30 för att slippa blogga mitt i natten som vanligt.. Nu är man tillbaka på banan igen.. Namaste! 🙏

Äldre inlägg