Visar inlägg taggade med samhälle

Tillbaka till bloggens startsida

Hur många register ska jag vara med i egentligen?

Idag är det exakt 60 år sedan Rosa Parks vägrade att ställa sig upp o överlåta sin plats åt en vit man på en buss i USA. Startskottet på en av historiens viktigaste kamper, som tyvärr är lika aktuell än idag..
Samma dag 60 år senare nås jag av nyheten att Botkyrka kommun vill föra statistik över invånarnas hudfärg o religiösa trosuppfattning, även kallad jämlikhetsdata.
I skogås har en hyresvärd fått kritik för att de frågar om nationalitet o ålder i sina kontrakt. De har haft problem med stökiga hyresgäster o vill nu ha ordning. Precis som att nationalitet ligger till grund för skapandet av ordning o skötsamma hyresgäster. 
Kent Ekeroth vill registrera min etniska bakgrund för att kartlägga mina kriminella vanor utefter mitt melanin o genetiskt arv. 
Jimmie Åkesson vill registrera min religiösa trosuppfattning för att försäkra sig om att jag inte är någon galen jihadist som i smyg rekryterar folk till IS eller planerar att spränga mig själv i bitar någonstans på öppen gata. 
Botkyrka vill nu alltså veta vilken hudfärg jag har o vilken religösa trosuppfattning jag identifierar mig med. 
Det är nämligen det som är poängen med jämlikhetsdata. Att man på frivillig basis får svara på frågor om olika saker, i detta fall religion o hudfärg i syfte att kartlägga diskriminering. (för det är ju inte alls uppenbart att det existerar diskriminering) 
Åter igen tror jag att gruppen adopterade blir bortglömda o att internationellt adopterad inte kommer att finnas som val. Kommer jag att kunna kryssa i att jag är mörkhyad svensk? För det är det jag identifierar mig som - svensk även fast jag i statistik räknas som invandrare. 
Ja lite diskriminerad känner jag mig kanske.. 
Istället kommer man att få frågan i vilket land man är född alternativt om man är född utanför Sverige eller Europa. Sedan brukar man även få frågan i vilket land ens föräldrar är födda i alternativt om de är födda utanför Sverige eller Europa. Ibland även vilket år eller i vilken ålder man invandrat till Sverige o vad man har för modersmål.  
Ursäkta men jag har inte av fri vilja valt att invandra hit.
Resultatet blir ju helt galet.. 
Ja, jag är då född i Indien men mina föräldrar är födda i Sverige. Jag invandrade ofrivilligt strax efter min födelse men trots att jag är född på andra sidan jorden så har jag svenska som modersmål. 
Vore så mycket lättare om det fanns en svarsruta där det står "internationellt adopterad" eller bara "adopterad". 
Ska jag vara ärlig så tror jag inte att Botkyrka kommun bryr sig ett skvatt om en internationellt adopterad ateist. Tror knappast att kommunen kommer ta upp frågan eller satsa pengar på att minska diskrimineringen av internationellt adopterade ateister som känner sig lite diskriminerade av att räknas som invandrare när de lever som svenskar. 
Så varför vill de då registrera min hudfärg o religiösa trosuppfattning? 
Tror inte att det gör någon skillnad om det registeras vilken hudfärg eller religion invånarna har. 
Jämlikhetsdata används bland annat i USA o Finland. Hur ser de länderna ut? 
KKK härjar fortfarande i USA, folk har fortfarande problem med en svart president, svarta obeväpnade män löper fortfarande större risk att bli nerskjutna av polis än vita obeväpnade män. KKK s ledare talar fortfarande om ett kommande raskrig. 
Finland tar fortfarande knappt emot några flyktingar o det högerextrema våldet ökar i Europa, så vad spelar det för roll att min hudfärg o religion så som jag som person uppfattar mig själv finns i ett register som inte en människa förutom SD kommer att visa intresse för. 
Hur många register ska jag behöva finnas med i? Vad vill de veta nästa gång? Längd, vikt o skostorlek? 
Ska jag vara ärlig så ser jag det som ett större problem att mäta 153 cm över havet o att ha storlek 35 i skor än att min hud är kaffelatte färgad. 
Det är mer irriterande att aldrig nå upp i skåp, att som 35 åring behöva köpa skor på skoaffärernas barnavdelning eller att nå ner med benen i kollektivtrafiken än att ha kaffelatte färgad hudfärg. 
Det är väl för övrigt allmänt känt att vissa grupper i samhället är mer diskriminerade än andra, det behöver vi väl inte skicka ut enkäter för att få svar på? 
Att SD ökar o snart är uppe i 20% är väl svar nog på att diskriminering existerar o är ett stort  samhällsproblem? Var 5 te svensk röstar på ett rasistiskt parti.. 
Lägg de pengarna på något annat istället som att jobba mot rasism, mobbning o integration tex. 
Satsa på skolan o lär nästa generation att alla människor är lika värda! 

När orden tar slut

Det finns tillfällen i livet då man behöver tid för en pause och återhämtning. Tid för reflektion och att bara vara. Jag har en sådan period nu.

Livets pussel är inte alltid lätt att lägga, ibland tar det stopp av olika anledningar. Vissa bitar fattas, kommer bort och hittas åter.

Man stirrar sig blind på mönstret och man kommer ingen vart. Det är då man tar den där välbehövliga pausen.

Ibland slocknar lampan och då måste man stanna upp.

Den sista tiden har mitt hjärta varit tungt, min näsa täppt och min mage ut och in.

Vi har varit sjuka i omgångar jag och min dotter.

Det är mörkt både ute och inne.

Mörker, mörker.. Känns som att det aldrig ska ta slut.

Mitt paradis på jorden finns snart inte mer, världen är en sjuk plats och blir bara värre.

Ibland räcker inte orden till.. De tar slut, fastnar någon stans på vägen.

Människor flyr från krig, barn misshandlas för sin hudfärg, terror attacker världen över. Rasisternas ord skär i öronen.

Minns ni TV serien Ally Mcbeal?

I jobbiga och utvalda situationer spelades en låt upp?

Hade mitt liv varit som i Ally Mcbeal hade denna text dykt upp idag.

En gammal goding med White Lion: En av mina barndomsfavoriter.


"When The Children Cry"

Little child
Dry your crying eyes
How can I explain
The fear you feel inside
'Cause you were born
Into this evil world
Where man is killing man
And no one knows just why

What have we become
Just look what we have done
All that we destroyed
You must build again

When the children cry
Let them know we tried
'Cause when the children sing
Then the new world begins

Little child
You must show the way
To a better day
For all the young
'Cause you were born
For the world to see
That we all can live
With love and peace

No more presidents
And all the wars will end
One united world under God

When the children cry
Let them know we tried
'Cause when the children sing
Then the new world begins

What have we become
Just look what we have done
All that we destroyed
You must build again

No more presidents
And all the wars will end
One united world under God

When the children cry
Let them know we tried
'Cause when the children sing
The new world begins

What have we become
Just look what we have done
All that we destroyed
You must build again

No more presidents
And all the wars will end
One united world under God

When the children cry
Let them know we tried
'Cause when the children fight
Let them know it ain't right
When the children pray
Let them know the way
'Cause when the children sing
Then the new world begins

Vem bryr sig om ett försvunnet barn?Who cares about a missing child?

Äntligen är sommaren här på riktigt!
Solen skiner och det är en perfekt dag att åka till stranden.
Du packar en väska, kanske en matsäck till lunch.
Du och din familj är äntligen på väg till stranden för att sola, bada och bara njuta av värmen. Gladast är din femåring som längtat efter att få åka och bada hela sommaren.
Vad ni inte vet är dagen kommer sluta i katastrof. Bara två av er kommer att komma hem igen.
Ni väljer en plats att vara på.
Småpratar lite med varandra. Er femåring är förtjust och springer glatt runt i sanden.
Du plockar fram en bok, din partner häller upp en kopp kaffe. Ni njuter av livet. Du njuter av din familj.
Du ser med kärlek på din partner som löser korsord, vänder blicken mot din femåring som bygger ett sandslott. Hela du fylls av kärlek till dessa två individer.
Du börjar bli lite sömning, tänker att du ska vila ögonen lite. Din partner är vaken och håller koll. Det du inte vet är att din partner har somnat i sitt korsord.
När du vaknar igen är ditt barn borta. Du söker med blicken, men finner inte det du söker. Din partner sover fortfarande och kvar står sandslottet i sin ensamhet.
Du börjar gripas av panik men vill ändå inte släppa lös känslan. Ditt barn måste ju vara här i närheten.
Du väcker din partner och ni ropar och börjar leta. Ert barn är borta..
Ni ringer SOS alarm som skickar en ambulans och en brandbil till platsen.
Skräcken att ert barn gått och badat ensam börjar komma smygandes men nej, inte kan det väl vara så?
När räddningstjänsten kommer ber de om hjälp att hitta ert barn. De vill att de vuxna ska bilda en kedja och tillsammans söka i vattnet så långt ut de kan. Allt för att hitta ert barn vid liv där på stranden.
Cirka 200 vuxna människor tillfrågas om hjälp av räddningstjänsten för att till varje pris hitta ert barn.
Ingen av de tillfrågande vill hjälpa till att hitta ditt barn. Läs igen- ingen!
Där står du med din partner på en strand med en saknad femåring och cirka 200 vuxna medmänniskor som praktiskt taget inte bryr sig om ifall femåringen som nyss byggde ett sandslott återfinns eller inte. Din femåring- ditt barn. Cirka 200 vuxna människor som ja, vem vet? Är för egoistiska, för lata, för självupptagna, saknar empati eller helt enkelt inte vill hjälpa andra.
Du står där med din partner på en strand medan räddningstjänsten letar och resten av besökarna fortsätter med sitt.
Ingen annan än du vet vilka tankar och känslor som existerar i din kropp och ditt sinne just nu.
Ett livlöst barn lyfts upp på stranden- barnet är inte vid medvetande, ingen puls, ingen andning, inget liv finns kvar i den lilla kroppen.
Barnet har drunknat- ditt barn finns inte mer. Kommer aldrig bygga fler sandslott. Din värld rasar samman - cirka 200 av dina medmänniskor fortsätter med sitt, precis som när ditt barn byggde sandslottet o du njöt av livet.
Historien är påhittad, men ödet drabbade en familj idag.
En femårig pojke drunknade, räddningstjänsten bad cirka 200 vuxna människor om hjälp att hitta pojken. Allt de skulle göra var att bilda en kedja och gå ut i vattnet så långt de kunde för att söka efter ett försvunnet barn.
Ingen av de tillfrågade hjälpte till.
INGEN!!!!
Är det ett sådant Sverige vi vill ha, där vi låter barn drunkna utan att vi bryr oss?
Är vi så självupptagna att vi inte ens kan hjälpa till att leta efter ett försvunnet barn?
Ett barn har mist sitt liv, en mamma och en pappa har förlorat sin son.
En familj är splittrad och kommer aldrig att bli hel igen, och cirka 200 vuxna människor hade kanske kunnat förhindra det om de inte varit för.. Ja, vem vet?
Tänk om det var ditt barn, ditt barnbarn, din femårings bästa vän.. Din bästa väns barn?
Sveriges vuxna befolkning borde skämmas!
Varma tankar till den drabbade familjen.
Vila i frid lilla pojke!


Finally summer is here for real!

The sun is shining and it's a perfect day to go to the beach.

You pack a bag, maybe a picnic bag for lunch.

You and your family are finally on your way to the beach to sun,bath, swim and just enjoy. Happiest are your five year old child who longed to go swimming all summer.

What you do not know the day will end in disaster. Just the two of you will come home again.

You choose a place to be on the beach. 

You Low chatting with each other. Your five year old is delighted and runs happily around in the sand.

You pick up a book, your partner pours a cup of coffee. You enjoy life. Enjoying your family.

With love u look at your partner that solves crosswords, u lay your eyes on your five year old who builds a sand castle. U really love your family! 

You're getting a little sleepy, thinking that you should rest your eyes for a while. Your partner is awake and keeps track. What you do not know is that your partner has fallen asleep in his crosswords.

When you wake up again, you can t find your child. You are looking around, but do not find what you are looking for. Your partner is still asleep and remaining sand castle in solitude.

You start to panic, but still do not want to unleash the feeling. Your child must surely be near.

You arouse your partner and start looking. Your child is gone ..

You call SOS alarm that sends an ambulance and a fire truck to the beach.

The fear that your child had go for swimming alone starts coming down slowly but no, it not possible.. 

 the emergency ask for help to find your child. They want the adults to form a chain and together seek in the water as far out as they can. All to find your child alive there on the beach.

Almost 200 adults asked for help from emergency services to find your child.

None of the requester wants to help find your child. Read again-none!! 

There you are with your partner on a beach with a missing five year old child and about 200 adults fellows who practically do not care if a five year old who has just built a sand castle is found or not. Your five year old- your child. Almost  200 adult people said no, for what reason, who knows? Too selfish, too lazy, too self-absorbed, lack of empathy or simply do not want to help others.

You stand there with your partner on a beach while emergency services are looking for your child and the rest of the visitors are  continues with their things.

No one but you knows what thoughts and feelings that exist in your body and your mind right now.

A lifeless child is lifted up on the beach- the child is not conscious, no pulse, no respiration, no life is left in the little body.

The child has drowned- your child is no longer alive. Will never build sandcastles again. Your world falls apart - about 200 of your fellow man continues with their things, just like when your child was build a sand castle and you enjoyed life.

The story is fictional, but fate struck a family today.

A five year old boy drowned, SOS alarm asked about 200 adults for help to find the missing boy. All they wanted them to do was to form a chain and go out into the water as far as they could to search for a missing child.

None of the 200 respondents helped.

NONE!! 

Is this how we want it to be in Sweden?

Are we so self-centered that we can not even help to look for a missing child?

A child has lost his life, a mother and a father lost their son.

A family is shattered and will never be the same again, and about 200 adults had might have prevented it if they have not been too .. Well, who knows?

Imagine if it was your child, your grandchild, your five-year old best friend .. Your best friend's child?

The adult population in Sweden should be ashamed!

Warm thoughts to the affected family.

Rest in peace little boy!

Att vara lycksalig i sin egen tro

För någon vecka sedan bestämde jag mig för att gallra bland mina vänner på Facebook.
Många av er skrev att ni gärna ville vara kvar, vilket jag är glad för!
Efter gallringen var det några som hörde av sig o undrade varför jag tagit bort dem som vän.
En av dem är en person som jag inte pratat med på länge, han kommenterar aldrig något jag skriver på Facebook, jag har inte heller kommenterat det han skriver o det var åratal sedan vi sist pratade eller umgicks.
Det jag minns av denna person är att han ser sig själv lite som en frälsare.
Som en modern Messias.
Han säger sig jobba aktivt med LOA i sin vardag (Law of attraction) o vill gärna lära ut sin livsåskådning till andra. Det han inte tänker på är att alla andra inte delar hans livssyn.
Han moralpredikar gärna också om han tycker att man tycker eller gör något fel..
Under den period vi umgicks pratade han mycket om sig själv, hur bra han var på det han gjorde, hur missuppfattad han var o att alla var emot honom.
Ingen kunde glädjas med hans framgångar o ingen såg hans potential att bli något stort. Deras förlust sa han men jag ska visa dem.
Samtidigt som han hyllade sig själv o snöade in på sin egen kompetens fokuserade han även hårt på andras inkompetens.
Det var ofta diskussioner om hur fel han tyckte att samhället var, hur fel andra människor hade o att alla andra tänkte eller var på ett felaktigt sätt.
En sådan människa tar mycket energi o man vet inte riktigt om det är någon mening att säga emot för informationen går sällan in hos människor som tänker så.
Jag är inget fan av jantelagen o tycker att man ska vara stolt för den man är. Man ska tro på sig själv o tycka att man själv är bra.
Men vart går gränsen mellan självförtroende o högmod?
Får man tro så gott om sig själv att man under resan trycker ner o dumförklarar andra som inte tänker likadant? Att vara så insnöad på att man själv är så bra att man inte kan ta kritik eller se sina egna fel o brister?
LOA ger en det man önskar men denna person kom ingen vart med det han ville.
Jag minns att han ville ge ut en bok men fick nobben av alla bokförlag, givetvis var det alla bokförlag som hade fel, de såg inte hans kompetens att bli stor.. Åter igen deras förlust o han var så missförstådd, han är ju så bra på det han gör, varför kunde ingen se det?
Ibland önskar jag att jag kunde förklara för honom att det är inte så man jobbar med LOA.
För det man sänder ut kommer tillbaka, allt från känslor till handlingar.
Om man som min vän ser ner på andra så ser andra ner på en själv också.
Om man som min vän tycker att man är så missförstådd o tycker att alla andra har fel så kommer man aldrig att bli förstådd.
Man skapar ingen bra karriär genom att tala o tänka negativt om andra o att inte se sina egna fel o brister.
Tvärtom så hindrar det en själv från att utvecklas o bli bättre.
Kan man inte se sina egna fel o brister kan man heller inte göra något åt dem.
Ist för att tycka att alla bokförlag är dumma o gör inkompetenta bedömningar så kanske han skulle ha tackat dem för deras tid o frågat vad han kan göra annorlunda.
Ta till sig kritiken o förändra det som de inte var nöjda med.
Negativa tankar drar till sig negativa tankar. Positiva tankar drar till sig mer positiva tankar.
Ödmjukhet är motsatsen till Högmod o det är genom ödmjukheten man skapar sina mål.
Om han aktivt jobbar med LOA borde han känna till det.
Gläds med andra så får du själv känna glädje.
Ge med hjärtat så får du tillbaka när du själv behöver.
Exempelvis så lånade jag ut lite akuta pengar till en vän fast jag egentligen inte hade råd med det just då.
Fick sedan själv lite plötsliga utgifter, men tänkte att det ordnar sig iaf.. Jag vet ju att jag tids nog får tillbaka de där pengarna.
När jag kom hem samma kväll som jag fick de där plötsliga utgifterna låg det en utbetalningsavi i brevlådan.
Jag hade betalat en räkning 2 gånger o fick tillbaka 300kr.
Vår konversation om varför jag valt att ta bort honom som vän på Facebook slutade med att han ville tala om för mig vilka fel o brister han tyckte att jag hade o han aldrig själv skulle sjunka så lågt som jag hade gjort i vissa frågor.. Att han gärna ville guida mig rätt men att jag själv gjorde valet vilken väg jag vill ta..
Han blev upprörd över mitt handlande o visade verkligen sitt rätta jag o jag blev bara stärkt i mitt beslut att ha tagit bort honom som vän.
Jag vill ha vänner som accepterar mig som jag är, inte sånna som ska moralpredika om saker de tycker att jag tänker fel om. Som inte går till personangrepp när man på ett bra sätt försöker kritisera någonting de har gjort.
En förutsättning för att man ska kunna vara vänner är ju att man har något gemensamt o har någorlunda samma åsikter o syn på saker o ting.
Man kan inte få respekt från andra om man inte visar andra respekt tillbaka. Moralpredikan o personangrepp är inte ett ok sätt att ta kritik på o det går inte att bygga en sund vänskap på en envägskommunikation.
Därför tackar jag LOA för att personen visade sitt rätta jag, även negativa erfarenheter ska ses som positiva.
Nu vet jag vad han går för o vart han står i livet. Jag står inte på samma ställe o har inget utbyte av att lyssna på hur dumma andra människor är.
Jag vill ha positiv energi i mitt liv o därför kapar jag banden med en källa till negativitet.
Visst kan man vara lycksalig i sin egen tro, man ska tro på sig själv men inte på bekostnad av andra.
Äkta vänskap går inte ut på att försöka förändra varandra utan att uppskatta varandra för vem man verkligen är.

Hon förtjänar att dö..

Expressen visar idag en film där en morfar hittar sitt nyfödda barnbarn övergivet på gatan, som vanligt haglar hatet på nätet o folk dömer ut mamman som
Psykiskt sjuk, förlossningsdepression, att hon förtjänar o dö, borde låsas in på livstid, att hon inte borde få skaffa fler barn..
Alla dessa åsikter utan att veta varför hon gjorde som hon gjorde.. Det enda som framkommer är att hon höll graviditeten hemlig..
Det fick mig att tänka på mig själv, andra adopterade o våra bio föräldrar som även de har lämnat oss av olika orsaker.. Vilka hatiska kommentarer skulle våra bio föräldrar möta om just deras fall skulle visas upp i media?
Bara i Sverige finns ca 50000 internationellt adopterade.
Det alla adopterade har gemensamt är att vi alla har blivit övergivna av våra biologiska föräldrar på ett eller annat sätt..
Vissa lämnas som nyfödda eller direkt efter förlossningen, andra som lite äldre, vissa hittas precis som denna lilla pojke på gatan o lämnas på
Barnhem.
Det man inte får glömma innan man dömer andra är att det är inte som i Sverige.
Det är en annan kultur, en annan kvinnosyn, ett helt annorlunda samhälle som inte är uppbyggt på samma sätt som i Sverige.. Det finns inget som heter föräldraledighet, pappaledighet, jämställdhetsbonus, gratis mödravård eller preventivmedelsrådgivning.. Inte heller kunskap eller resurser för att ge någon behandling mot förlossningsdepressioner eller liknande.. Tror ni att en fattig ensamstående mamma på Indiska landsbygden har pengar att söka psykvård för förlossningsdepression? Förmodligen har hon fött barn hemma för att det inte ens finns pengar till att föda på sjukhus.. I många länder är det olagligt med abort, att bli gravid o få barn utanför äktenskapet är en stor skam o kan få förödande konsekvenser för kvinnan.
Denna kvinna dolde sin graviditet, säkerligen inte för att hon tyckte det var kul..
I vissa länder finns speciella hem för kvinnor som är hemligt gravida.
De bor där under graviditeten, föder sina barn där, lämnar sina barn där o återgår om de har tur till sina familjer efteråt.. Förhoppningsvis blir de gifta o bildar ny familj.
Har man någon gång mött kvinnor som ska lämna bort sina barn så vet man att det är det svåraste beslut en mamma tar i sitt liv..
Men det finns många faktorer bakom varför de tar det beslutet..
Allt ifrån fattigdom, att de blivit svikna av pappan till barnet, att de är ogifta eller sjuka.. Påtryckningar från familj eller släkt.
Problemet ligger oftast inte hos den enskilde mamman utan på samhället o synen på kvinnor..
I mitt fall så blev min bio mamma lämnad av min bio pappa för att deras äktenskap inte godkändes av hans familj.
Min bio mamma hade inget stöd varken från familj eller samhället att ensam ta hand om mig.
Vad hade hon för alternativ?
Tänk er själva att ni skulle bli förskjutna av er familj, släkt o i vissa fall hela er kommun om ni blev gravida utanför äktenskapet eller våldtagna..
På grund av dig så får hela din släkt dåligt rykte, ingen av din släkts kvinnor kommer att bli gifta pga att du har dragit skam över familjen..
Du har tur om du bara blir förskjuten, många blir mördade..
Din enda chans till överlevnad är att tigga på gatan eller i bästa fall hamna på en bordell.. Är det en lämplig o värdig uppväxt för ett barn?
Skräcken att hamna i den situationen får många att göra saker i ren panik.
Vi vet inte varför denna mamma handlade som hon gjorde, därför ska vi heller inte döma!
Men ja, det är tragiskt o fruktansvärt att sån t händer i världen idag..
Bara i Sverige finns det ca 50000 barn som alla blivit övergivna av sina bio mammor o pappor..
Är det någon som tycker synd om oss eller säger till oss att våra bio föräldrar förtjänar att dö, låsas in för resten av livet eller att de aldrig borde få skaffa fler barn för att de en gång gjorde valet att lämna oss? 

Hur tänker folk om de finska mödrar som under kriget valde att skicka sina barn till Sverige? 

Är det så mkt bättre o finare att överge sina barn på det viset än på grund av fattigdom? 

Är nöden o desperationen i krig lättare att förstå o acceptera än nöden o desperationen i fattigdom o socialutsatthet? 

Vad är skillnaden på att i ren desperation överge sitt barn på gatan o att i samma desperation skicka sina barn utomlands till främmande människor på grund av krig o fattigdom? 

Tror man på Bibeln kan man ju fundera över varför Moses mamma lade honom i vassen.. Var hon en dålig mamma? Förtjänade hon att dö för sin handling? Bli inlåst resten av livet? 

Vad är skillnaden på att överge ett barn på gatan o att lämna sitt barn i en korg i en flod? 

Det finns andra länder än Sverige, andra kulturer än den vi har här o alla samhällen ser inte ut som här.. 

Boxen sträcker sig utanför Sveriges gränser, vi måste tänka utanför den..

Äldre inlägg

Nyare inlägg