Visar inlägg taggade med samvete

Tillbaka till bloggens startsida

I natt ska ni dö

Jag brukar ha tålamod och hatar egentligen att döda.. Får dåligt samvete av att döda en fluga.. 

När jag var liten och badade brukade jag rädda nyckelpigor som ramlat i vattnet och desperat kämpade för sina liv för att inte drunkna. 

I år har vi blivit välsignade med ett grtingbo under altan precis utanför sovrumsfönstret.. 

Eftersom hag är så blödig är detta lite jobbigt.. 

Har försökt på fredlig väg att bli av med dem.. Köpte en ballong på Clas Ohlsson som skulle skrämma iväg dem, ballongen skulle efterlikna ett aggressivt getingbo.. Inte har mina getingar blivit skrämda.. Fick även tipset att strö ut kaffepulver för kaffedoften är så stark att de inte hittar tillbaka till boet.. Men mina getingar har stenkoll på lokalsinnet.. 

Så nu ger jag alltså upp o förklarar öppet krig! 

Det går inte att ha dem där.. Alva springer och leker där och vi vill också kunna öppna sovrumsfönstret och vara där ute i sommar.. 

Finns ingen annan utväg än att döda dem! 

Jag avskyr getingar men tycker ändå inte om att döda dem. 

Så i natt kommer det ske ett planerat massmord på Blåbäret om ni inte har något annat tips på hur man blir av med getingar på fredlig väg? 

Jag tänker inte pinna iväg med boet någonstans, jag har fobi för getingar och springer bara jag ser dem! 

Fortsättning följer.. 

Imorgon bryter jag trenden-ångest eller inte

Arbetaren skrev igår om att vi måste tala om förkylningar..
Denna sjukdom som drabbar oss alla men inte riktigt tas på allvar. Dumt egentligen, för det är trots allt riktigt smittsamt.. 2 miljoner svenskar går till jobbet minst 2 dagar per år trots att de egentligen borde stanna hemma o bli friska.. Av den simpla anledningen som kallas för karensdag.. Denna straffets dag där man inte får ett öre betalt från varken arbetsgivare eller någon annan.. Ekonomisk ångestframkallande? Ja, en aning för många i detta land.. För vem vill förlora en hel dags lön för en simpel förkylning?
Får erkänna mig skyldig o beräkna in mig bland dessa 2 miljoner..
För trots att jag kände mig på gränsen till att kvala in till den palliativa vården imorse så kravlade jag mig iväg till jobbet.. Inte så mkt för min egen skull utan för att jag 1: inte har råd att vara hemma nu när vi bara har 1,5 lön att leva på.. Vi ligger redan tvåsiffriga tusenlappar back när en av oss är föräldraledig.. Så karensdag o 80% i sjuklön känns allt annat än lockande..
2: jag blir stressad av att vara hemma när jag vet hur mycket jag har att göra på jobbet. Bara vetskapen om att högen på kontoret växer för varje dag, nästan varje timme som jag ligger hemma o kurerar mig får mig att vilja krypa ur skinnet.. För som jag sa igår så är det ingen som gör mitt jobb medan jag är borta förutom om det händer något akut. Utredningarna skriver inte sig själva, besluten följer inte upp sig själva. De ligger bara där o väntar på mig, mig o ingen annan..
Kanske kommer det en kallelse till vårdplanering som någon av mina redan stressade o överbelastade kollegor nu får ta istället bara för att jag ligger hemma o försöker stressa mig frisk o i mitt inre visualiserar den växande högen med jobb.
Redan där medan jag ligger i sängen nerbäddad med näsdukar o bultande huvud jobbar min hjärna på en ursäkt till alla de som jag vet kommer att ringa o fråga vart deras beslut är, som undrar hur det går med deras ansökan om en det ena, än det andra.. Vetskapen om deras samtal är också ett stressmoment eftersom jag vet att jag måste lägga i en högre växel när jag väl är tillbaka..
3: För bästa tillfrisknande så talar man om de tre v na: värme,vila vätska..
Värme o vätska är inga problem.. Men vila..
Med A sovandes i samma säng, vaknandes flera gånger per natt är det där med sömn o vila inget man är bortskämd med.. Även om (som jag sa igår) mannen i huset tar matningarna på natten så vaknar jag iaf.. O har jag vaknat så har jag svårt att somna om. Eller så blir jag kissnödig o måste gå upp.
Är man dessutom förkyld så är det svårt att sova över huvudtaget.
Det ska nysas, snytas o hostas om vart annat. Brukar vakna av att jag har huvudvärk så någon god samma hängande sömn är det inte tal om..
Ibland kan det tom kännas skönt o befriande att åka till jobbet, låsa in sig på sin kammare o bara sitta o skriva.. Lyssna på lite musik o ha det bra!
Jag har ju lovat mig själv att detta ska bli mitt år. Jag ska prioritera mig själv i första hand så därför tänker jag trots karensdag o ångest tillbringa morgondagen i sängen, rå om mig själv o se till att jag blir frisk. Med gott samvete tänker jag inte ägna en tanke åt klienter, anhöriga eller kommande hembesök eller utredningar som växer o förökar sig i mitt aktskåp.. Allt fokus under morgondagen kommer ligga på mig, min hälsa o mitt tillfrisknande. Precis som jag lovat, för jag är den viktigaste människan i mitt liv!
Namaste 🙏

Alla mynt har två sidor-förd bakom ljuset

Min Indien vistelse börjar lida mot sitt slut o på söndag är det dags att åka hem igen..
Det ska bli skönt att komma hem, samla tankarna o låta livet sakta återgå till det normala igen.
Just när allt hade börjat lugna ner sig o jag börjat känna mig avslappnad o redo för hemfärd så blir vi ombedda att träffa ett sista tv team.
Kände väl egentligen att det var onödigt men min vän hade ju ordnat allt så svensk som man är vill man inte vara oartig heller.
Så här i efterhand känns det inte alls bra.
Det märktes tydligt att de ville vinkla allt o pressa på att jag inte fått någon hjälp från barnhemmet o att allt hände för första gången.
De ville filma utanför där barnhemmet låg först o det var ju helt ok. Sedan ville de åka till adressen där barnhemmet ligger nu o det kändes inte alls bra. Trodde först att de bara ville ta ett par bilder utanför o ställa lite frågor men de ville att vi skulle gå in.
Vi frågade om de hade fått tillstånd o om inte så skulle de först gå upp o fråga om det var ok att filma där inne.
En av dem försvann in o kom snart ut igen o sa kom.. Jag frågade om det var ok men de sa bara kom.
Både jag o Sid trodde att det var ok o att de fått tillstånd så vi gick in.
Det var ett stort misstag, de hade inte alls fått något tillstånd o det uppstod en konflikt mellan personalen o reportern. O där stod jag i mitten o kom varken ut eller in.
Både jag o Sid känner oss jätte hemska som utsatte barnhemmet för det där.
Det var ju inte vår mening att ställa till problem.
Vi trodde verkligen att de fått tillstånd när de gick upp o frågade.
Personalen trodde att det var vi som kontaktat tv o att det var vi som tagit dit dem utan att be om lov.
Men det var ju min vän som ordnat med allt o som tv reporter borde man ju känna till reglerna. Speciellt när vi frågar om de har tillstånd o ber dem gå upp o fråga om det är ok.
Tv teamet ville vinkla även detta o få det till att det var mitt första besök där o ville väl säkert filma när jag kom in dit o ställde frågor till personalen.
Men ist så blir personalen jätte arg, först på mig o Sid o sen på reporten.
Jag förstår att de blir upprörda när de kommer o filmar utan tillstånd!
Jag försökte även efteråt att säga att personalen på barnhemmet verkligen hade varit jätte hjälpsamma o gjort allt för att hjälpa mig i mitt sökande!
Jag visade bilder på när vi var där första gången o tittade i min akt men reporten ville inte lyssna på det örat. Han ville ju ha en story där han fick hänga ut o pressa fram information.
Känns verkligen jättehemskt just nu, för jag kan inte stå för något av det som de gjort!
Jag vill verkligen inte smutskasta eller skuldbelägga någon, speciellt inte den otroligt fina personalen på barnhemmet som tagit hand om mig när jag var liten, som tog emot mig med öppna armar när jag kom tillbaka o har svarat på varenda fråga...
Så nu sitter vi här med dåligt samvete o skuldkänslor för vad vi utsatt andra för.. Vi känner oss riktigt lurade, inte av min vän, han ville bara väl men det blev en riktigt stor björntjänst!
Hoppas att vi kan styra upp denna katastrof på något vis!
 
Just nu känns det inte alls bra för någon av oss o vi vill bara hem nu!