Visar inlägg taggade med sjukdom

Tillbaka till bloggens startsida

Brev till en ängel - tack för allt

Älskade Lotta!
Det sägs att änglar är ljusgestalter med vingar, sända från himlen för att skydda o göra gott för oss som lever på jorden. Men det behöver inte alltid stämma. Vissa änglar har inte vingar o de är gjorda av kött o blod. De lever runt omkring oss förklädda till människor. De fångar upp oss när vi är på väg att falla, de guidar o vägleder oss rätt. De tar oss i beskydd när vi behöver det som mest. Med eller utan vingar.
Minns du den där trasiga 19 åringen du träffade för snart 18 år sedan? Hon med ångest o självskadebeteende som var på väg rakt ner i mörkret. Ner i kolkällaren som du själv sa. Hon som var medberoende o som funderade på livets mening?
Hon hade tur, på väg ner i mörkret så träffade hon en ängel som fångade upp henne. Du tog henne under dina osynliga vingar o visade vägen tillbaka till livet, glädjen o verkligheten igen. Du såg det ingen annan såg, förstod på ett sätt ingen annan gjort. Du fanns där på ett sätt som ingen annan fanns. Du lärde henne att se o att känna. Att hantera sina känslor o att hantera sorg.
Trots att jag lärt mig av den bästa så sitter jag här nu o vet inte hur jag ska hantera sorgen av att ha förlorat dig. Jag minns den där övningen när jag skulle sitta under en filt o vara död, jag skulle i min död tala till de som jag lämnat efter mig. Vad ville jag säga till dem som stått mig nära när jag inte längre fanns? Istället sitter jag här utan filt, livs levandes o försöker förmedla mina känslor för dig som inte längre finns ibland oss. 
Det känns så overkligt att du inte längre är här.  Att din röst o ditt skratt inte längre finns. Att den kropp som var så fylld med liv o kärlek inte längre är en del av denna jord. Det gör ont, jävligt ont! Eller som du själv skulle ha sagt, det är knas! 
Det smärtar mig att vi inte hann säga hej då. Att du aldrig fick veta hur mycket du betyder för mig. Vad allt du gjort för mig har betytt. Lotta min ängel, du har räddat mitt liv, jag vet inte om du är medveten om det. 
Du blev mitt ljus i mörkret, min ängel som fångade mig när jag föll. Du tog mig upp till ytan igen o blåste liv i det som var på väg att dö. Jag önskar jag fick krama dig o säga tack, men det är försent nu. Du har gått o kvar är jag. Jag lovar att jag ska förvalta allt du lärt mig. Jag ska bevara dig i mitt hjärta tills den dag mitt eget hjärta slutar att slå. 
Tack älskade vän för att du fanns i mitt liv, för allt du gjort för mig o för måmga andra! Himlen har fått en ny ängel o vi kan bara tacka för lånet. Tänker inte säga farväl, det är det värsta ord jag vet. Jag säger vi ses! En dag möts vi igen men i en annan dimension. 
Ute faller regnet o inomhus faller tårar.. 
Sov så gott o tack för allt älskade bästa Lotta! 

Till minne av min älskade vän Lotta som 2016-11-17 lämnade många i stor sorg o saknad ❤️❤️❤️


Var tacksam för din influensa

Ni som har influensa. Var tacksamma för att det går över. 
Tänk er att ni har lika ont i kroppen som när ni har århundradets influensa, kombinerat med träningsvärken från helvetet, blåsor i munnen som gör så ont att bi knappt kan äta, problem med magen, likt IBS (ja allt på samma gång) o när ni ligger där i eran säng (för det förmodar jag att ni gör när ni har influensa) så kommer det in någon o knivhugger er lite var stans på kroppen med jämna mellanrum. Som om inte det var nog så är man ju förlamande trött också. Man blir nästan paralyserad ibland. Ni har säkert varit där någon gång? Huvudet dunkar o allt ljud, alla intryck blir som ett kaos i skallen. Det surrar som en aggressiv bikupa där inne o allt flyter ihop som i en dimma. 
All smärta o trötthet gör er givetvis lite förvirrade, ni glömmer mitt i steget vad det var ni skulle göra, orden försvinner ibland o kommer de ut ur munnen på er så blir det helt galet. Ni slutar ringa till era vänner i rädsla för att säga fel. Det kan bli pinsamt.. Sms är bättre, något skrivet kan man korrigera innan man skickar. 
Du har svårt att hålla fokus på det du gör under en längre tid. Hjärnan blir utmattad av den energi det tar att fokusera. Efter 8 timmar på jobbet är det inte att tänka på att försöka vara social. Uteliv o sociala aktiviteter fungerar inte som innan eftersom de ofta omfattar lite högre ljudnivå o sorl från andra människor som pratar. Om ni bara visste vilken energi det går åt att försöka fokusera på dig o vad du säger i en sådan miljö där det förekommer andra ljud. Höga som låga. Det är som att springa ett maraton. Ett neurologiskt maraton.. 
Man tar sats o springer frivilligt in i en vägg.. 
Utmattad kommer du hem o din högsta önskan är att få sova. Icke säger kroppen som värker mer än någonsin eftersom du unnat dig en kväll med goda vänner.. 
Lika bra att sluta gå ut, det straffar sig bara ändå. Själen får en stunds massage men kroppen får betala priset sedan. Ibland tar det dagar att bli människa igen.. Eller ja, så gott det går vill säga. 
Tänk om det inte skulle gå över. Ni skulle få jobba så, leva så, tacka nej till vissa sociala aktiviteter pga utmattning o ångest inför smärtan som kommer. vissa dagar eller perioder är värre än andra. 
Föreställ er att leva så resten av livet o jag hälsar er välkomna till min verklighet. Detta tillstånd har varit min vardag 24 timmar om dygnet i 12 år. 
Vissa saker blir bara värre med åren.. 
Inte syns den heller, syns inte finns inte. Svårt att få förståelse för en sjukdom som inte syns. Tänk om den var synlig, hade det varit lättare då? Hade folk haft en annan förståelse? Man ser ju om någon är blind eller sitter i rullstol, men Fibro.. "Va- är du sjuk? Det syns inte".. 
Kroppen bryts ner. Noll uthållighet. 
Får kramp o låsningar av minsta lilla.. Ibland utan fysisk ansträngning. 
Motionera säger folk.. 
Har prövat både yoga o sjukgymnastik. Hade ont i flera dagar efteråt o sedan var det dags för nästa pass. Upplevde det bara som att smärtan blev värre.. Försökt simma också men kom en halv längd sedan gjorde det för ont i knän o höfter. 
Promenad går bra ibland beroende på dagsform. Men inte för länge då låser sig hela kroppen o man ser ut som en haltade vandrande pinne i några dagar.. 
Orkar inte hålla upp armarna o statiska positioner är inte att leka med. Är helt slut efter att ha duschat o tvättat håret, bara att torka sig efter dusch är sjukt jobbigt. Torka håret med hårfön kräver många pauser eftersom det är för ansträngande.. 
Så var tacksamma för att det är influensa ni har o inte Fibromyalgi! 


När orden tar slut

Det finns tillfällen i livet då man behöver tid för en pause och återhämtning. Tid för reflektion och att bara vara. Jag har en sådan period nu.

Livets pussel är inte alltid lätt att lägga, ibland tar det stopp av olika anledningar. Vissa bitar fattas, kommer bort och hittas åter.

Man stirrar sig blind på mönstret och man kommer ingen vart. Det är då man tar den där välbehövliga pausen.

Ibland slocknar lampan och då måste man stanna upp.

Den sista tiden har mitt hjärta varit tungt, min näsa täppt och min mage ut och in.

Vi har varit sjuka i omgångar jag och min dotter.

Det är mörkt både ute och inne.

Mörker, mörker.. Känns som att det aldrig ska ta slut.

Mitt paradis på jorden finns snart inte mer, världen är en sjuk plats och blir bara värre.

Ibland räcker inte orden till.. De tar slut, fastnar någon stans på vägen.

Människor flyr från krig, barn misshandlas för sin hudfärg, terror attacker världen över. Rasisternas ord skär i öronen.

Minns ni TV serien Ally Mcbeal?

I jobbiga och utvalda situationer spelades en låt upp?

Hade mitt liv varit som i Ally Mcbeal hade denna text dykt upp idag.

En gammal goding med White Lion: En av mina barndomsfavoriter.


"When The Children Cry"

Little child
Dry your crying eyes
How can I explain
The fear you feel inside
'Cause you were born
Into this evil world
Where man is killing man
And no one knows just why

What have we become
Just look what we have done
All that we destroyed
You must build again

When the children cry
Let them know we tried
'Cause when the children sing
Then the new world begins

Little child
You must show the way
To a better day
For all the young
'Cause you were born
For the world to see
That we all can live
With love and peace

No more presidents
And all the wars will end
One united world under God

When the children cry
Let them know we tried
'Cause when the children sing
Then the new world begins

What have we become
Just look what we have done
All that we destroyed
You must build again

No more presidents
And all the wars will end
One united world under God

When the children cry
Let them know we tried
'Cause when the children sing
The new world begins

What have we become
Just look what we have done
All that we destroyed
You must build again

No more presidents
And all the wars will end
One united world under God

When the children cry
Let them know we tried
'Cause when the children fight
Let them know it ain't right
When the children pray
Let them know the way
'Cause when the children sing
Then the new world begins

Hon förtjänar att dö..

Expressen visar idag en film där en morfar hittar sitt nyfödda barnbarn övergivet på gatan, som vanligt haglar hatet på nätet o folk dömer ut mamman som
Psykiskt sjuk, förlossningsdepression, att hon förtjänar o dö, borde låsas in på livstid, att hon inte borde få skaffa fler barn..
Alla dessa åsikter utan att veta varför hon gjorde som hon gjorde.. Det enda som framkommer är att hon höll graviditeten hemlig..
Det fick mig att tänka på mig själv, andra adopterade o våra bio föräldrar som även de har lämnat oss av olika orsaker.. Vilka hatiska kommentarer skulle våra bio föräldrar möta om just deras fall skulle visas upp i media?
Bara i Sverige finns ca 50000 internationellt adopterade.
Det alla adopterade har gemensamt är att vi alla har blivit övergivna av våra biologiska föräldrar på ett eller annat sätt..
Vissa lämnas som nyfödda eller direkt efter förlossningen, andra som lite äldre, vissa hittas precis som denna lilla pojke på gatan o lämnas på
Barnhem.
Det man inte får glömma innan man dömer andra är att det är inte som i Sverige.
Det är en annan kultur, en annan kvinnosyn, ett helt annorlunda samhälle som inte är uppbyggt på samma sätt som i Sverige.. Det finns inget som heter föräldraledighet, pappaledighet, jämställdhetsbonus, gratis mödravård eller preventivmedelsrådgivning.. Inte heller kunskap eller resurser för att ge någon behandling mot förlossningsdepressioner eller liknande.. Tror ni att en fattig ensamstående mamma på Indiska landsbygden har pengar att söka psykvård för förlossningsdepression? Förmodligen har hon fött barn hemma för att det inte ens finns pengar till att föda på sjukhus.. I många länder är det olagligt med abort, att bli gravid o få barn utanför äktenskapet är en stor skam o kan få förödande konsekvenser för kvinnan.
Denna kvinna dolde sin graviditet, säkerligen inte för att hon tyckte det var kul..
I vissa länder finns speciella hem för kvinnor som är hemligt gravida.
De bor där under graviditeten, föder sina barn där, lämnar sina barn där o återgår om de har tur till sina familjer efteråt.. Förhoppningsvis blir de gifta o bildar ny familj.
Har man någon gång mött kvinnor som ska lämna bort sina barn så vet man att det är det svåraste beslut en mamma tar i sitt liv..
Men det finns många faktorer bakom varför de tar det beslutet..
Allt ifrån fattigdom, att de blivit svikna av pappan till barnet, att de är ogifta eller sjuka.. Påtryckningar från familj eller släkt.
Problemet ligger oftast inte hos den enskilde mamman utan på samhället o synen på kvinnor..
I mitt fall så blev min bio mamma lämnad av min bio pappa för att deras äktenskap inte godkändes av hans familj.
Min bio mamma hade inget stöd varken från familj eller samhället att ensam ta hand om mig.
Vad hade hon för alternativ?
Tänk er själva att ni skulle bli förskjutna av er familj, släkt o i vissa fall hela er kommun om ni blev gravida utanför äktenskapet eller våldtagna..
På grund av dig så får hela din släkt dåligt rykte, ingen av din släkts kvinnor kommer att bli gifta pga att du har dragit skam över familjen..
Du har tur om du bara blir förskjuten, många blir mördade..
Din enda chans till överlevnad är att tigga på gatan eller i bästa fall hamna på en bordell.. Är det en lämplig o värdig uppväxt för ett barn?
Skräcken att hamna i den situationen får många att göra saker i ren panik.
Vi vet inte varför denna mamma handlade som hon gjorde, därför ska vi heller inte döma!
Men ja, det är tragiskt o fruktansvärt att sån t händer i världen idag..
Bara i Sverige finns det ca 50000 barn som alla blivit övergivna av sina bio mammor o pappor..
Är det någon som tycker synd om oss eller säger till oss att våra bio föräldrar förtjänar att dö, låsas in för resten av livet eller att de aldrig borde få skaffa fler barn för att de en gång gjorde valet att lämna oss? 

Hur tänker folk om de finska mödrar som under kriget valde att skicka sina barn till Sverige? 

Är det så mkt bättre o finare att överge sina barn på det viset än på grund av fattigdom? 

Är nöden o desperationen i krig lättare att förstå o acceptera än nöden o desperationen i fattigdom o socialutsatthet? 

Vad är skillnaden på att i ren desperation överge sitt barn på gatan o att i samma desperation skicka sina barn utomlands till främmande människor på grund av krig o fattigdom? 

Tror man på Bibeln kan man ju fundera över varför Moses mamma lade honom i vassen.. Var hon en dålig mamma? Förtjänade hon att dö för sin handling? Bli inlåst resten av livet? 

Vad är skillnaden på att överge ett barn på gatan o att lämna sitt barn i en korg i en flod? 

Det finns andra länder än Sverige, andra kulturer än den vi har här o alla samhällen ser inte ut som här.. 

Boxen sträcker sig utanför Sveriges gränser, vi måste tänka utanför den..

Imorgon bryter jag trenden-ångest eller inte

Arbetaren skrev igår om att vi måste tala om förkylningar..
Denna sjukdom som drabbar oss alla men inte riktigt tas på allvar. Dumt egentligen, för det är trots allt riktigt smittsamt.. 2 miljoner svenskar går till jobbet minst 2 dagar per år trots att de egentligen borde stanna hemma o bli friska.. Av den simpla anledningen som kallas för karensdag.. Denna straffets dag där man inte får ett öre betalt från varken arbetsgivare eller någon annan.. Ekonomisk ångestframkallande? Ja, en aning för många i detta land.. För vem vill förlora en hel dags lön för en simpel förkylning?
Får erkänna mig skyldig o beräkna in mig bland dessa 2 miljoner..
För trots att jag kände mig på gränsen till att kvala in till den palliativa vården imorse så kravlade jag mig iväg till jobbet.. Inte så mkt för min egen skull utan för att jag 1: inte har råd att vara hemma nu när vi bara har 1,5 lön att leva på.. Vi ligger redan tvåsiffriga tusenlappar back när en av oss är föräldraledig.. Så karensdag o 80% i sjuklön känns allt annat än lockande..
2: jag blir stressad av att vara hemma när jag vet hur mycket jag har att göra på jobbet. Bara vetskapen om att högen på kontoret växer för varje dag, nästan varje timme som jag ligger hemma o kurerar mig får mig att vilja krypa ur skinnet.. För som jag sa igår så är det ingen som gör mitt jobb medan jag är borta förutom om det händer något akut. Utredningarna skriver inte sig själva, besluten följer inte upp sig själva. De ligger bara där o väntar på mig, mig o ingen annan..
Kanske kommer det en kallelse till vårdplanering som någon av mina redan stressade o överbelastade kollegor nu får ta istället bara för att jag ligger hemma o försöker stressa mig frisk o i mitt inre visualiserar den växande högen med jobb.
Redan där medan jag ligger i sängen nerbäddad med näsdukar o bultande huvud jobbar min hjärna på en ursäkt till alla de som jag vet kommer att ringa o fråga vart deras beslut är, som undrar hur det går med deras ansökan om en det ena, än det andra.. Vetskapen om deras samtal är också ett stressmoment eftersom jag vet att jag måste lägga i en högre växel när jag väl är tillbaka..
3: För bästa tillfrisknande så talar man om de tre v na: värme,vila vätska..
Värme o vätska är inga problem.. Men vila..
Med A sovandes i samma säng, vaknandes flera gånger per natt är det där med sömn o vila inget man är bortskämd med.. Även om (som jag sa igår) mannen i huset tar matningarna på natten så vaknar jag iaf.. O har jag vaknat så har jag svårt att somna om. Eller så blir jag kissnödig o måste gå upp.
Är man dessutom förkyld så är det svårt att sova över huvudtaget.
Det ska nysas, snytas o hostas om vart annat. Brukar vakna av att jag har huvudvärk så någon god samma hängande sömn är det inte tal om..
Ibland kan det tom kännas skönt o befriande att åka till jobbet, låsa in sig på sin kammare o bara sitta o skriva.. Lyssna på lite musik o ha det bra!
Jag har ju lovat mig själv att detta ska bli mitt år. Jag ska prioritera mig själv i första hand så därför tänker jag trots karensdag o ångest tillbringa morgondagen i sängen, rå om mig själv o se till att jag blir frisk. Med gott samvete tänker jag inte ägna en tanke åt klienter, anhöriga eller kommande hembesök eller utredningar som växer o förökar sig i mitt aktskåp.. Allt fokus under morgondagen kommer ligga på mig, min hälsa o mitt tillfrisknande. Precis som jag lovat, för jag är den viktigaste människan i mitt liv!
Namaste 🙏

Äldre inlägg