Visar inlägg taggade med smärta

Tillbaka till bloggens startsida

Var tacksam för din influensa

Ni som har influensa. Var tacksamma för att det går över. 
Tänk er att ni har lika ont i kroppen som när ni har århundradets influensa, kombinerat med träningsvärken från helvetet, blåsor i munnen som gör så ont att bi knappt kan äta, problem med magen, likt IBS (ja allt på samma gång) o när ni ligger där i eran säng (för det förmodar jag att ni gör när ni har influensa) så kommer det in någon o knivhugger er lite var stans på kroppen med jämna mellanrum. Som om inte det var nog så är man ju förlamande trött också. Man blir nästan paralyserad ibland. Ni har säkert varit där någon gång? Huvudet dunkar o allt ljud, alla intryck blir som ett kaos i skallen. Det surrar som en aggressiv bikupa där inne o allt flyter ihop som i en dimma. 
All smärta o trötthet gör er givetvis lite förvirrade, ni glömmer mitt i steget vad det var ni skulle göra, orden försvinner ibland o kommer de ut ur munnen på er så blir det helt galet. Ni slutar ringa till era vänner i rädsla för att säga fel. Det kan bli pinsamt.. Sms är bättre, något skrivet kan man korrigera innan man skickar. 
Du har svårt att hålla fokus på det du gör under en längre tid. Hjärnan blir utmattad av den energi det tar att fokusera. Efter 8 timmar på jobbet är det inte att tänka på att försöka vara social. Uteliv o sociala aktiviteter fungerar inte som innan eftersom de ofta omfattar lite högre ljudnivå o sorl från andra människor som pratar. Om ni bara visste vilken energi det går åt att försöka fokusera på dig o vad du säger i en sådan miljö där det förekommer andra ljud. Höga som låga. Det är som att springa ett maraton. Ett neurologiskt maraton.. 
Man tar sats o springer frivilligt in i en vägg.. 
Utmattad kommer du hem o din högsta önskan är att få sova. Icke säger kroppen som värker mer än någonsin eftersom du unnat dig en kväll med goda vänner.. 
Lika bra att sluta gå ut, det straffar sig bara ändå. Själen får en stunds massage men kroppen får betala priset sedan. Ibland tar det dagar att bli människa igen.. Eller ja, så gott det går vill säga. 
Tänk om det inte skulle gå över. Ni skulle få jobba så, leva så, tacka nej till vissa sociala aktiviteter pga utmattning o ångest inför smärtan som kommer. vissa dagar eller perioder är värre än andra. 
Föreställ er att leva så resten av livet o jag hälsar er välkomna till min verklighet. Detta tillstånd har varit min vardag 24 timmar om dygnet i 12 år. 
Vissa saker blir bara värre med åren.. 
Inte syns den heller, syns inte finns inte. Svårt att få förståelse för en sjukdom som inte syns. Tänk om den var synlig, hade det varit lättare då? Hade folk haft en annan förståelse? Man ser ju om någon är blind eller sitter i rullstol, men Fibro.. "Va- är du sjuk? Det syns inte".. 
Kroppen bryts ner. Noll uthållighet. 
Får kramp o låsningar av minsta lilla.. Ibland utan fysisk ansträngning. 
Motionera säger folk.. 
Har prövat både yoga o sjukgymnastik. Hade ont i flera dagar efteråt o sedan var det dags för nästa pass. Upplevde det bara som att smärtan blev värre.. Försökt simma också men kom en halv längd sedan gjorde det för ont i knän o höfter. 
Promenad går bra ibland beroende på dagsform. Men inte för länge då låser sig hela kroppen o man ser ut som en haltade vandrande pinne i några dagar.. 
Orkar inte hålla upp armarna o statiska positioner är inte att leka med. Är helt slut efter att ha duschat o tvättat håret, bara att torka sig efter dusch är sjukt jobbigt. Torka håret med hårfön kräver många pauser eftersom det är för ansträngande.. 
Så var tacksamma för att det är influensa ni har o inte Fibromyalgi! 


Att läka på en annan nivå

Häromdagen var jag med om det märkligaste jag upplevt i hela mitt liv. 

Jag har i grund o botten ingen specifik religion men ser mig mig som andlig eftersom jag ändå har en tro på andevärlden. 
Jag sysslar själv med healing o har både fått o ger healing till andra. Därför tror jag på healing som fenomen. 
Häromdagen hade jag vart hos min naprapat o var på väg till bilen när jag plötsligt blev stoppad av en man o en kvinna. 
Kvinnan undrade om hon fick ställa en märklig fråga o undrade om jag hade ont någonstans. 
Jag med min Fibro har ju ont överallt , men för tillfället var det värst i ryggen. 
Jag svarade lite flytigt ja på frågan o hon undrade om det var i ryggen jag hade ont.. 
Sedan frågade hon om hon fick bota det onda genom att lägga handen över ryggen. 
Det fick hon.. 
Sedan följde någon bön i Jesu namn o en befallning att avlägsna smärtan. 
Hon försökte några gånger men jag märkte ingen skillnad. Hon frågade om jag har olika längs på benen o det vet jag att jag har för jag har vid ett annat tillfälle försökt att ordna till det hos naprapaten.. 
Även detta ville hon försöka råda bot på med hjälp av Jesus. 
Åter igen någon bön o befallning om att mitt vänsterben skulle växa ut.. 
Ingenting hände enligt min mening men mannen sa att benet kommer.. jag fick svara nej på frågan om jag kände någon skillnad. Diplomatisk som jag försöker vara så tröstase jag dem med att det kanske kommer kännas bättre o annorlunda om ettag. De godtog mitt sätt att tänka o vi skildes åt med ett Gud välsigne dig.
Jag kom hem o tänkte inte mer på det förens jag la upp benen i soffan o såg att bägge benen var lika långa.. 
Att healing kan beröra o kännas avslappnande har jag varit med om o de jag själv har gett healing vittnar om en speciell känsla av ro o harmoni. 
Men att ett ben kan växa ut någon cm har jag aldrig varit med om tidigare. Jag som är skeptisk till allt vad religion heter o stör mig ofta på alla religiösa typer som vill prata om Gud- de dras ju till mig också naturligtvis.. Men de här var annorlunda, de försökte inte pracka på mig någonting utan de bara gjorde sin grej med att försöka läka. 
Men i Jesu namn o denna märkliga kvinna fick jag bevittna en sak jag aldrig trott var möjligt. Jag är fortfarande i chock! 
En helt absurd upplevelse men skönt att bägge benen nu är lika långa! 
Religiös kommer jag inte att bli men kommer nog förundras över hur detta gick till ettag framöver.. 
Någon som varit med om liknande? 

Fibro mode- När kläderna gör ont..

Att leva med Fibro kan verkligen ställa till det ibland, till o med när det kommer till kläder..
Ibland gör kroppen eller snarare huden så ont att det är smärtsamt att ha kläder på sig.
Även vi som har Fibro vill klä oss snyggt men det är inte alltid så lätt då tajta jeans kan göra väldigt ont. Sömmar o knappar skaver mot en hud som redan bränner som eld. Tyget skaver o man vill bara krypa i ett par mjukisbyxor!
Har man som jag ett jobb på en myndighet kan man inte komma i pösiga mjukisbyxor o en hoodtröja även om kroppen ibland skulle vilja det..
Jag har hittat en lösning som passar mig, leggings/jeggings!
De har mjuka sömmar o inga knappar som skaver,sitter tajt, snyggt o är sköna att ha på sig. Vissa ser ut som riktiga jeans o kan bäras med alla sorters skor. Vad man vill ha på överkroppen beror på smak, men allt ifrån linne, pikétröjor o toppar funkar!
Mina senaste jeggings köpte jag på Tvins, de är lite fodrade på insidan så de funkar även när det är lite kallare ute. Med ett par stövlar till så ser man ingen skillnad.
Jag har alltid haft problem att hitta kläder. Speciellt byxor.
När jag var yngre fick jag köpa barnbyxor långt upp i tonåren. Allt annat var för stort.
Idag är allt fortfarande för långt o jag är för oproportionerlig..
För tjock mage o för smala ben..
Så om jag hittar ett par snygga byxor som sitter bra över ben o rumpa så får jag inte igen dem i midjan o tar jag en storlek större så är de förstora i midjan.
Har man en sjukdom som innebär smärta o en oproportionerlig kropp så får man hitta sina lösningar.
Jag har äntligen hittat en stil som passar mig, min kropp o min smärta!
Jag har aldrig varit någon modeslav utan klär mig hellre i något jag tycker är skönt än det som anses vara det senaste o mest moderna..
Har du några problem med kläder?
Hur har du löst det?
Tar gärna emot tips!