Röda rummet

Semestern är slut och min familj går in i en ny fas i livet.
Semestern har regnat bort men vi har ändå hunnit med en del på att göra listan. Staketet är målat och altanen är oljad. Trappan ser lika eländig ut som förra sommaren. Den får bli prio ett nästa år. Fördelen med regn är att man får en del gjort inomhus.
Två förråd är rensade och en hel hög med kassar och diverse saker står redo att säljas och skänkas bort. En del har vi redan blivit av med.
Blivit en del restaurang besök och "bara vara" dagar.
Trots dåligt väder har det varit skönt att vila huvudet från alla måsten och stress.
Då vi nu påbörjar en ny fas i familjelivet väntar ett nytt stressmoment men ändå förhoppningar om positiva förändringar för oss alla.
A har gått sina första dagar på förskolan och det har gått bra.
Imorgon är hennes första dag där ensam.
David har börjat jobba igen och imorgon är även jag tillbaka i verkligheten.
Förskolan verkar jättebra men man blir alltid fundersam över hur vissa föräldrar fungerar.
Hur mycket får man egentligen lägga sig i andras uppfostran?
Får man säga till andras barn att de gör fel?
Mer om det nästa gång..

Vi har ett problem. Det är samma sak varje år..
Det blir sommar o folk har semester, härligt! Många ser fram emot att vara lediga, vissa tar semester i huvudet sista veckan på jobbet.. Så även jag.. I mina tankar är jag redan ledig, men verkligheten ser helt annorlunda ut.
Semester inom socialtjänsten innebär en period fylld av stress..
Handläggare ska ersätta varandra, påbörjade ärenden ska avslutas o självklart kan det dyka upp aluta saker hela tiden. Nöden o behoven tar inte semester o vi är redan för lite personal.
Ist för att jag får trappa ner takten o förbereda mig på att vara ledig så trampar jag gasen i botten o kör stenhårt sista två veckorna. Det var länge sedan jag kände mig så stressad.. Jag har tom fått sömnproblem o symtom på magkatarr under dessa två veckor över stressen att gå på ledighet..
Med ansvar för både mina egna o en kollegas ärenden så har jag en del att göra.. Denna vecka har jag bara ägnat mig åt min kollegas ärenden. Fick en akut sak att göra idag som jag blev tvungen att hinna klart innan jag hick hem.
Imorgon är sista dagen o jag får ont i magen över att veta att jag måste bli klar med det som är påbörjat. Gud vet hur länge jag blir sittandes på kontoret innan jag kan stänga igen aktskåpet med gott samvete. I vanliga fall slutar vi kl 15.15 på fredagar.. Är glad om jag är hemma innan kl 20 imorgon. Sista dagen på jobbet innan man går på semester ska man kanske kunna unna sig att gå hem lite tidigare, inte behöva sitta o jobba över i 4 timmar med ont i magen över att man måste bli klar..
Vi måste få mer resurser till Socialtjänsten, se till att folk stannar kvar o inte säger upp sig för att de går på knäna eller för att det är det ända sättet att få upp lönen.
Vi är i samma situation som sjukvården..
Vad vore Sverige utan sjukvård o en fungerande socialtjänst?
Vem ska ta hand om alla sjuka? Vem ska se till att äldre får hjälp?
Att människor i utsatta livssituationer får stöd o hjälp? Vem ska ta hand om medborgarna o deras hälsa om alla säger upp sig?
Sjukvården o socialtjänsten är två sjunkande skepp som ironiskt nog är beroende av ett gott samarbete sinsemellan.
Vad gör några veckors ledighet för nytta om man ska leva i konstant stress resten av året o några veckor innan semarern? Även att komma tillbaka efter ledigheten är stressigt eftersom man inte vet vad man kommer tillbaka till. Förhoppningsvis är det lugnt på mitt område så att min ersättare kan pyssla på med sina egna ärenden.
Med eller utan stress så önskar jag er alla en skön semester, det tänker iaf jag ha!

Arbetaren skrev igår om att vi måste tala om förkylningar..
Denna sjukdom som drabbar oss alla men inte riktigt tas på allvar. Dumt egentligen, för det är trots allt riktigt smittsamt.. 2 miljoner svenskar går till jobbet minst 2 dagar per år trots att de egentligen borde stanna hemma o bli friska.. Av den simpla anledningen som kallas för karensdag.. Denna straffets dag där man inte får ett öre betalt från varken arbetsgivare eller någon annan.. Ekonomisk ångestframkallande? Ja, en aning för många i detta land.. För vem vill förlora en hel dags lön för en simpel förkylning?
Får erkänna mig skyldig o beräkna in mig bland dessa 2 miljoner..
För trots att jag kände mig på gränsen till att kvala in till den palliativa vården imorse så kravlade jag mig iväg till jobbet.. Inte så mkt för min egen skull utan för att jag 1: inte har råd att vara hemma nu när vi bara har 1,5 lön att leva på.. Vi ligger redan tvåsiffriga tusenlappar back när en av oss är föräldraledig.. Så karensdag o 80% i sjuklön känns allt annat än lockande..
2: jag blir stressad av att vara hemma när jag vet hur mycket jag har att göra på jobbet. Bara vetskapen om att högen på kontoret växer för varje dag, nästan varje timme som jag ligger hemma o kurerar mig får mig att vilja krypa ur skinnet.. För som jag sa igår så är det ingen som gör mitt jobb medan jag är borta förutom om det händer något akut. Utredningarna skriver inte sig själva, besluten följer inte upp sig själva. De ligger bara där o väntar på mig, mig o ingen annan..
Kanske kommer det en kallelse till vårdplanering som någon av mina redan stressade o överbelastade kollegor nu får ta istället bara för att jag ligger hemma o försöker stressa mig frisk o i mitt inre visualiserar den växande högen med jobb.
Redan där medan jag ligger i sängen nerbäddad med näsdukar o bultande huvud jobbar min hjärna på en ursäkt till alla de som jag vet kommer att ringa o fråga vart deras beslut är, som undrar hur det går med deras ansökan om en det ena, än det andra.. Vetskapen om deras samtal är också ett stressmoment eftersom jag vet att jag måste lägga i en högre växel när jag väl är tillbaka..
3: För bästa tillfrisknande så talar man om de tre v na: värme,vila vätska..
Värme o vätska är inga problem.. Men vila..
Med A sovandes i samma säng, vaknandes flera gånger per natt är det där med sömn o vila inget man är bortskämd med.. Även om (som jag sa igår) mannen i huset tar matningarna på natten så vaknar jag iaf.. O har jag vaknat så har jag svårt att somna om. Eller så blir jag kissnödig o måste gå upp.
Är man dessutom förkyld så är det svårt att sova över huvudtaget.
Det ska nysas, snytas o hostas om vart annat. Brukar vakna av att jag har huvudvärk så någon god samma hängande sömn är det inte tal om..
Ibland kan det tom kännas skönt o befriande att åka till jobbet, låsa in sig på sin kammare o bara sitta o skriva.. Lyssna på lite musik o ha det bra!
Jag har ju lovat mig själv att detta ska bli mitt år. Jag ska prioritera mig själv i första hand så därför tänker jag trots karensdag o ångest tillbringa morgondagen i sängen, rå om mig själv o se till att jag blir frisk. Med gott samvete tänker jag inte ägna en tanke åt klienter, anhöriga eller kommande hembesök eller utredningar som växer o förökar sig i mitt aktskåp.. Allt fokus under morgondagen kommer ligga på mig, min hälsa o mitt tillfrisknande. Precis som jag lovat, för jag är den viktigaste människan i mitt liv!
Namaste 🙏

Först var det lilla A s tur, sen dukade min man under, nu är det min tur att ha hjärnan full med snor..
Har tom fått träningsvärk i magen av allt nysande o snytande...
Ingen ont som inte har något gott med sig som man säger.. 

Kanske kommer ha ett 6 pack på magen efter det här. 😀
Andlig som jag är så tror jag faktiskt att det är bra att vara sjuk o må dåligt ibland för att vi ska bli påminda om hur bra vi har det när vi är friska..
Men det var lättare att vara sjuk förr innan man fick barn..
Då kunde man sjukskriva sig, stanna hemma o sova i 3 dygn o så var man på benen igen. 
Att sova i 3 dygn med en 1 åring går sådär..
Sömn är bästa medicinen men hela kureringen går långsamt när man aldrig får sova trots att mannen i huset tar A på nätterna.
Dessutom är jag ju nuförtiden familjeförsörjare o har varken tid eller råd att stanna hemma o vara sjuk..
Liksom vab är egen sjukdom lika stressande, för även om jag stannar hemma så växer högen med jobb på kontoret.. Även detta stressmoment tror jag påverkar tillfrisknandet.

Det är nackdelen med att ha ett självständigt jobb där ingen annan än jag kan göra jobbet.. 

På sjukhus, Ica, caféer o liknande ställen fortsätter jobbet sin lilla gång oavsett om någon är sjuk. Man börjar på en ny kula när man kommer tillbaka. 

På mitt jobb händer ingenting i mina ärenden förutom akuta saker som tas omhand av kollegor. 

Allt jag påbörjat ligger där jag slutade, hembesöken o inplanderade möten skjuts fram så att jag kan ta dem när jag är tillbaka. 

Mina klienter får vänta ytterligare på sina beslut o jag får öka takten när jag kommer tillbaka för att inte komma allt för långt efter i mitt arbete med uppföljningar o allt annat man har påbörjat o borde ha påböjrat. 

Jag ligger redan efter o det kommer att ta tid att komma i fas. Att däcka i en förkylning från helvetet har jag verkligen inte tid med.. 

Eller är det galet att tänka på andra när man är sjuk o egentligen borde bädda ner sig o bara bry sig om sig själv? 

Men nu är det som det är, imorgon är det måndag o jag har en del att göra på jobbet. Har bett jouren att avboka mitt hembesök då det inte är så lämpligt att gå hem till äldre människor med en bakteriehärd som kan däcka en hel arme..
Kanske inte så bra att gå till jobbet alls, men där kan jag iaf låsa in mig på kontoret o sitta i min ensamhet..
Får åka o göra det viktigaste o försöka komma hem tidigt ist..
Nu drar jag ner ridån för ikväll..
På återseende när krafterna är tillbaka!

Egentligen har jag bestämt mig för länge sedan, jag har bara inte kommit till skott.
Men 2015 ska bli mitt år,jag säger ja- ja till mig själv o mitt eget välbefinnande!!
Hela livet har jag lagt energi på att hjälpa andra, ge service åt andra, finnas till för andra, se till att andra har det bra, varit medberoende o glömt bort mig själv..
Jag har funnits där i bakgrunden, men har kommit i andra hand. Bort prioriterad av mig själv..
Förra året har varit ett viktigt år för min personliga utveckling.
Under mitt år som mammaledig har jag haft tid att tänka, grubbla o fundera.
Jag har alltså bestämt mig för att lägga energi på den viktigaste personen i mitt liv, mig själv!
Kanske låter egoistiskt i mångas öron, men jag älskar mig själv o tänker ge mig själv allt jag behöver!
I år har jag kommit fram till att jag behöver mer lugn o harmoni i livet.
Så jag tänker börja gå till min Naprapat igen, har man haft graviditeten från helvetet med tillhörande foglossning från samma ställe, konkat runt på en bebis i 1 år, o återvänder till ett stressigt kontorsjobb med Fibro så är det super med en naprapatbehandlig med jämna mellanrum!
Dock inte lika super för ekonomin, men jag är värd det!
Jag har även bestämt att jag inte tänker jobba övertid om jag inte har en deadline i ett ärende.
Vem tackar mig för att jag jobbar övertid o sliter ut mig utanför arbetstid? Den tiden tänker jag ist lägga på mig själv o min familj!
Inga mer överambitiösa saker som går ut över min energi!
Tänker planera in mer meditation för att få det där lugnet o harmonin som jag eftersträvar i år. Jag tänker ta mig tid för det!
I år ska jag prioritera det som får mig att må bra!
Jag kommer fortsätta att finnas för andra men precis som de säger på flygen så ska man först sätta på sin egen mask innan man hjälper andra!
Det är just det jag tänker göra! Jag tänker sätta på mig min egen syrgasmask, andas djupt o se till att jag mår bra! Jag tänker givetvis fortsätta att hjälpa andra o finnas till för mina nära o kära men inte på bekostnad av min egen hälsa eller minimala energi..
Jag tänker fortsätta att attrahera det jag önskar i livet o gotta mig allt positivt som händer. Livet ska bara bli bättre o bättre o endast lycka, kärlek o positiva energier ska cirkulera runt i min sfär!
Jag har haft min beskärda del av negativa saker i livet!
Jag har valt att vara lycklig istället för att bli bitter! Ett val jag är oerhört nöjd med!
Jag älskar livet o livet älskar mig!
Hur tänker du göra för att få ett bra 2015?