Visar inlägg taggade med Sverige

Tillbaka till bloggens startsida

Vem kostar mest?

Det verkar som att det pågår en tävling om vem som kostar samhället minst pengar just nu.
Vi har inte råd med fler flyktingar, för de kostar för mkt pengar.
Rökning borde förbjudas för rökare kostar pengar o stör andra.
Men så har vi ju en rad andra människor som kostar samhället enorma summor pengar per år.
Alkoholister tillexempel, överviktiga människor som ätit till sig sjukdomar som diabetes typ 2, o alla andra sjukdomar som följer av diabetes.
Vi vill inte betala för rökares sjukvård men ärligt talat, hur många vill betala för överviktigas gastric by pas operationer, dibetessår o andra människors sjukdomar?
Är det mer ok att ha mulat i sig för mkt chips o dipp under fredagsmyset än att ta sig en cigg?
Men det är ohälsosamt att röka..
Ja det är ohälsosamt att röka, men det är mkt i vårt samhälle som är ohälsosamt, ska vi förbjuda allt som påverkar hälsan negativt?
Socker, coca cola, sprit, flour, paracetamol, all antibiotika späckat kött.. Är det verkligen hälsosamt att äta fel mat?
Vem kostar egentligen mest?
Vad är egentligen mest skadligt för samhället?
Sjukdomsbördan för rökare är ca 7%.
Mellan 6-12000 människor dör varje år till följd av rökning.
Ca 8000 personer dog i KOL, lungcancer,stroke o hjärtinfarkt relaterat till rökning mellan 2010-2012 enligt CAN.
Rökare kostar samhället mellan 26-30 miljoner kr per år.
Alkoholmissbruket är ett av samhällets största problem..
Ca 15% dricker på en riskfylld nivå i Sverige enligt Statens folkhälsoinstitut.
Sjukdomsbördan för alkoholrelaterade skador utgör 10-15% av sjukvårdens kostnader.
Alkohol står bakom vart 25 te dödsfall i världen enligt WHO. Trots att varannan människa i världen inte dricker sprit. Det är den 5 te vanligaste dödsorsaken i världen. I i länderna kommer alkoholen på 3 je plats som dödsorsak.
Ca 200000 barn lever i ett hem där minst en förälder har ett missbruk, det är 2-3 barn per skolklass.
Visste ni att 50% av de som dör i singelolyckor i åldern 15-24 år är alkoholpåverkade? Totalt är 20% av de som dör i trafiken påverkade av alkohol. Ca 70 personer per år dör i alkoholrelaterade trafikolyckor.
Det sker mer än en begravning i veckan året om pga alkohol i trafiken enligt Trafikverket.
Enligt BRÅ uppgav 74% av de som blivit misshandlade att gärningsmannen var berusad. 53% var själva berusade vid misshandeln.
Varje timme dygnet runt så kör 525 personer onyktra. Ca 1000 personer/år skadas i trafiken varje år pga alkohol.
Alkoholen står bakom 30% av alla dödsolyckor enligt internationella studier.
Alkohol står bakom 50% av alla fall av kvinnomisshandel i hemmet enligt BRÅ.
Varannan man som drunknar är berusad enligt Livräddningssällskapet.
År 2009 dog 4500 personer av anledningar kopplade till alkohol enligt socialstyrelsen. 2014 dog ca 1800 människor i en alkoholrelaterad diagnos, pga brister i insamling av data så är siffrorna en underskattning enligt Socialstyrelsen.
Alkohol o dess sjukdomar o konsekvenser kostar samhället mellan 100-158 miljoner kr per år. Det är en större summa än vad samhället genom Systembolaget tjänar på att sälja alkohol enligt Drugsmart.
2009 var bruttokostnaden för alkohol 29 miljoner kr, då är kostnader för anhöriga inte inräknade så som sjukskrivning, terapisamtal mm enligt CAN.
Ska det införas förbud i Sverige så förbjud alkoholen först, den gör störst skada på både individ o samhällsnivå.
Jobba preventivt ist- höj åldersgränsen för köp av tobak.
Eller så låter vi vuxna människor själva förvalta över sina liv utan statligt förmyndarskap..

Vem bryr sig om ett försvunnet barn?Who cares about a missing child?

Äntligen är sommaren här på riktigt!
Solen skiner och det är en perfekt dag att åka till stranden.
Du packar en väska, kanske en matsäck till lunch.
Du och din familj är äntligen på väg till stranden för att sola, bada och bara njuta av värmen. Gladast är din femåring som längtat efter att få åka och bada hela sommaren.
Vad ni inte vet är dagen kommer sluta i katastrof. Bara två av er kommer att komma hem igen.
Ni väljer en plats att vara på.
Småpratar lite med varandra. Er femåring är förtjust och springer glatt runt i sanden.
Du plockar fram en bok, din partner häller upp en kopp kaffe. Ni njuter av livet. Du njuter av din familj.
Du ser med kärlek på din partner som löser korsord, vänder blicken mot din femåring som bygger ett sandslott. Hela du fylls av kärlek till dessa två individer.
Du börjar bli lite sömning, tänker att du ska vila ögonen lite. Din partner är vaken och håller koll. Det du inte vet är att din partner har somnat i sitt korsord.
När du vaknar igen är ditt barn borta. Du söker med blicken, men finner inte det du söker. Din partner sover fortfarande och kvar står sandslottet i sin ensamhet.
Du börjar gripas av panik men vill ändå inte släppa lös känslan. Ditt barn måste ju vara här i närheten.
Du väcker din partner och ni ropar och börjar leta. Ert barn är borta..
Ni ringer SOS alarm som skickar en ambulans och en brandbil till platsen.
Skräcken att ert barn gått och badat ensam börjar komma smygandes men nej, inte kan det väl vara så?
När räddningstjänsten kommer ber de om hjälp att hitta ert barn. De vill att de vuxna ska bilda en kedja och tillsammans söka i vattnet så långt ut de kan. Allt för att hitta ert barn vid liv där på stranden.
Cirka 200 vuxna människor tillfrågas om hjälp av räddningstjänsten för att till varje pris hitta ert barn.
Ingen av de tillfrågande vill hjälpa till att hitta ditt barn. Läs igen- ingen!
Där står du med din partner på en strand med en saknad femåring och cirka 200 vuxna medmänniskor som praktiskt taget inte bryr sig om ifall femåringen som nyss byggde ett sandslott återfinns eller inte. Din femåring- ditt barn. Cirka 200 vuxna människor som ja, vem vet? Är för egoistiska, för lata, för självupptagna, saknar empati eller helt enkelt inte vill hjälpa andra.
Du står där med din partner på en strand medan räddningstjänsten letar och resten av besökarna fortsätter med sitt.
Ingen annan än du vet vilka tankar och känslor som existerar i din kropp och ditt sinne just nu.
Ett livlöst barn lyfts upp på stranden- barnet är inte vid medvetande, ingen puls, ingen andning, inget liv finns kvar i den lilla kroppen.
Barnet har drunknat- ditt barn finns inte mer. Kommer aldrig bygga fler sandslott. Din värld rasar samman - cirka 200 av dina medmänniskor fortsätter med sitt, precis som när ditt barn byggde sandslottet o du njöt av livet.
Historien är påhittad, men ödet drabbade en familj idag.
En femårig pojke drunknade, räddningstjänsten bad cirka 200 vuxna människor om hjälp att hitta pojken. Allt de skulle göra var att bilda en kedja och gå ut i vattnet så långt de kunde för att söka efter ett försvunnet barn.
Ingen av de tillfrågade hjälpte till.
INGEN!!!!
Är det ett sådant Sverige vi vill ha, där vi låter barn drunkna utan att vi bryr oss?
Är vi så självupptagna att vi inte ens kan hjälpa till att leta efter ett försvunnet barn?
Ett barn har mist sitt liv, en mamma och en pappa har förlorat sin son.
En familj är splittrad och kommer aldrig att bli hel igen, och cirka 200 vuxna människor hade kanske kunnat förhindra det om de inte varit för.. Ja, vem vet?
Tänk om det var ditt barn, ditt barnbarn, din femårings bästa vän.. Din bästa väns barn?
Sveriges vuxna befolkning borde skämmas!
Varma tankar till den drabbade familjen.
Vila i frid lilla pojke!


Finally summer is here for real!

The sun is shining and it's a perfect day to go to the beach.

You pack a bag, maybe a picnic bag for lunch.

You and your family are finally on your way to the beach to sun,bath, swim and just enjoy. Happiest are your five year old child who longed to go swimming all summer.

What you do not know the day will end in disaster. Just the two of you will come home again.

You choose a place to be on the beach. 

You Low chatting with each other. Your five year old is delighted and runs happily around in the sand.

You pick up a book, your partner pours a cup of coffee. You enjoy life. Enjoying your family.

With love u look at your partner that solves crosswords, u lay your eyes on your five year old who builds a sand castle. U really love your family! 

You're getting a little sleepy, thinking that you should rest your eyes for a while. Your partner is awake and keeps track. What you do not know is that your partner has fallen asleep in his crosswords.

When you wake up again, you can t find your child. You are looking around, but do not find what you are looking for. Your partner is still asleep and remaining sand castle in solitude.

You start to panic, but still do not want to unleash the feeling. Your child must surely be near.

You arouse your partner and start looking. Your child is gone ..

You call SOS alarm that sends an ambulance and a fire truck to the beach.

The fear that your child had go for swimming alone starts coming down slowly but no, it not possible.. 

 the emergency ask for help to find your child. They want the adults to form a chain and together seek in the water as far out as they can. All to find your child alive there on the beach.

Almost 200 adults asked for help from emergency services to find your child.

None of the requester wants to help find your child. Read again-none!! 

There you are with your partner on a beach with a missing five year old child and about 200 adults fellows who practically do not care if a five year old who has just built a sand castle is found or not. Your five year old- your child. Almost  200 adult people said no, for what reason, who knows? Too selfish, too lazy, too self-absorbed, lack of empathy or simply do not want to help others.

You stand there with your partner on a beach while emergency services are looking for your child and the rest of the visitors are  continues with their things.

No one but you knows what thoughts and feelings that exist in your body and your mind right now.

A lifeless child is lifted up on the beach- the child is not conscious, no pulse, no respiration, no life is left in the little body.

The child has drowned- your child is no longer alive. Will never build sandcastles again. Your world falls apart - about 200 of your fellow man continues with their things, just like when your child was build a sand castle and you enjoyed life.

The story is fictional, but fate struck a family today.

A five year old boy drowned, SOS alarm asked about 200 adults for help to find the missing boy. All they wanted them to do was to form a chain and go out into the water as far as they could to search for a missing child.

None of the 200 respondents helped.

NONE!! 

Is this how we want it to be in Sweden?

Are we so self-centered that we can not even help to look for a missing child?

A child has lost his life, a mother and a father lost their son.

A family is shattered and will never be the same again, and about 200 adults had might have prevented it if they have not been too .. Well, who knows?

Imagine if it was your child, your grandchild, your five-year old best friend .. Your best friend's child?

The adult population in Sweden should be ashamed!

Warm thoughts to the affected family.

Rest in peace little boy!

Jag har hört din historia-den är så sorglig

Jag fick ett pm på Facebook från en främmande man som som skrev att han hört om min historia o tyckte den var sorglig.
Sorglig för vem?
För honom, mig, min bio mamma eller bara rent allmänt?
Det ligger alltid en sorg bakom varje adoption. En mamma som av olika anledningar måste ge upp sitt barn, ett barn som förlorar sina föräldrar.
Ett smärtsamt farväl o livslång värk i hjärtat.
I mitt fall omfattar adoptionen även mycket glädje.
Mina föräldrar fick efter fem års väntan ett efterlängtat barn. Jag fick ett hem, en familj o en framtid i ett land där jag fått växa upp i trygghet, fred o harmoni.
Jag fick möjlighet att gå i skolan, lära mig läsa, skriva o skaffa mig en utbildning.
Jag har fått massor av kärlek o positiva minnen från min barndom. Jag har upplevt både lycka o sorg på många plan, precis som alla andra har i sina liv.
Kanske ligger det inte bara sorg i min bio mammans hjärta heller. Hon har det kanske bra idag, lever ett liv hon inte kunnat om hon behållt mig.. Även hon har kanske fått en ny chans i livet. Kanske har hon en ny familj där hon nu har möjlighet att på bästa sätt ta hand om sina barn till skillnad från då.
Vad jag vet så har mina föräldrar aldrig varit bittra över att de inte kunde få bio barn.
Så för vem är min historia sorglig?
Ibland går sorg o lycka hand i hand.
Min bio mammas sorg för 35 år sedan då hon valde att lämna bort mig blev istället mina föräldrars största lycka då de väntat i många år på att bli föräldrar.
Min sorg över att ha förlorat min bio mamma (som jag inte minns) har gått från sorg o hat, till glädje o tacksamhet. Jag är glad för att jag har fått en fin familj, en bra barndom o uppväxt. Tacksam för allt jag fått i livet som jag aldrig skulle ha haft möjlighet till om jag blivit kvar i Indien.
Så hur sorglig är min historia egentligen o för vem?
Är en historia sorglig även om den har ett lyckligt slut?

Förbjud nytänkande o brott mot svenska traditioner

Jag älskar unika människor som sticker ut o vågar vara sig själva, men ibland undrar man om folk verkligen är på riktigt!
Som mannen med signaturen "Arne" i dagens Metro.
Karln var fruktansvärt upprörd över att det fanns semlor ute i butikerna redan i januari, semlor äts ju enligt tradition i februari o ska alltså inte finnas att tillgå innan dess..
Vidare gick Arne lös på den nya semmelwrapen som var på gränsen till en skymf mot svensk matkultur. Människor som äter semlor innan vad traditionen bjuder saknar enligt Arne hyfs o kunskap i svensk matkultur.
Han hoppas att fler människor med hyfs ska reagera o med gemensamma krafter jobba för att stoppa denna galenskap att sälja semlor innan februari..
Första tanken är ju att han inte är riktigt klok, det andra som slår en är ju att han är riktigt skön, jag skattade så att jag nästan ramlade av stolen.. Det tredje som dök upp i mitt huvud var att Arne kanske har någon psykisk sjukdom eller liknande o då är det ju elakt att skratta åt honom!
Tycker iaf att Arne ska ha en eloge för att han vågar vara den han är o stå upp för sin åsikt!
Borde finnas fler rakryggade människor i Sverige!
Något som dock verkar ha gått honom förbi är att det förutom semmelwrap även finns två olika sorters semlor. En gammaldags o en blandad variant där mandelmassan är blandad ihop med grädden.
Det borde ju vara en stor styggelse i hans värld?! 

En annan sak som Arne inte tänkt på är ju alla andra saker i svensk matkultur som folk syndar med.. 

Tex så äter folk kanelbullar året om fast vi har en "kanelbullens dag" i almanackan..
Folk gräddar våfflor fast det inte är våffeldagen o äter pannkakor på andra dagar än torsdagar som seden annars bjuder.. Finns tom färdiggräddade pannkakor att köpa i butikerna alla dagar året om.. 
Svenskar äter ju tom sill o potatis, köttbullar o prinskorv fast det inte är en högtid, borde inte butikerna endast sälja dessa livsmedel vid högtider?
Kan vara bra att plocka bort ansjovisen o all potatis också ifall någon ohyffsad syndare får för sig att slänga ihop en Janssons frestelse utanför ramarna av vad traditionen säger..
Är det verkligen så farligt med nytänkande o modernisering av traditioner o matvanor?
Behöver vi inte lite nytt o nytänkande för att utvecklas eller var det bättre förr?

En annorlunda Jul

Hemkommen från Indien, har lite smått börjat landa i tankar o känslor.
Vant mig vid kylan, firat jul o avverkat den obligatoriska förkylningen efter att ha kommit från ca 25 + grader till nu ca 12 minus..
Denna Jul har varit annorlunda o speciell på många sätt.
Min lilla tjej har hunnit bli 1 år o mina tankar har varit både här hemma med henne o samtidigt med barnen jag mött under min resa som inte får uppleva en Jul med en massa
klappar, glädje o mat i överflöd.
Det sägs ju att Julen är barnens högtid, ändå är det så många barn som inte får en God Jul, som får lägga sig hungriga o utan lyckokänsla över att ha fått vad de önskat sig i julklapp.
I år har varken jag eller min familj brytt oss så mkt om just julklapparna.
Ett par klappar var med symboliskt innehåll.
Jag tycker det blir svårare o svårare att komma på något att önska sig, jag har ju allt jag behöver..
Efter att ha besökt två barnhem o så gott som dagligen mött människor som inte ens har mat för dagen känns det både fel o svårt att komma på en massa materiella saker jag vill ha.
Så jag hade faktiskt ingenting på min önskelista i år.
Därför blev jag extra glad för klappen från min mamma o pappa som innehöll ett gåvokort på 200 påsar vätskeersättning till barn som inte får en lika God Jul som jag.
200 barn får nu möjligheten att kanske få fortsätta leva ist för att jag får en pryl extra.
Denna Jul har varit annorlunda, härlig o lite extra känslosam!
Så med en känsla av tacksamhet tänker jag nu krypa ner i en varm säng tillsammans med två av de människor jag älskar mest i världen, bara det är en välsignelse i sig!
God fortsättning o var rädda om varandra!
Namaste! 🙏