Om

välkommen till Heladej- från kropp till själ, som är min nya verksamhet. Verksamheten är för tillfället är under uppstart o är därför i dagsläget inte helt komplett.
Jag kommer att jobba med massage i olika tappningar i syfte att behandla spänningar, reducera stress o öka välbefinnandet i kropp o själ. Sätter kundens önskemål i fokus så gott det går.
Jag är i dagsläget friskvårds massör o sysslar med svensk klassisk massage men kommer att utbilda mig vidare inom olika massage former så småningom.
Jag sysslar även med healing o kombinerar gärna massage o healing i en lite mjukare o mer avkopplande massage som sedan avslutas med healing.
När jag kommit igång lite så kommer jag även att erbjuda coachning. Då främst inom hälsa, livsstil o andlighet.
Jag är i botten utbildad undersköterska o socionom.

Bloggens fokus är hälsa, välmående, andlighet, alternativ medicin, livet, föräldraskap, livet med Fibromyalgi o massage så klart.

Vill du boka en avkopplande stund för kropp o själ så finns jag för tillfället på skype under namnet :lady8006. Företags mail kommer senare. Jag finns i Stockholm.
Har du inte skype så skriv hur jag lättast kommer i kontakt med dig.

Allt gott, Rebecka ❤️🙏🏽

Presentation

Visar inlägg taggade med tankar

Tillbaka till bloggens startsida

Blommor o bin

Nu är de borta.. Stödde myrr o sprutade Radar som en tok igår em. Sedan en dos till sent på kvällen. Har inte sett en geting sedan dess. Tror att de flög till geting himlen allihop! 

Men nu när getingarna är borta har humlorna flyttat in under taket.. 
Karma? 
Men de får vara där, de håller sig iaf ovan jord och stör mig inte. 
För att bättra på mitt dåliga karma från getingmorden så räddade jag fakriskt en humla från att drunkna i Alvas pool idag.. 
Förutom att rädda humlor från att drunkna har jag ägnat dagen åt att fira födelsedag tillsammans med familjen o släkt. 
Bjöd på supergod smörgåstårta med lax o räkor o en härligt kladdig kladdkaka med grädde till efterrätt. 
Fick fina presenter o tre vackra buketter med blommor står på köksbordet o är så srora att jag inte ens ser ut genom fönstret. Även solen gjorde oss sällskap som omväxling! 
Men det är inte bara glädje känslor på födelsedagen. 
Tankarna går automatiskt till min bio mamma o min födelsedag väcker alltid en massa tankar o känslor till liv. 
Sen känns det inte lika stort att fylla år som tidigare. 
Inte på ett personligt plan, jag vill fira livet o att jag lever inte att jag blir 1 år äldre. 
Det blir väl kanske mindre o mindre viktigt ju äldre man blir.. 
Som barn var det jätte tråkigt att fylla år på sommaren, för ingen var hemma när jag fyllde år o vem vill inte ha ett stort barnkalas? 
Nu för tiden är det rätt skönt att fylla år på sommaren eftersom man kan sitta ute, baka goda sommarbakverk  o eftersom det inte är så många hemma så blir kalaset lite mindre o personligt. 
Jag vill inte påstå att jag har någon ålderskris men jag har insett att jag inte är 20 år längre, varken till kropp eller själ. Tiden tickar på, vissa kapitel är avslutade o andra har inte ens börjat än. 
Känns både härligt o lite stressigt att vara mitt i livet. 

Att vara lycksalig i sin egen tro

För någon vecka sedan bestämde jag mig för att gallra bland mina vänner på Facebook.
Många av er skrev att ni gärna ville vara kvar, vilket jag är glad för!
Efter gallringen var det några som hörde av sig o undrade varför jag tagit bort dem som vän.
En av dem är en person som jag inte pratat med på länge, han kommenterar aldrig något jag skriver på Facebook, jag har inte heller kommenterat det han skriver o det var åratal sedan vi sist pratade eller umgicks.
Det jag minns av denna person är att han ser sig själv lite som en frälsare.
Som en modern Messias.
Han säger sig jobba aktivt med LOA i sin vardag (Law of attraction) o vill gärna lära ut sin livsåskådning till andra. Det han inte tänker på är att alla andra inte delar hans livssyn.
Han moralpredikar gärna också om han tycker att man tycker eller gör något fel..
Under den period vi umgicks pratade han mycket om sig själv, hur bra han var på det han gjorde, hur missuppfattad han var o att alla var emot honom.
Ingen kunde glädjas med hans framgångar o ingen såg hans potential att bli något stort. Deras förlust sa han men jag ska visa dem.
Samtidigt som han hyllade sig själv o snöade in på sin egen kompetens fokuserade han även hårt på andras inkompetens.
Det var ofta diskussioner om hur fel han tyckte att samhället var, hur fel andra människor hade o att alla andra tänkte eller var på ett felaktigt sätt.
En sådan människa tar mycket energi o man vet inte riktigt om det är någon mening att säga emot för informationen går sällan in hos människor som tänker så.
Jag är inget fan av jantelagen o tycker att man ska vara stolt för den man är. Man ska tro på sig själv o tycka att man själv är bra.
Men vart går gränsen mellan självförtroende o högmod?
Får man tro så gott om sig själv att man under resan trycker ner o dumförklarar andra som inte tänker likadant? Att vara så insnöad på att man själv är så bra att man inte kan ta kritik eller se sina egna fel o brister?
LOA ger en det man önskar men denna person kom ingen vart med det han ville.
Jag minns att han ville ge ut en bok men fick nobben av alla bokförlag, givetvis var det alla bokförlag som hade fel, de såg inte hans kompetens att bli stor.. Åter igen deras förlust o han var så missförstådd, han är ju så bra på det han gör, varför kunde ingen se det?
Ibland önskar jag att jag kunde förklara för honom att det är inte så man jobbar med LOA.
För det man sänder ut kommer tillbaka, allt från känslor till handlingar.
Om man som min vän ser ner på andra så ser andra ner på en själv också.
Om man som min vän tycker att man är så missförstådd o tycker att alla andra har fel så kommer man aldrig att bli förstådd.
Man skapar ingen bra karriär genom att tala o tänka negativt om andra o att inte se sina egna fel o brister.
Tvärtom så hindrar det en själv från att utvecklas o bli bättre.
Kan man inte se sina egna fel o brister kan man heller inte göra något åt dem.
Ist för att tycka att alla bokförlag är dumma o gör inkompetenta bedömningar så kanske han skulle ha tackat dem för deras tid o frågat vad han kan göra annorlunda.
Ta till sig kritiken o förändra det som de inte var nöjda med.
Negativa tankar drar till sig negativa tankar. Positiva tankar drar till sig mer positiva tankar.
Ödmjukhet är motsatsen till Högmod o det är genom ödmjukheten man skapar sina mål.
Om han aktivt jobbar med LOA borde han känna till det.
Gläds med andra så får du själv känna glädje.
Ge med hjärtat så får du tillbaka när du själv behöver.
Exempelvis så lånade jag ut lite akuta pengar till en vän fast jag egentligen inte hade råd med det just då.
Fick sedan själv lite plötsliga utgifter, men tänkte att det ordnar sig iaf.. Jag vet ju att jag tids nog får tillbaka de där pengarna.
När jag kom hem samma kväll som jag fick de där plötsliga utgifterna låg det en utbetalningsavi i brevlådan.
Jag hade betalat en räkning 2 gånger o fick tillbaka 300kr.
Vår konversation om varför jag valt att ta bort honom som vän på Facebook slutade med att han ville tala om för mig vilka fel o brister han tyckte att jag hade o han aldrig själv skulle sjunka så lågt som jag hade gjort i vissa frågor.. Att han gärna ville guida mig rätt men att jag själv gjorde valet vilken väg jag vill ta..
Han blev upprörd över mitt handlande o visade verkligen sitt rätta jag o jag blev bara stärkt i mitt beslut att ha tagit bort honom som vän.
Jag vill ha vänner som accepterar mig som jag är, inte sånna som ska moralpredika om saker de tycker att jag tänker fel om. Som inte går till personangrepp när man på ett bra sätt försöker kritisera någonting de har gjort.
En förutsättning för att man ska kunna vara vänner är ju att man har något gemensamt o har någorlunda samma åsikter o syn på saker o ting.
Man kan inte få respekt från andra om man inte visar andra respekt tillbaka. Moralpredikan o personangrepp är inte ett ok sätt att ta kritik på o det går inte att bygga en sund vänskap på en envägskommunikation.
Därför tackar jag LOA för att personen visade sitt rätta jag, även negativa erfarenheter ska ses som positiva.
Nu vet jag vad han går för o vart han står i livet. Jag står inte på samma ställe o har inget utbyte av att lyssna på hur dumma andra människor är.
Jag vill ha positiv energi i mitt liv o därför kapar jag banden med en källa till negativitet.
Visst kan man vara lycksalig i sin egen tro, man ska tro på sig själv men inte på bekostnad av andra.
Äkta vänskap går inte ut på att försöka förändra varandra utan att uppskatta varandra för vem man verkligen är.

Jag har hört din historia-den är så sorglig

Jag fick ett pm på Facebook från en främmande man som som skrev att han hört om min historia o tyckte den var sorglig.
Sorglig för vem?
För honom, mig, min bio mamma eller bara rent allmänt?
Det ligger alltid en sorg bakom varje adoption. En mamma som av olika anledningar måste ge upp sitt barn, ett barn som förlorar sina föräldrar.
Ett smärtsamt farväl o livslång värk i hjärtat.
I mitt fall omfattar adoptionen även mycket glädje.
Mina föräldrar fick efter fem års väntan ett efterlängtat barn. Jag fick ett hem, en familj o en framtid i ett land där jag fått växa upp i trygghet, fred o harmoni.
Jag fick möjlighet att gå i skolan, lära mig läsa, skriva o skaffa mig en utbildning.
Jag har fått massor av kärlek o positiva minnen från min barndom. Jag har upplevt både lycka o sorg på många plan, precis som alla andra har i sina liv.
Kanske ligger det inte bara sorg i min bio mammans hjärta heller. Hon har det kanske bra idag, lever ett liv hon inte kunnat om hon behållt mig.. Även hon har kanske fått en ny chans i livet. Kanske har hon en ny familj där hon nu har möjlighet att på bästa sätt ta hand om sina barn till skillnad från då.
Vad jag vet så har mina föräldrar aldrig varit bittra över att de inte kunde få bio barn.
Så för vem är min historia sorglig?
Ibland går sorg o lycka hand i hand.
Min bio mammas sorg för 35 år sedan då hon valde att lämna bort mig blev istället mina föräldrars största lycka då de väntat i många år på att bli föräldrar.
Min sorg över att ha förlorat min bio mamma (som jag inte minns) har gått från sorg o hat, till glädje o tacksamhet. Jag är glad för att jag har fått en fin familj, en bra barndom o uppväxt. Tacksam för allt jag fått i livet som jag aldrig skulle ha haft möjlighet till om jag blivit kvar i Indien.
Så hur sorglig är min historia egentligen o för vem?
Är en historia sorglig även om den har ett lyckligt slut?

Är ensam alltid stark?

I tisdags var min kusin med i Tv programmet "Malou efter tio" o pratade om ensamhet.
Eftersom jag befinner mig på andra sidan jordklotet så har jag inte kunnat se programmet.
Men jag vet att hon efteråt fick mycket kritik o hatiska kommentarer som att hon inte alls är ensam, inte på riktigt, att hon ska vara tacksam att hon har sambo o barn. Till o med att hon framstod som ett hån mot de som är ensamma på riktigt.
Hon tog väldigt illa vid sig så klart o det gjorde även jag. Inte bara för att det är min kusin som blir utsatt för hatiska kommentarer från främmande människor utan även för att jag själv alltid har känt mig ensam o övergiven fast jag haft fina vänner o en underbar familj.
Har jag inte rätt till mina egna känslor? Ska jag behöva bli utsatt för hat för att jag känner som jag gör o varför ska jag låta andra tala om hur jag ska känna?
Det finns alltid en orsak till att man känner o tänker som man gör, vilken rätt har andra att tala om vem som har rätt att känna sig ensam?
Som adopterad har jag alltid känt mig ensam med mina tankar o funderingar. Även om jag hela livet har haft underbara människor omkring mig så finns det ingen som lyckats fylla det där tomrummet. Som till 100% har förstått hur jag tänker o känner.
I många år famlade jag i mörkret, trodde att jag hittat rätt väg att gå. Prövade allt ifrån att lida i tysthet, prata öppet utan att bli förstådd till att helt lägga min lycka i andra människors liv o mående. Jag utplånade mig själv o mina känslor för att helt gå upp i någon annan (ofta pojkvänner) jag blev både beroende o medberoende)
Idag har jag hittat en balans! 
 
Min kusin fick höra att hon ska vara tacksam att hon har sambo o barn.
Det får man även som adopterad höra många gånger när man gjort misstaget att öppna sig för fel person..
Som adopterad förväntas du vara tacksam gentemot dina föräldrar för att de har adopterat dig..
För att du blivit räddad från fattigdom, ett liv på gatan, prostitution o Gud vet allt man har undkommit.
Varför ska jag vara tacksam för att de har adopterat mig?
Jag har aldrig valt att bli adopterad..
Är du som biologiskt barn tacksam för att dina föräldrar har fött dig?
Du har väl aldrig valt att bli född eller?
Däremot är jag tacksam för allt jag har fått här i livet!
 
Vi är alla unika o vi har alla rätt att känna o tänka som vi gör.
En känsla är aldrig fel o det finns alltid en orsak bakom den. Det finns inget rätt o fel i att känna det man gör! Ingen kan tala om för någon annan hur man ska känna, tänka eller må..
Man kan känna sig ensam fast man har massor med folk omkring, ingen ska behöva ha skuldkänslor för att man känner som man gör!
Framför allt ska man inte bli utsatt för hat för att andra tycker att man inte har rätt att känna som man gör!
 
"Gå 100 mil i mina skor.
Gå exakt samma väg som jag har gått.
Snubbla på alla stenar jag har snubblat på.
Res dig på samma sätt som jag har rest mig.
Erfara allt jag har erfarit, sen kan du döma mig"
(Minns ej vem som skrivit den)
 
Namaste 🙏