Visar inlägg taggade med vänskap

Tillbaka till bloggens startsida

Brev till en ängel - tack för allt

Älskade Lotta!
Det sägs att änglar är ljusgestalter med vingar, sända från himlen för att skydda o göra gott för oss som lever på jorden. Men det behöver inte alltid stämma. Vissa änglar har inte vingar o de är gjorda av kött o blod. De lever runt omkring oss förklädda till människor. De fångar upp oss när vi är på väg att falla, de guidar o vägleder oss rätt. De tar oss i beskydd när vi behöver det som mest. Med eller utan vingar.
Minns du den där trasiga 19 åringen du träffade för snart 18 år sedan? Hon med ångest o självskadebeteende som var på väg rakt ner i mörkret. Ner i kolkällaren som du själv sa. Hon som var medberoende o som funderade på livets mening?
Hon hade tur, på väg ner i mörkret så träffade hon en ängel som fångade upp henne. Du tog henne under dina osynliga vingar o visade vägen tillbaka till livet, glädjen o verkligheten igen. Du såg det ingen annan såg, förstod på ett sätt ingen annan gjort. Du fanns där på ett sätt som ingen annan fanns. Du lärde henne att se o att känna. Att hantera sina känslor o att hantera sorg.
Trots att jag lärt mig av den bästa så sitter jag här nu o vet inte hur jag ska hantera sorgen av att ha förlorat dig. Jag minns den där övningen när jag skulle sitta under en filt o vara död, jag skulle i min död tala till de som jag lämnat efter mig. Vad ville jag säga till dem som stått mig nära när jag inte längre fanns? Istället sitter jag här utan filt, livs levandes o försöker förmedla mina känslor för dig som inte längre finns ibland oss. 
Det känns så overkligt att du inte längre är här.  Att din röst o ditt skratt inte längre finns. Att den kropp som var så fylld med liv o kärlek inte längre är en del av denna jord. Det gör ont, jävligt ont! Eller som du själv skulle ha sagt, det är knas! 
Det smärtar mig att vi inte hann säga hej då. Att du aldrig fick veta hur mycket du betyder för mig. Vad allt du gjort för mig har betytt. Lotta min ängel, du har räddat mitt liv, jag vet inte om du är medveten om det. 
Du blev mitt ljus i mörkret, min ängel som fångade mig när jag föll. Du tog mig upp till ytan igen o blåste liv i det som var på väg att dö. Jag önskar jag fick krama dig o säga tack, men det är försent nu. Du har gått o kvar är jag. Jag lovar att jag ska förvalta allt du lärt mig. Jag ska bevara dig i mitt hjärta tills den dag mitt eget hjärta slutar att slå. 
Tack älskade vän för att du fanns i mitt liv, för allt du gjort för mig o för måmga andra! Himlen har fått en ny ängel o vi kan bara tacka för lånet. Tänker inte säga farväl, det är det värsta ord jag vet. Jag säger vi ses! En dag möts vi igen men i en annan dimension. 
Ute faller regnet o inomhus faller tårar.. 
Sov så gott o tack för allt älskade bästa Lotta! 

Till minne av min älskade vän Lotta som 2016-11-17 lämnade många i stor sorg o saknad ❤️❤️❤️


Tack för att jag slapp dig o dina vänner

Det sägs att man alltid lär sig något i mötet med andra. Både positiva o negativa saker. 
Min erfarenhet av dig blev negativ men jag är glad att ditt rätta jag kom fram så fort! Jag lärde mig att bara för att man har en gemensam nämnare så kanske man inte alls är lika som personer. Jag insåg även att du inte alls står för det du utger dig att stå för. 
Vi är med i samma grupper på Facebook, du har gillat mina kommentarer ibland o ibland har jag gillat dina. Du har delat vissa av mina inlägg. Vi kämpar för samma sak. Trodde jag iaf. 
Vi har även 8 gemensamma vänner så när du skickade en vänförfrågan såg jag inget konstigt med det. Kanske kunde det leda till något positivt, om inte annat för det vi kämpar för. 
Men när du delade ett inlägg om att det hittats resistenta bakterier i en kvinna så uppdagades det att du inte alls står för vad du säger att du står för. 
Jag kommenterade att jag är glad att jag har mitt ks. 
Snabbt var de där, dina vänner.. 
För att kalla mig foliehatt, för att dumförklara mig, för att kalla mig lurad o för att överösa mig med härskartekniker.  Det var precis som att prata med en Sverigedemokrat om rasism.. Härskartekniker o personangrepp o krav på bevis.. 
O vad gjorde du åt det? Du människa som på din profil stolt skyltar med att du står för vänskap, antirasism o mänskliga rättigheter.. Inte ettdugg var vad du gjorde.. 
Efter ettag slängde du ur dig "inga fler kommentarer" i tråden. 
Du som säger dig stå för vänskap borde väl ifrågasätta ett sådant beteende hos dina vänner? Be folk att hålla god ton när de diskuterar på din sida? Poängtera vikten av att alla har rätt till sin åsikt utan att bli illa behandlad? 
Du går på demonstrationer för att stoppa högerextrema grupper. 
Du o dina vänner är samma skräp som de högerextrema, ni har samma fascistiska syn o uppförande. Ni uppför er precis likadant som de människor som ni demonstrerar emot.. 
Ni är helt uppenbart emot människor som inte är eller lever som er. 
Som tror på något annat än det ni tror på. Ni är lika inskränkta som de rasister o nazister ni uttrycker ert hat emot! Använder samma diskussions teknik o tror er veta bäst o har rätt att se ner på o kalla folk för elakheter för att de har en annan livsstil än er utan att ni ens har någon egen erfarenhet av det ni är emot o ifrågasätter.. 
Ni anar inte hur lika era fiender ni är. 
Översittartyper med dubbelmoral är ni vad ni är. Vi slåss för de mänskliga rättigheterna men mobbar ut dig om du tänker annorlunda än vi, om du lever o tänker utanför boxen. 
O nu handlade det bara om vad jag väljer att stoppa i min mun. Tänk vad dessa stollar hade kunnat hitta på om jag haft en annan religion eller annan kultur?! Du människa som säger dig stå för vänskap, antirasism o mänskliga rättigheter.. 
Ingår det inte i dina åsikter att låta människor leva som de vill, använda vilka läkemedel de vill, tro på vad de vill? Borde man inte i din livsstil säga ifrån om någon utsätts för påhopp? Borde man inte vara öppen för oliktänkande om man säger sig stå för mänskliga rättigheter? 
Det blir liksom lite dubbelmoral om du säger dig stå för vänskap men är okamratlig, att säga att du står för mänskliga rättigheter men blunda när någon blir personligt påhoppad för sin åsikt av dina vänner. 
Ni hatar rasister för att de gör skillnad på folk o folk, för att de dömmer andra utifrån hudfärg, kultur o religion, för att de vill ha enfald o inte mångfald, men själva tål ni inte oliktänkande människor o strävar efter samma enfald som rasisterna. 
Rasisterna vill ha en etnisk enfald där alla ser lika dana ut o tänker likadant. 
Ni kanske accepterar att folk ser olika ut, men vill ha åsikts enfald. Alla ska tänka som er, gör man inte det så har man fel o är dum i huvudet! I grund o botten står ni för samma skit! Enfald - tyck som oss eller straffas för er felaktiga åsikt. 
Falska figurer som sitter på allt för höga hästar o som umgås med vuxenmobbare med fascistiska o inskränkta åsikter är inget för mig! 
Det sägs att lika dras till lika. Att lika barn leka bäst. Det ligger något i det. 
I min bekantskapskrets får man vara som man vill, man får tänka som man vill, äta vad man vill, tro på vad man vill. Vi tillämpar inte några straff om någon avviker mot normen eller inte delar resten av gruppens åsikter. Visst har vi också heta o livliga diskussioner men vi respekterar alltid varandra. Vi håller en god ton o respekterar varandras åsikter. Vi mobbar inte ut andra o är öppna för oliktänkande. 
Tack du falska människa som inte står för ettdugg av det du utger dig för att vara. Tack för att du visade ditt rätta jag o att jag slapp bli alltför långvarig i din inskränkta sekt till vänskapskrets. 
Tur att man kan sluta vara vänner bara genom ett knapptryck.. 😊
Tacksam att jag har mina goa vänner som inte sysslar med mobbing eller är fanatiska fascister! 
När jag säger inga fascister på våra gator så menar jag INGA! Inte bara höger utan även vänster, INGA! 

Att vara lycksalig i sin egen tro

För någon vecka sedan bestämde jag mig för att gallra bland mina vänner på Facebook.
Många av er skrev att ni gärna ville vara kvar, vilket jag är glad för!
Efter gallringen var det några som hörde av sig o undrade varför jag tagit bort dem som vän.
En av dem är en person som jag inte pratat med på länge, han kommenterar aldrig något jag skriver på Facebook, jag har inte heller kommenterat det han skriver o det var åratal sedan vi sist pratade eller umgicks.
Det jag minns av denna person är att han ser sig själv lite som en frälsare.
Som en modern Messias.
Han säger sig jobba aktivt med LOA i sin vardag (Law of attraction) o vill gärna lära ut sin livsåskådning till andra. Det han inte tänker på är att alla andra inte delar hans livssyn.
Han moralpredikar gärna också om han tycker att man tycker eller gör något fel..
Under den period vi umgicks pratade han mycket om sig själv, hur bra han var på det han gjorde, hur missuppfattad han var o att alla var emot honom.
Ingen kunde glädjas med hans framgångar o ingen såg hans potential att bli något stort. Deras förlust sa han men jag ska visa dem.
Samtidigt som han hyllade sig själv o snöade in på sin egen kompetens fokuserade han även hårt på andras inkompetens.
Det var ofta diskussioner om hur fel han tyckte att samhället var, hur fel andra människor hade o att alla andra tänkte eller var på ett felaktigt sätt.
En sådan människa tar mycket energi o man vet inte riktigt om det är någon mening att säga emot för informationen går sällan in hos människor som tänker så.
Jag är inget fan av jantelagen o tycker att man ska vara stolt för den man är. Man ska tro på sig själv o tycka att man själv är bra.
Men vart går gränsen mellan självförtroende o högmod?
Får man tro så gott om sig själv att man under resan trycker ner o dumförklarar andra som inte tänker likadant? Att vara så insnöad på att man själv är så bra att man inte kan ta kritik eller se sina egna fel o brister?
LOA ger en det man önskar men denna person kom ingen vart med det han ville.
Jag minns att han ville ge ut en bok men fick nobben av alla bokförlag, givetvis var det alla bokförlag som hade fel, de såg inte hans kompetens att bli stor.. Åter igen deras förlust o han var så missförstådd, han är ju så bra på det han gör, varför kunde ingen se det?
Ibland önskar jag att jag kunde förklara för honom att det är inte så man jobbar med LOA.
För det man sänder ut kommer tillbaka, allt från känslor till handlingar.
Om man som min vän ser ner på andra så ser andra ner på en själv också.
Om man som min vän tycker att man är så missförstådd o tycker att alla andra har fel så kommer man aldrig att bli förstådd.
Man skapar ingen bra karriär genom att tala o tänka negativt om andra o att inte se sina egna fel o brister.
Tvärtom så hindrar det en själv från att utvecklas o bli bättre.
Kan man inte se sina egna fel o brister kan man heller inte göra något åt dem.
Ist för att tycka att alla bokförlag är dumma o gör inkompetenta bedömningar så kanske han skulle ha tackat dem för deras tid o frågat vad han kan göra annorlunda.
Ta till sig kritiken o förändra det som de inte var nöjda med.
Negativa tankar drar till sig negativa tankar. Positiva tankar drar till sig mer positiva tankar.
Ödmjukhet är motsatsen till Högmod o det är genom ödmjukheten man skapar sina mål.
Om han aktivt jobbar med LOA borde han känna till det.
Gläds med andra så får du själv känna glädje.
Ge med hjärtat så får du tillbaka när du själv behöver.
Exempelvis så lånade jag ut lite akuta pengar till en vän fast jag egentligen inte hade råd med det just då.
Fick sedan själv lite plötsliga utgifter, men tänkte att det ordnar sig iaf.. Jag vet ju att jag tids nog får tillbaka de där pengarna.
När jag kom hem samma kväll som jag fick de där plötsliga utgifterna låg det en utbetalningsavi i brevlådan.
Jag hade betalat en räkning 2 gånger o fick tillbaka 300kr.
Vår konversation om varför jag valt att ta bort honom som vän på Facebook slutade med att han ville tala om för mig vilka fel o brister han tyckte att jag hade o han aldrig själv skulle sjunka så lågt som jag hade gjort i vissa frågor.. Att han gärna ville guida mig rätt men att jag själv gjorde valet vilken väg jag vill ta..
Han blev upprörd över mitt handlande o visade verkligen sitt rätta jag o jag blev bara stärkt i mitt beslut att ha tagit bort honom som vän.
Jag vill ha vänner som accepterar mig som jag är, inte sånna som ska moralpredika om saker de tycker att jag tänker fel om. Som inte går till personangrepp när man på ett bra sätt försöker kritisera någonting de har gjort.
En förutsättning för att man ska kunna vara vänner är ju att man har något gemensamt o har någorlunda samma åsikter o syn på saker o ting.
Man kan inte få respekt från andra om man inte visar andra respekt tillbaka. Moralpredikan o personangrepp är inte ett ok sätt att ta kritik på o det går inte att bygga en sund vänskap på en envägskommunikation.
Därför tackar jag LOA för att personen visade sitt rätta jag, även negativa erfarenheter ska ses som positiva.
Nu vet jag vad han går för o vart han står i livet. Jag står inte på samma ställe o har inget utbyte av att lyssna på hur dumma andra människor är.
Jag vill ha positiv energi i mitt liv o därför kapar jag banden med en källa till negativitet.
Visst kan man vara lycksalig i sin egen tro, man ska tro på sig själv men inte på bekostnad av andra.
Äkta vänskap går inte ut på att försöka förändra varandra utan att uppskatta varandra för vem man verkligen är.

Hur toleranta ska vi vara egentligen?

Häromdagen skrev tidningarna om en man full med piercingar som blev nekad att komma in i Dubai för att de trodde att han sysslade med svart magi..

Bilden o artikeln delades på fb. 

Diskriminerande tyckte jag, bra tyckte någon annan.. Frågade hur det kan vara bra att diskriminera o dömma någon på grund av utseende. 

Fick aldrig något ordentligt svar. 

Någon annan började prata om Islam o att Dubai vill vill skydda sin befolkning från allt möjligt. 

Att om han haft ett handikapp så hade de släppt in honom men att detta var självvalt. -människans eget verk! 

Visst, men jag är ändå av åsikten att man inte ska dömma efter utseende. 

Självvalt eller inte... 

Jag vände på personens fördomar o sa att vi i Sverige ska sluta att släppa in arabiska män i traditionella kläder o kvinnor i burka. 

Våra barn ska inte behöva se män i klänning o kvinnor som ser ut som spöken. Dessutom kan de ju vara terrorister. Kvinnor i burka kanske sysslar med ond voodo eller liknande. 

Att vara muslim, ok - men att själv välja att se ut som en terrorist eller spöke? 

Fick inget svar på det... 

Respekten måste väl ändå vara ömsesidig? 

Ska vi i väst respektera o vara toleranta mot främmande religioner, kulturer, kvinnor i slöjor o heltäckande kläder ska väl samma människor som den toleransen omfattar även respektera o vara toleranta mot människor som väljer att ha tatueringar, piercingar o inte bär heltäckande kläder?! 

Jag har alltid varit en person som behandlar andra som de behandlar mig - oavsett. 

Låt mig leva mitt liv så får du leva ditt! 

Liberalt, lugnt o skönt! 

Jag anser mig vara en tolerant o liberal människa. 

Jag bryr mig inte om hur andra väljer att leva sina liv, så länge de inte skadar andra.  

Jag struntar i om du ligger med människor av samma kön, om du o din partner är swingers, om du är vegan eller köttoman. 

Om du går i burka eller är nudist, om du tatuerar hela kroppen eller om du opererar brösten. 

Om du dyrkar Satan eller Valhall...

Gör vad du vill, det är din kropp - ditt val! 

Så länge du valt det själv o mår bra av det du gör så go for it! 

I vanliga fall brukar jag inte heller bry mig om folks politiska uppfattning, men även min toleransnivå har en gräns.. 

Jag har dragit min vid Sverigedemokraterna. Vid rasismen! 

Människor som röstar på SD är inga människor jag vill ha i mitt liv eller i min närmsta omgivning. Det räcker med att 1 person av 10 röstar på dem. 

Jag tar helt avstånd från rasism o folk som sympatiserar med dem. 

Därför blev jag idag en vän fattigare.. 

En person jag känt i över 10 år uppgav idag att hen tänker rösta på SD i år. 

Försökte få hen att förstå innebörden av en röst på SD men skygglapparna o offerkoftan var redan på. 

Det mest tragiska i detta är att hen har barn med en muslim. 

Som att sova med fienden.. 

Tragiskt att man kan bli så förblindad av sin egen självömkan o bitterhet att man inte tänker längre än näsan räcker. 

Hens nya partikamrater kommer aldrig att se hens halvarabiska dotter som svensk. 

SD vill ha etniskt svenska klasser i skolan, tror ni de tänker låta en halv muslim gå i en klass för ariska svenskar? 

Skulle snarare tro att dottern sätts på ett plan till den andre förälderns hemland.. 

Även halvjudar föll offer för Hitler. Så även halvaraber/ halvmuslimer under Åkesson.. 

Glöm inte det! 

Hur ska hen förklara för sin dotter att hon helt plötsligt är en andra klassens medborgare? Att hon inte längre får gå i skolan med vita svenska barn? 

Att hon inte längre har samma rättigheter som andra etniska svenskar på grund av sin bakgrund, sitt blod.. Tänk om Åkesson gör samma sak som Hitler fast med muslimer.. 

Då har hen sänt sin dotter in i döden! 

Att ha vänner från hela världen o andra religioner o sen lägga en röst på SD är som att hugga sin bästa vän i ryggen, som att sälja sin egen mamma! 

Varför ska jag ha vänner som geneom att rösta på SD indirekt säger att jag inte borde få bo i det här landet, att jag borde skickas hem dit jag kommer ifrån? 

Att inga fler som jag ska få komma hit, att mina vänner med utländsk bakgrund ska skickas hem? Vänner som hen o jag en gång i tiden haft gemensamt. 

Nu väljer hen alltså att rösta på folk som vill ha ut oss ur landet! 

Hur toleranta måste vi vara mot varandra egentligen? 

Hur tolerant är du, vart drar du din gräns? 

Ett annorlunda systerskap

Vi är systrar du o jag. Inte för att vi har ett gemensamt biologiskt arv eller för att vi vuxit upp under samma tak. 

Utan för att vi delar historia. 
Vi är båda födda i samma land, vi övergavs bägge av våra föräldrar, vi adopterades bägge två till Sverige. Du kom till Göteborg o jag till Stockholm. 
Men främst så bodde vi på samma barnhem. Vi togs omhand o vårdades av samma människor våran första tid i livet. Vi bodde under samma tak, våra liv o  historia börjar där, på ett barnhem i Kolkata. 
Om vi varit äldre hade vi kanske haft liknande minnen från våran tid där, kanske skulle vi minnas någon speciell person, en viss leksak eller miljön. 
Men nu var vi för små för att ha några minnen. 
Vi har bilder på oss själva tillsammans med personalen som jobbade där. 
Våra akter/ peronliga historia finns sparade i akter. (I alla fall din, min tycks vara borta.. ) 
Vi hade till och med samma handläggare på Adoptions centrum o samma socialsekreterare i Kolkata. 
I vintras hade vi äran att få träffa kvinnan som startade barnhemmet på 70 talet. Ett mycket givande o intressant möte! 
I många år levde vi utan vetskap om varandras existens. 
Du i Göteborg o jag i Stockholm. 
Tack vare sociala medier korsades våra vägar när vi sågs på en träff för adopterade. Känslan av att hitta någon som bott på samma ställe som jag. En länk till mitt förflutna. Vi är några stycken i vår grupp som bott på samma barnhem. Det känns speciellt! 
I helgen var jag tillsammans med min familj nere i Göteborg o hälsade på min nya syster. En fantastisk helg på många sätt o vis. Som vanligt mycket tankar o känslor som blandas med glädje o upprymdhet. En känsla av att vara speciell men på ett positivt sätt.
I september kommer du upp hit o hälsar på mig o lillskrutten. 
Jag är så glad att jag hittat dig o det känns helt fantatstiskt att ha blivit stora syster vid en ålder av 34. 
Jag har alltid önskat mig en syster o nu har jag äntligen fått en. 
Det är inte bara blodsband o uppväxt som ger upphov till ett systerskap, även vänskap o historia kan binda samman två människor i systerlig kärlek.